En 3D-skrivare säljs på två tal som båda är missvisande. Det ena är
toppfarten, som står på kartongen och som skrivhuvudet nästan aldrig hinner
upp i. Det andra är priset, som gäller ett av två utföranden av samma maskin
utan att namnet alltid säger vilket.
Den här guiden går igenom de tal som faktiskt avgör vilken maskin du ska ha,
i den ordning de kostar pengar.
Combon och den nakna maskinen är två olika varor
Nästan varje skrivare i jämförelsen säljs i två utföranden. Det ena är
skrivaren. Det andra heter Combo och innehåller samma skrivare plus
flerfärgsmataren, alltså lådan med fyra rullar som byter filament åt dig.
Skillnaden i pris är 1 200 till 4 300 kronor beroende på modell, och namnen
skiljer sig med ett enda ord. Det första man tror är att Combon är ett
påslag. Räknar man efter är det tvärtom.
En Bambu AMS Lite kostar omkring fyra tusen kronor köpt lös. En
Bambu Lab A1 Mini Combo (3 695 kr) kostar bara 1 200 kronor mer än
samma skrivare utan matare. Köper du dem var för sig betalar du alltså nästan
tre tusen kronor för mycket. Samma räkning gäller
Bambu Lab P1S Combo (6 695 kr) och Creality Hi Combo (4 995 kr):
mataren är billigare i lådan än på hyllan, varje gång.
Fällan ligger åt andra hållet. När du jämför två priser på nätet är det lätt
att sätta en Combo mot en naken maskin och tro att den ena tillverkaren är
dyrare. Kontrollera artikelnumret, inte modellnamnet.
Börja med plasterna, inte med priset
Nästa fråga bestämmer vilken halva av utbudet du handlar i, och den är enkel
att svara på: ska det du skriver ut tåla något?
Ska det stå på en hylla eller vara en modell, räcker PLA. Det är den
vanligaste plasten, den luktar knappt, den kräver ingen kåpa och varenda
maskin i jämförelsen kan köra den. PETG är nästa steg och tål vatten och lite
värme.
Ska detaljen sitta i en bil på sommaren, bära en skruv eller ta emot en stöt
behöver du ABS, ASA, nylon eller polykarbonat. Där tar hälften av utbudet
slut, och skillnaden syns inte i prislappen.
Tillverkarna skriver ut det själva, i en rad som heter något i stil med
supported filaments. Läs den innan du beställer.
Bambu Lab X2D Combo (10 595 kr) och
Bambu Lab H2D Combo (23 495 kr) listar hela skalan inklusive nylon
och polykarbonat. Anycubic Kobra 3 Max (5 195 kr) listar PLA, PETG och
TPU och ingenting mer, trots att den är dubbelt så dyr som den billigaste
maskinen på sidan.
Munstyckets temperatur säger mindre än du tror
Det ligger nära till hands att läsa maxtemperaturen som ett mått på vad
maskinen klarar. Det stämmer inte, och kategorin har ett tydligt fall.
Elegoo Centauri Carbon 2 (4 995 kr) går till 350 grader i
munstycket, högst av alla tolv maskiner här. I Elegoos egen tabell står
samtidigt ABS, ASA, PET, nylon och polykarbonat under rubriken för sådant de
avråder från.
Det är ingen motsägelse. Problemet med en teknisk plast är inte att smälta
den, utan att hålla den varm efteråt. Plast krymper när den svalnar, och i en
öppen maskin hinner de nedersta lagren kallna medan de översta läggs. Då drar
detaljen ihop sig ojämnt, lossnar från bädden eller spricker rakt igenom på
höjden.
Kåpan är det som löser det
En sluten kammare håller hela detaljen på ungefär samma temperatur medan den
byggs. Det är därför varenda maskin i jämförelsen som listar ABS också har ett
lock, och varenda maskin utan lock stannar vid PLA-familjen.
Det finns tre nivåer, och de kostar olika mycket. Öppen är billigast.
Sluten men passiv, alltså ett lock utan värmeelement, räcker för ABS i normal
storlek och är vad Bambu Lab P1S Combo (6 695 kr) har. Aktivt värmd
kammare, där maskinen håller en bestämd temperatur, är vad
Bambu Lab X2D Combo (10 595 kr) och
Prusa CORE One+ (12 923 kr) har, och det är först där stora detaljer i
ABS och nylon blir förutsägbara.
Ett mellanting finns också. Snapmaker U1 (10 595 kr) säljs öppen och
har ett topplock som tillbehör. Snapmaker skriver själva ut vilka plaster som
tillkommer när locket sitter på, vilket är ovanligt hederligt, men det är ett
separat köp och det ska räknas in i priset.
Accelerationen avgör tiden, inte toppfarten
Toppfarten står med stora siffror och betyder minst. Ett skrivhuvud som
följer konturen på en modell hinner sällan upp i sin toppfart innan det ska
svänga igen, så det är hur snabbt det byter riktning som blir minuter på
klockan.
Talet heter acceleration och mäts i millimeter per sekundkvadrat. Tom's
Hardware skriver ut samma båtmodell på varje maskin de provar, med identiska
inställningar, och skillnaden är stor: en skrivare som accelererar med 3 000
tog 41 minuter, en på 20 000 tog 13 minuter och 39 sekunder.
Spannet i jämförelsen är lika brett. Creality Ender-3 V3 SE (1 995 kr)
ligger på 2 500 och sex maskiner ligger på 20 000, alltså åtta gånger. Den
billigaste av de sex är Anycubic Kobra X (3 595 kr), vilket är skälet
att den ger mer maskin per krona än något annat här.
Byggvolymen mäts i takhöjd, inte i liter
Byggvolymen anges i tre mått, och det tredje är det som avgör. Bredd och djup
går nästan alltid att lösa genom att lägga modellen diagonalt eller dela den i
två delar bredvid varandra. Höjden går inte.
Kategorins standardmått är 256 gånger 256 gånger 256 millimeter, och fem av
maskinerna här ligger på eller strax över det. Det räcker till det mesta.
Creality Hi Combo (4 995 kr) ger tre centimeter till på höjden, vilket
låter försumbart tills du ska skriva en vas på 28 centimeter.
Anycubic Kobra 3 Max (5 195 kr) är den enda maskinen i en annan
klass: femtio centimeter takhöjd, alltså en hjälm eller en golvvas i ett
stycke. Det är värt något utöver bekvämligheten. En modell som delas och limmas
saknar lagren som håller ihop resten av utskriften, så den är svagare precis
där fogen sitter.
Åt andra hållet: Bambu Lab A1 Mini Combo (3 695 kr) har en tredjedel
av standardmåttet. Det räcker till figurer och små reservdelar och till
väldigt lite annat.
Flerfärgen kostar plast varje gång du byter
Nästan alla maskiner här skriver ut i fyra filament, och de allra flesta gör
det på samma sätt: en matare byter rulle och trycker in det nya filamentet i
samma munstycke som det gamla.
Det betyder att den gamla färgen måste ut först. Maskinen pressar ut plast
tills det som kommer ur spetsen har rätt kulör, och det materialet hamnar i ett
spilltorn bredvid modellen eller i en hög med korvar vid sidan. Vid en utskrift
med många färgbyten kan spillet bli en betydande del av rullen.
Ingen tillverkare publicerar en siffra på det som går att jämföra, så vi anger
ingen. Din slicer gör det däremot innan du startar: leta efter posten för
spolad volym.
Snapmaker U1 (10 595 kr) löser det annorlunda. Den har fyra egna
verktygshuvuden med var sitt munstycke, så det finns ingenting att tömma vid
ett skifte. Färgen ligger kvar i sin egen spets tills den behövs igen.
Vad det kostar att äga
Skrivaren är förstagångskostnaden och sällan den största över tid.
Filament är den löpande utgiften. En kilorulle PLA kostar från ett par
hundralappar, och en genomsnittlig hobbyanvändare gör slut på några kilo per
år. Tekniska plaster kostar mer, och kolfiberfyllda varianter mer än så.
Munstycket är en slitdel. Kolfiberfyllt filament sliter mässing snabbt, och
den som ska köra det behöver ett härdat munstycke, ibland som tillbehör.
Creality SPARKX i7 (4 295 kr) är byggd för att göra just det
bytet enkelt: munstycket lossnar utan verktyg.
Byggplattan går också åt. Den är en fjäderstålsplåt med belagd yta, och
beläggningen tappar greppet efter ett par hundra utskrifter.
Strömmen är däremot ingen post värd att räkna på. En skrivare drar i
storleksordningen vad en bärbar dator gör, med toppar när bädden värms.
Det vanligaste felköpet
Att köpa för lite maskin och byta inom ett år.
Mönstret ser likadant ut varje gång. Den som är osäker köper billigast
möjliga, upptäcker efter tre månader att hobbyn fastnat, och vill då ha färg,
fart och ABS. Den andra maskinen kostar full peng, och den första blir stående.
Det finns två vettiga svar och de ligger i var sin ände. Antingen köper du
verkligen billigast, alltså Creality Ender-3 V3 SE (1 995 kr), och
accepterar att den är en provkörning som kostar mindre än en lös
flerfärgsmatare. Eller så köper du en maskin du inte växer ur, och där är
Bambu Lab P1S Combo (6 695 kr) den billigaste som klarar både färg,
fart och ABS.
Det olyckliga mellanläget är att lägga fyra tusen på en maskin som kan färg men
inte teknisk plast, och sedan vilja ha teknisk plast.
Lönar det sig?
Ofta inte, och det är värt att säga rakt ut.
Räknar du på att spara pengar går kalkylen sällan ihop. En maskin för fyra
tusen kronor plus filament, plus tiden, plus de första misslyckade
utskrifterna, motsvarar mycket många köpta plastprylar. En 3D-skrivare
konkurrerar dåligt med en välsorterad järnhandel.
Den lönar sig i tre lägen. När delen inte finns att köpa, alltså en avställd
modell, en specialhållare eller något du ritat själv. När utskriften i sig är
hobbyn. Och när du säljer det du gör, och då blir en dyr maskin en investering
i stället för en utgift.
Är du osäker är den billigaste maskinen i jämförelsen det billigaste sättet att
få svaret. Den är långsam och skriver en färg i taget, men den avgör frågan för
mindre än vad en flerfärgsmatare kostar lös.
Vanliga misstag
Att jämföra modellnamn i stället för artikelnummer. Samma namn med och utan
ordet Combo är två varor med upp till 4 300 kronors skillnad.
Att läsa munstyckets temperatur som ett mått på materialomfång. Maskinen
med den högsta temperaturen i jämförelsen avråder från alla tekniska plaster.
Att köpa på toppfart. Accelerationen är det tal som blir minuter.
Att tro att sluten kammare behövs för PLA. Det gör den inte, och för PLA
kan ett stängt utrymme till och med bli för varmt.
Att glömma att sätta av pengar till filament. Rullen som följer med räcker
till provbiten och lite till.
Ordlista