Rättelser

Sidan räknade fel på tåligheten, på tre ställen och åt samma håll. Den skrev att sju av nio öronsnäckor stannar på IPX4 och att sju av nio "klarar bara stänk". Rätt tal är fyra av nio.

Fältet ser ut så här: fyra har IPX4, alltså stänk från alla håll utan att damm är provat. Fem bär en dammsiffra också, och det var de två med IP54 som räknats bort: Sennheiser Momentum True Wireless 4 och Nothing Ear (3). CMF Buds 2 har IP55 och Apple AirPods Pro 3 och Samsung Galaxy Buds4 Pro har IP57.

Felet gjorde två produkter mindre tåliga än de är, i den enda egenskap som avgör om en öronsnäcka håller för en löprunda i regn. Ingen produkts betyg och ingen placering ändras: tålighet är inget kriterium på sidan.

Sidan återgav Arbetsmiljöverkets krav på en arbetsstol fel, och felet var att vi läst myndighetens webbvägledning i stället för föreskriften. Sidan skrev att kraven är tre och att de omfattar sittdjupet: "sitsen ska kunna regleras i höjdled, sittdjupet anpassas och ryggstödet regleras i höjdled och vinklas". Det är vägledningens formulering, och vägledning är inte bindande text.

Föreskriftens egen text, AFS 2023:11 3 kap. 13 §, lyder: "Arbetsstolen ska vara stadig, ge möjlighet till rörelsefrihet och en bekväm arbetsställning. Stolen ska vara lätt att ställa in. Sitsen och ryggstödet ska vara reglerbara i höjdled och ryggstödet ska kunna vinklas." Kraven är alltså tre, men de är sitshöjd, ryggstödets höjd och ryggstödets vinkel. Sittdjupet står inte där.

Sidan sa därmed att tre av dess fem kriterier motsvarar reglerade krav. Det rätta talet är två: sitthöjdens vandring och ryggstödets justering. Sittdjupskriteriet står kvar och väger lika mycket som förut, eftersom det mäter hur långt lårbenet får plats och aldrig hämtade sin motivering ur föreskriften. Ingen produkts betyg och ingen placering ändras.

Föreskriften är nu sidans källa i stället för sammanfattningen av den, och vägledningen står med separat som det den är, alltså rekommendationer. Två uppgifter ur föreskriftens text som sidan inte hade: kapitlet gäller även arbete i det egna hemmet, och den som driver verksamhet utan anställd ska följa det.

Samtidigt rättades ett renderingsfel med samma ursprung. Sidans nio källnoter hade styckebrytningen skriven med dubbelt bakstreck, vilket gjorde att 36 radbrytningar visades som tecknen bakstreck-n i löpande text i stället för att bryta stycket.

Sidan hade ett kriterium som hette Öppen redovisning av skydd, vägde 20 av 100 och betygsatte hur mycket säljaren skrivit ut om skyddet. Det rankade dokumentationen och inte varan, och det avgjorde andraplatsen: Samsung Rugged Magnet fick 5,0 på det kriteriet ensamt och klättrade därmed från åttonde till andra plats. Kriteriet är borttaget och vikten omfördelad proportionellt över de tre som är kvar, alltså magnetring 38, konstruktion 35 och prisvärde 27.

Ett gap-pass mot tillverkarnas egna sidor visade samtidigt att kriteriet mätte fel sak i sak. Sidan påstod att ett enda skal av arton anger både utgåva och fallhöjd, och att resten skriver "militärklassat" utan siffra. Det gällde butikens produktsidor, inte tillverkarnas. Spigen anger själva 1,2 meter och 26 fall för Tough Armor, UNIQ anger tre meter för Combat, och Samsungs egen sida för EF-RS942CBEGWW anger 1,22 meter i fem omgångar om 26 fall mot stål, alltså mer detaljerat än de "1,2 meter" butiken skrev av. Tre tillverkare av tolv sätter en siffra på provet, inte en av arton.

Tre påståenden om produkternas konstruktion var direkt felaktiga, alla av samma slag: butiken beskrev skalet tunnare än tillverkaren gör. Spigen Thin Fit stod som ett hårt polykarbonatskal utan mjuk ram och utan förstärkta hörn, och omdömet drog slutsatsen att det leder kraften rakt in i telefonens ram; Spigen anger själva polykarbonat och TPU med luftkuddar i hörnen. Spigen Liquid Crystal stod utan förhöjd kant runt vare sig skärm eller kamera; Spigens egen produkttext för ACS10727 lyder "Raised bezels lift screen and camera off flat surfaces". Båda betygen på konstruktion går från 3,0 till 3,5. Dessutom stod Ringke Magnetic Onyx beskrivet som ett skal vars hörn inte är förstärkta; Ringke anger luftkuddar i hörnen även där, och skillnaden mot vinnaren är att Onyx är helt i TPU medan Fusion X har en styv polykarbonatbaksida. Betyget står kvar på 4,0, men skälet i omdömet var fel.

Sex placeringar ändras därmed.

• Samsung Rugged Magnet faller från andra till åttonde plats, 3,9 till 3,7.
• Ringke Magnetic Onyx stiger från tredje till andra.
• Nillkin Super Frosted Shield Pro från fjärde till tredje.
• Spigen Tough Armor från femte till fjärde.
• Dux Ducis Clin Mag från sjätte till femte.
• Spigen Nano Pop från sjunde till sjätte.
• UNIQ Combat från åttonde till sjunde.

Ringke Magnetic Fusion X står kvar som testvinnare.

Tre utmärkelser är omfördelade. Redaktionens val satt på Samsung Rugged Magnet med motiveringen att den var den enda som angav både utgåva och fallhöjd, alltså en utmärkelse för dokumentation; den ligger nu på Ringke Magnetic Onyx. Bäst budget satt på Magnetic Onyx för 249 kronor och ligger nu på Dux Ducis Clin Mag för 159, som är det billigaste skalet med magnetring. Spigen Tough Armor får Bäst premium. Etiketterna "För dig som vill kunna slå upp talet" och "Enda skalet i jämförelsen som anger både utgåva och fallhöjd" belönade båda hur en uppgift var publicerad och är utbytta.

En faktauppgift var fel i två andra fall. Nillkin Super Frosted Shield Pro beskrevs som det billigaste skalet i jämförelsen med magnetring, vilket Dux Ducis Clin Mag är för 40 kronor mindre. Och sidans FAQ svarade att sju av tolv skal har magnetring och tre inte har det, vilket varken stämmer med varandra eller med tabellen: tio har ring och två har inte.

Tabellen är byggd om. Sju rader stod tomma för samtliga tolv produkter: Angivet antal fall, Angivet provunderlag, Qi2-certifiering, Angiven magnetstyrka, Tjocklek, Vikt och GTIN. Tre av dem gick att fylla. Samtliga tolv artikelnummer är nu framme och matchade mot tillverkaren, vilket också bekräftade att varje rad gäller basmodellen S942 och inte S26+ eller Ultra. Ringke publicerar vikt för tre av skalen, 30,4 till 34,2 gram, och tjocklek för två. De fyra raderna om militärstandard, fallhöjd, antal fall och underlag är ersatta av en enda, Falltest enligt tillverkaren, som är ifylld för nio av tolv. Raden Butikens term för magneten är borttagen: den mätte vad TheMobileStore råkat skriva, inte vad skalet gör, och iakttagelsen står kvar i köpguiden och i sidans FAQ där den hör hemma.

Slutligen är materialraden korrigerad för fem produkter mot tillverkarens egen uppgift, sedan butikens handskrivna attributfält visat sig motsäga produktnamnet. Samsung Clear Magnet har en beläggning mot både gulning och fingeravtryck enligt Samsungs egen sida, vilket saknades helt, och Spigen Tough Armor har ett inbyggt stöd i baksidan som ingenstans nämndes på sidan.

Sidan drog av poäng för uppgifter vi inte fått fram, och skrev ut det som en princip. Kriteriet Säkerhet och livslängd vägde 25 och sa rakt ut att "en produkt vars livslängd inte går att kontrollera före köpet dras ner", metodrutan sa att "att uppgiften saknas räknas som en brist", och fem produkter bar avdrag för tomma celler. Det är fel: ett batteri håller lika länge vare sig cykeltalet står tryckt någonstans eller inte, och avdraget betygsatte vår egen research. Kriteriet graderar nu cellkemi, cykeltal, garanti och skyddsfunktioner, och kapslingsklassen räknas bara en gång, under Bärbarhet.

Tre av de påstådda luckorna var inte luckor. Ankers eget datablad för A1723, matchat på streckkod 0194644298845, anger Cycle Life 3000+ (to 80%) för Solix C300x, alltså den cell sidan publicerade som ej angiven och drog av för. TogoPowers egen bruksanvisning, som ligger på deras nedladdningssida, anger både batterityp, 18650-litium, och tolv månaders garanti för Advance 650; sidan påstod att cellkemin inte gick att läsa före köpet och satte betyget 1,0 på just det. Manualen är en bildskannad PDF utan textlager, vilket är skälet till att tidigare sökningar kom tillbaka tomma. Dessutom publicerar EcoFlow toppeffekten för River 3 och River 3 Plus, 600 respektive 1 200 watt, där tabellen hade streck.

Kapslingsklasserna var övertolkade. EcoFlows egen specifikationsrad heter Waterproof Level of Battery Pack, och fotnoten på River-sidorna säger att klassen "applies only to the battery pack, not the entire package". Sidan skrev att Delta 3 var den enda som klarar att stå ute i regn, vilket är mer än tillverkaren lovar. Alla tre EcoFlow-modellerna anger nu klassen som gällande batteripaketet, och texten säger vad som faktiskt är provat.

Sex betyg räknades om. Anker C1000X Gen 2 går från 8,8 till 9,0 och C800x från 7,3 till 7,7, båda sedan avdrag för en kapslingsklass respektive en ljudnivå tagits bort. C300x går från 6,9 till 7,4 på det återfunna cykeltalet, River 3 från 6,2 till 6,5 sedan betyget hamnat i linje med systermodellen, TogoPower Advance 650 från 5,1 till 5,8 och Cocraft Advance 500 från 5,0 till 5,2.

Därmed byter två par plats.

• Anker Solix C800x går från fjärde till tredje.
• EcoFlow River 3 Plus från tredje till fjärde.
• EcoFlow River 3 går från sjunde till sjätte.
• Jackery Explorer 1000 Pro går från sjätte till sjunde.

EcoFlow Delta 3 står kvar som testvinnare.

Elva påståenden om att en uppgift saknas är borttagna ur läsartexten, bland dem fyra av fem nackdelar på TogoPower Advance 650. Utmärkelsen "Bäst för den som vill jämföra" på Cocraft Advance 500 belönade att tillverkaren skrivit ut sin specifikation, alltså säljarens produktblad och inte varan, och heter nu "Bäst med arbetslampa till garaget". Två omdömen ägnade ett helt stycke åt att berömma hur tydligt ett datablad var skrivet.

Tabellen har fyllts på ur tillverkarnas egna dokument: cykeltal och toppeffekt enligt ovan, solladdning och belysningslägen för C300x, garanti för C800x och TogoPower, laddeffekt in och mått för båda Cocraft-modellerna, och en andra USB-C-port på Cocraft Advance 500 som laddar 100 watt åt båda hållen och saknades helt i raden. Kvar som verkligt okända, kontrollerade mot tillverkarens egna dokument: cykeltal och ljudnivå för de två Cocraft-modellerna och för TogoPower, samt ljudnivån för Anker C800x. De står som streck och kostar ingen produkt en poäng.

Sidan var till stora delar byggd på vad butiken råkat publicera i stället för på vad högtalarna gör. Tabellen hade två rader för samma egenskap, Angiven speltid och Speltid i specifikationen, därför att Elon trycker två olika tal i två rutor på samma produktsida. Det är en egenskap hos butikens sida och inte hos varan. Raderna är nu en enda, Speltid, och varje tal är kontrollerat hos tillverkaren där den publicerar det.

Det gav en rättelse i sak. Marshall anger själva 32 timmar för Emberton III, där butiken anger 30, alltså föregångarens tal. Speltiden är höjd till 32.

Allvarligast var en säljpunkt på testvinnaren. JBL Charge 6 beskrevs som den enda högtalaren på sidan som laddar telefonen ur sitt eget batteri, både i punktlistan och i omdömet. Det stämde inte, och sidans egen tabell sa redan emot: Marshall Middleton II stod som Ja på samma rad. Dessutom har JBL Charge Essential 3 USB-C in och ut, belagt hos både Clas Ohlson och Proshop, medan cellen stod som ej angiven eftersom butiken vi läst inte nämner funktionen. Påståendet är borttaget och Charge Essential 3 har fått rätt värde i tabellen.

Femtioen celler stod som ej angivna. Trettionio av dem gick att fylla ur tillverkarens egen publicering. Urbanista Malibu var värst: batteri, speltid, Bluetooth-version, batterityp, laddport och app stod alla som okända, och samtliga står i Urbanistas egen spectabell och bruksanvisning. Högtalaren har 1 800 mAh vid 7,4 volt, alltså 13,3 wattimmar, 20 timmars batterireserv och Bluetooth 5.2. Harman Kardons produktblad gav Luna batterityp och stereoparning, Marshalls bruksanvisning gav Emberton III batterityp och remfäste, och Kjell gav Flip Essential 2 fullständig batteridata.

Betygen på kriteriet Anslutning drog ner fem produkter för uppgifter vi inte hittat, vilket är vår research och inte varans egenskap. Marshall publicerar ingen Bluetooth-version för Emberton III och Middleton II; båda gick från 2,5 till 3,5 och bedöms nu på det de gör, alltså två anslutna enheter samtidigt och stereoparning. Urbanista gick från 2,0 till 3,0, Charge Essential 3 från 4,0 till 4,5 sedan Auracast belagts, och Luna från 3,5 till 4,0 sedan stereoparningen belagts.

Därmed byter två produkter plats. Urbanista Malibu går från åttonde till sjunde plats, 6,4 till 6,6, och Sonos Roam 2 från sjunde till åttonde med oförändrade 6,5. Övriga åtta placeringar står kvar och JBL Charge 6 är fortsatt testvinnare. Kriteriebeskrivningen för Batteri och livslängd vägde tidigare in "vad som anges om batteriet", vilket är samma fel ett steg upp; den formuleringen är borttagen.

Två rader som var tomma för samtliga tio produkter, Garanti och GTIN, är borttagna ur tabellen i stället för att stå tomma i tio kolumner. Vikten för Harman Kardon Luna är kontrollerad och står kvar på 710 gram: tillverkarens webbtabell anger 1,13 kg, men deras eget produktblad skiljer på produktens vikt 0,71 kg och förpackningens 1,13 kg.

Sidan drog ner betyget för tio av tolv fodral på laddning därför att vi inte hittat uppgiften, och skrev ut samma sak som en nackdel på nio produkter. Det var vår research och inte varans egenskap. Tillverkarna publicerar svaret.

Partner Tele.com anger två egna fält per artikel, Wsparcie uchwytów magnetycznych och Wsparcie ładowania bezprzewodowego, och båda står på nej för Mezzo, Tender, Sensitive, Luna och Smart Pro. Det är ett besked om varan: fodralet släpper inte igenom trådlös laddning och bär inga magnetiska tillbehör. Tech-Protect anger MagSafe: Tak för Wallet MagSafe Matte och MagSafe: Nie för Wallet. Matte anger dessutom att laddning fungerar utan att fodralet tas av, och för Gear bekräftar Icecats produktdata Trådlös laddning: Ja. För fyra fodral är ingen av de två egenskaperna belagd, och de får därför inget betyg alls på kriteriet i stället för det lägsta steget.

Kriteriet hette Laddning och magneter och mätte om säljaren uttryckligen angav att laddning fungerar. Det betygsatte alltså publiceringen. Det heter nu Laddning och magnettillbehör och graderar vad fodralet gör: 5,0 för ett fodral som laddar trådlöst genom sig, 2,0 när tillverkaren anger att magneterna inte bär tillbehör, och inget betyg alls när ingendera är belagd. Vikten står kvar på 20, liksom de fyra andra, eftersom viktningen speglar jämförelsen av iPhone-fodral efter ett användarbeslut.

Tjugotvå påståenden om att en uppgift saknas är borttagna ur läsartexten, och elva av dem var falska. Ställfunktion stod som ej angiven för Tech-Protect Matte, Celly Wally, Sensitive, Smart Pro och Puro; alla fem har den, enligt Tech-Protects Funkcja podstawki: Tak, Cellys egen datablad-rad built-in stand function, Partner Tele.coms beskrivningar av TV-stand respektive stativläge, och Puros egen produktsida. Antalet kortfack stod som okänt för Tender, Luna, Smart Pro och Puro; Tender har tre innerfickor, Luna och Smart Pro en var, och Puro två plus sedelfack. GTIN stod som ej angiven för samtliga tolv och är publicerad på butikens egen produktsida för elva av dem.

Därmed ändras samtliga tolv betyg och nio placeringar.

• Celly Wally går från tredje till andra plats, 6,7 till 8,5, sedan tre kortfack bekräftats av både Icecat och Cellys eget datablad och ställfunktionen tillkommit.
• Tech-Protect Matte går från andra till tredje, men höjs från 7,1 till 8,3.
• Tender stiger från sjunde till femte, 5,7 till 7,2, på tre innerfickor och ett perforerat veck.
• Luna går från åttonde till sjunde, 5,2 till 6,5, sedan aluminiumramen och silikonhållaren tillkommit.
• Mezzo faller från sjätte till åttonde.
• Smart Pro stiger från tolfte till tionde.
• Sensitive faller från elfte till tolfte.

Gear Plånboksfodral står kvar som testvinnare, 8,4 till 8,8.

Två produkter var felaktigt beskrivna i sak. Tech-Protect Smart Wallet kallades det fodral som berättar minst om sig själv, med fyra egenskaper utskrivna som okända; fodralet har ett fönster i locket som visar tid, datum och notiser utan att det öppnas, styrt av en app, vilket är en funktion ingen annan produkt på sidan har. Luna beskrevs som ett konstläderfodral med insats och har en förstärkt aluminiumram, mockaklädd insida och flexibel silikonhållare.

Fem produkter stod som OEM och är Holster, tillverkade av Partner Tele.com. Den rankade raden Mandala är mönstervarianten av konstruktionen Mezzo, som samtidigt låg bland de övervägda som en egen produkt; raden heter nu Mezzo och den dubbletten är borta. En andra dubblett, Sensitive, låg både i rankningen och bland de övervägda med motiveringen att den var samma konstruktion som två rankade produkter. Puros modellnamn är Wallet Stand och inte Eco Leather Wallet.

Slutligen är två rader som inte gick att fylla för någon produkt, Angivet RFID-skydd och Tjocklek, borttagna ur tabellen i stället för att stå tomma i tolv kolumner.

Ett andra pass samma dag rättade materialet på Smart Pro. Fodralet stod som konstläder, vilket varken tillverkaren eller butiken säger. Partner Tele.com anger "Materiał: skóra naturalna, TPU" på sin egen artikelsida, matchad på EAN 5903396450747, och artikeln heter Smart Pro Book skórzane. Butikens attributruta anger Mjukplast, men det är samma rullgardin som fyller i Produkttyp och Funktion, och butikens egen produkttext nämner inget material alls. Smart Pro är därmed det enda fodralet i jämförelsen i äkta läder, vilket är ett köpargument sidan tidigare inte kände till. Betyget för konstruktion går från 3,5 till 4,0 och prisvärde från 3,0 till 3,5, båda på materialklausulen i respektive kriteriebeskrivning, och totalbetyget från 5,5 till 5,9. Placeringen står kvar på tionde och ingen annan produkt flyttar.

Samma pass tog bort fyra fel i läsartexten. En nackdel för Tech-Protect Matte handlade om att butikens beskrivning säger mobilskalet om ett fodral, alltså om butikens text och inte om varan; den är utbytt mot att fodralet har en TPU-bas i stället för Cellys hårda innerskal. Omdömet för Sensitive påstod att fodralet saknar sedelplats, vilket ingen källa säger och tabellen samtidigt angav som okänt. Avsnittet Andra fodral vi övervägde sa sju fodral när det är sex, sedan en dubblett tagits bort tidigare på dagen. Och köpguiden sa att tio av tolv fodral inte bär magnettillbehör, vilket motsade guidens eget stycke om att ett enda fodral gör det.

Slutligen är raden Fotofack borttagen. Den var ifylld för en produkt av tolv, och det värdet ligger nu i samma produkts Kortfack-cell. Handledsrem för Tech-Protect Matte gick från okänd till Nej, belagt på tillverkarens uppräkning av förpackningens innehåll.

Sidan påstod om tre av tio mjölkskummare att tillverkaren inte publicerar hur mycket skum de gör, och lämnade dem obetygsatta på det kriterium som väger tyngst. Två av de tre publicerade talet, på samma produktsida som vi själva länkar till.

Melitta Cremio skummar 100 till 150 ml och värmer 100 till 250. Uppgiften står i produkttexten hos Coffee Friend och en gång till i Melittas egen bruksanvisning: "Max. Füllmenge Milchschaum: 150 ml, max. Füllmenge warme Milch: 250 ml". Alessi Plissé skummar 200 ml och värmer 350, också det i butikens produkttext, och kannan om 350 ml bekräftas av Alessi själva. Båda får nu betyg på skumkapacitet, 3,0 respektive 3,5, och båda cellerna är ifyllda. Sage the Milk Café anger fortfarande bara tre koppar och står kvar utan betyg på kriteriet, vilket är rätt hantering av en uppgift vi inte fått fram: vikten fördelas om i stället för att produkten straffas.

Fyra påståenden om produkternas egenskaper var direkt felaktiga. RIG-TIG Foodie stod som en apparat utan kallskumsläge, med två program, och en nackdel löd att iskaffe därför var uteslutet. RIG-TIG skriver själva att den har tre program och skummar både varm och kall mjölk, vilket Kitchn bekräftar. Samma två källor säger att den inte tål maskindisk, en cell som stod tom. CHiATO milkPLAY hade också tom maskindiskcell; tillverkarens egen bruksanvisning säger att apparaten aldrig får sänkas i vatten, eftersom mjölkbehållaren sitter ihop med basen. Och Sage the Milk Café beskrevs som en apparat utan angiven temperatur och med två lägen; den har en steglös temperaturratt mellan 40 och 80 grader med 60 utmärkt som optimal mjölktemperatur, plus ett Cold Stir-läge, allt utskrivet i Sages egen bruksanvisning.

Fem betyg ändras. RIG-TIG Foodie går från 2,5 till 3,0 på mjölktyper och program, och från 3,5 till 2,5 på rengöring. CHiATO milkPLAY går från 3,0 till 2,5 på rengöring. Sage the Milk Café går från 3,0 till 4,0 på mjölktyper och program. Melitta Cremio och Alessi Plissé får sina nya betyg på skumkapacitet.

Ordningen ändras på en punkt: Sage the Milk Café flyttar från åttonde till sjunde plats och Melitta Cremio från sjunde till åttonde, med 6,5 mot 6,4 i totalbetyg. Alessi Plissé står kvar sist men stiger från 3,8 till 5,0, och är därmed inte längre en apparat man inte vet något om utan den tredje största skummaren i jämförelsen. Platserna ett till sex är oförändrade och Wilfa Silky MF1B-250 är fortfarande testvinnare.

Sju påståenden om att en uppgift saknas är borttagna ur läsartexten, ur för- och nackdelar, omdömen och bortvalsskäl. En fördel för RIG-TIG löd att båda kapacitetstalen var publicerade, vilket berömde produktbladet och inte apparaten, och är utbytt. Raden Skumkapacitet är nu ifylld för samtliga tio produkter mot åtta tidigare, raden Uppvärmningskapacitet för sju av tio mot sex, och raden Skumtemperatur för fem av tio mot fyra.

Sidan påstod att SBSC:s certifikatregister inte gick att söka i, och byggde sin viktigaste bedömning på det. Påståendet var fel. Varje certifikat ligger på en egen adress under sbsc.se/produktcertifikat/, och varje innehavare har en sida som räknar upp sina. Vi har nu läst samtliga elva certifikat som rör låsen i jämförelsen, ett i taget, och bekräftat klasserna en andra gång hos tillverkaren. Felet låg i vår research.

Fyra av sex lås var felaktigt beskrivna. Nimly Code Pro stod som ett lås utan funnet certifikat; det har tre, samtliga i klass 3 enligt SSF 3522 och giltiga till 2027-09-07: mekatronikcylinder 22-316, låshus 22-317 och slutbleck 22-318. Yale Doorman Classic Home stod som ett lås utan angiven klass; det bär certifikat 20-19 i klass 2A, förnyat med giltighet till 2031-09-13. Yale Linus L2 stod likaså utan klass; det bär certifikat 24-365 i klass 2A, giltigt till 2030-02-11 och godkänt tillsammans med Yale Dot. Nimly Codes klass 2A var rätt, men skälet saknades: låshus och slutbleck är klass 3, och det är mekatronikcylindern, certifikat 22-522, som är 2A och därmed kapar hela enheten, eftersom normen kräver klass 3 av varje del var för sig.

Kriteriet Godkänd låsenhet, som väger 30 av 100, är omgjort. Skalan hade två steg som betygsatte vår research i stället för varan: 4,0 när en klass angavs men vi inte hittat certifikatet, och 1,5 när ingen klass angavs alls. Båda är borta. Skalan mäter nu vilken klass låset är certifierat i: 5,0 för klass 3 eller S3 på varje certifierad del och prövning även enligt den digitala normen SSF 3523, 4,5 för klass 3 på varje del men bara mekaniskt, 2,5 för klass 2A, och 1,0 när låset anges vara icke godkänt. Ett villkor i certifikatet sänker inte längre betyget utan står i tabellen och i omdömet.

Fyra betyg ändras därmed. Yale Doorman L3S Flex går från 4,5 till 5,0, eftersom det som enda lås bär både klass 3 enligt SSF 3522 och klass S3 enligt SSF 3523. Nimly Code Pro går från 4,0 till 4,5. Yale Doorman Classic Home går från 1,5 till 2,5 och Yale Linus L2 från 1,5 till 2,5, båda för att de visade sig vara certifierade.

Ordningen ändras på en punkt: Yale Linus L2 flyttar från sjätte till femte plats och Aqara U200 från femte till sjätte. Linus totalbetyg går från 5,7 till 6,3 och Aqara står kvar på 5,9. Platserna ett till fyra är oförändrade, men Yale Doorman Classic Home stiger från 6,7 till 7,3 och ligger nu en tiondel från Nimly Code i stället för sju. Aqara U200 är det enda låset vars godkännandebetyg vilar på en belagd frånvaro, eftersom butiken uttryckligen skriver att låset inte är godkänt enligt SSF 3522 klass 3 eller SSF 3523 klass S3.

Sidans vinkel är samtidigt bredare och mer korrekt. Rubriken löd att certifikatet inte gäller koden, vilket var för trubbigt: Yale Doorman L3 har två certifikat, och det mekaniska, 20-172 i klass 3, bär inga villkor om öppningssätt alls. Det är det digitala S3-certifikatet 21-537 som gäller med blockerade användarkoder. Fyndet är i stället att samtliga fem certifierade lås bär ett villkorsfält, och att två av dem stänger av en funktion produkten säljs på: Yales koder, och Nimlys kamouflagefunktion, som certifikaten kräver ska vara inaktiverad. Kamouflagefunktionen stod tidigare som en fördel för Nimly Code Pro utan den upplysningen.

Tio påståenden om att en uppgift saknas är borttagna ur läsartexten. Tabellraden Certifikatet gäller, som stod som Ingen uppgift för tre lås, heter nu Villkor i certifikatet och är ifylld för alla sex. Raden Giltigt till stod som Ej tillämpligt för fem lås och bär nu ett datum för fem av sex. Dörrtjockleken för Nimly Code stod som ej angiven av butiken och är 45 till 90 millimeter enligt Nimlys egen sida; för Yale Doorman Classic Home saknades den helt och är 32 till 100 millimeter enligt Yales egen installationsguide, vilket är det bredaste spannet i jämförelsen och numera produktens utmärkelse.

Samtliga sex utmärkelser är utbytta. Enda med läsbart certifikat, Ärligast om sin klass, Mest omdömt av de sex och Billigast, och tydligast om vad det inte är belönade alla hur en uppgift var publicerad snarare än vad låset gör. Etiketterna säger nu vem produkten passar.

Sidan beskrev Arlo Essential 3 PTZ Indoor som kategorins enda automatiska linsskydd och citerade Arlos brasklapp om att skyddet står kvar öppet vid kontinuerlig inspelning. Båda uppgifterna kommer från Arlos supportsida om Privacy Shield, och den handlar om den fasta Essential Indoor Camera, inte om den panorerande modell vi rankar. Vår egen text erkände att vi inte hittat något dokument för panoreringsvarianten och byggde bedömningen på den fasta ändå.

Dokumentet finns. Arlos FAQ för Essential Pan Tilt Indoor Camera beskriver avstängningen så här: "Your Arlo Essential Pan Tilt Indoor Camera enters a privacy state when the system is in Standby or Arm Home mode. The camera moves to a downward-facing position, stops motion detection, and turns off its microphone." Mekaniken är alltså att kameran lutar ner objektivet mot foten, och tillverkarens produktblad för samma modell lägger till att läget också går att slå på för hand i appen. Ingen lucka fälls för linsen, och ingenting i dokumentationen för den här modellen säger att avstängningen upphör vid kontinuerlig inspelning. Både påståendet om ett motoriserat skydd och brasklappen är borttagna ur läsartexten, och utmärkelsen "Enda automatiska linsskyddet" är utbytt.

Åt andra hållet var felet större. Aqara Camera Hub G3 stod som en kamera utan fysiskt skydd, med motiveringen att vi inte hittat någon uppgift, och betygsattes på sitt programläge. Aqara beskriver funktionen på sin egen produktsida under rubriken Physical Masking: "The G3 Camera Hub has a hardware privacy protection mode that can be turned on manually or automatically. This mode can be easily identified by a cute sleepy face." Kameran vrider alltså bort linsenheten, det syns tvärs över rummet, och det går att lägga i en automatisk regel. Betyget för avstängning går från 2,5 till 4,5.

Därmed flyttar Aqara Camera Hub G3 från tredje till andra plats, och Tapo C220 från andra till tredje. Tapo C225 står kvar som testvinnare. Arlo behåller 5,0 på avstängning, eftersom mekaniken visserligen är en annan än vi skrivit men fortfarande är fysisk och automatisk, men höjs från 2,5 till 3,0 på bild sedan synfältet 130 grader och rörelseomfånget 360 gånger 180 grader hämtats ur tillverkarens manual. Ring Pan-Tilt och Ring Indoor Cam Plus byter plats, sex och sju, sedan Rings egen specifikation visat att Pan-Tilt-modellens linsskydd är inbyggt medan Indoor Cam Plus levereras med ett löst.

Kriteriet Går den att stänga av på riktigt, som väger 30, hade ett understa steg som löd "1,0 när ingen avstängning alls dokumenteras". Det steget mätte vad vi hittat i stället för vad kameran gör. Skalan graderar nu mekanismen: 5,0 för ett fysiskt skydd som går på av sig självt när kameran avlarmas, 4,5 för ett fysiskt skydd som sitter i kameran och går att automatisera med en egen regel, 4,0 för ett fysiskt skydd som styrs för hand, 3,5 för ett löst linsskydd, och 2,5 för ett programläge som stänger av både bild och ljud.

Sidan skrev på fem ställen att butiken inte publicerar någon specifikation för Tapo C100, och sänkte uttryckligen bildbetyget för det. TP-Links egen specifikationstabell anger 1080p, 1920 gånger 1080, objektiv med 117 graders diagonalt och 98,8 horisontellt synfält, minneskort upp till 512 GB och drifttemperatur 0 till 40 grader. Den svenska produktsidan lämnar synfältsfältet tomt, den amerikanska fyller i det. C100 visar sig ha det bredaste objektivet av de tre Tapo-modellerna. Bildbetyget står kvar på 2,5, men vilar nu på att kameran är fast och filmar i 1080p i stället för på vad vi inte kunnat läsa.

Jämförelsetabellens rad Täckning blandade två olika mått: för de panorerande kamerorna angav den rörelseomfånget, för de fasta objektivets synfält. Läsaren jämförde alltså 360 grader mot 115 grader som om det vore samma sak, och sidans egen nackdel om att Aqaras 110 grader var "smalast bland de panorerande" byggde på samma förväxling. I själva verket är Aqaras objektiv det näst bredaste av alla sju. Raden är uppdelad i Rörelseomfång och Synfält, båda ifyllda för samtliga sju, och den felaktiga nackdelen är borttagen. Raden Programläge, som stod som "Ej dokumenterat i detalj" för tre av sju, är ersatt av Abonnemang med priset i kronor respektive euro.

Kriteriet Kostnad efter köp angav att det mäter beroendet och inte kronorna, "eftersom vi inte kunnat läsa någon prislista hos de tillverkare som kräver abonnemang". Båda publicerar sina svenska priser öppet. Arlo Secure kostar 99 kronor i månaden för en kamera och 149 för flera, Ring Basic 3,99 euro i månaden för en enhet. Siffrorna står nu i tabellen, i omdömena och i metodfotnoten.

Slutligen ett rent sakfel: omdömet för Ring Indoor Camera Plus inleddes med orden "Eufy Indoor Cam Plus ger 2K för 699 kronor". Produkten är Rings, inte eufys.

Tabellraden Väderskydd stod som "Ej angiven" för fyra av fem skåp, och kriteriet med samma namn, som väger 15 av 100, sänkte betyget för just det. Motiveringen var att en egenskap köparen inte kan kontrollera är sämre för hen än en hen kan. Det är ett avdrag för vad vi inte hittat, och det får en uppgift aldrig kosta. Vi hade inte letat färdigt: samtliga fyra går att belägga hos tillverkaren.

ABUS KeyGarage 787 Smart-BT är stänkskyddad enligt IP 54. Uppgiften står i ABUS eget datablad, som numera heter KEYGARAGE One 787 sedan produkten integrerades i ABUS One-appen. Att det är samma vara som Kjell säljer är kontrollerat mot måtten 82,5 gånger 120 gånger 63 millimeter och batteriet 2 x AA, som är identiska i båda. Betyget för väderskydd går från 2,5 till 4,0.

De mekaniska ABUS KeyGarage 787 och 707 anger båda att de är byggda för väggmontering inomhus eller på ett skyddat ställe utomhus, i databladen 73481 respektive 224010. Top Safe T7 har ett väderskydd i gummi som träs över hela huset, enligt tillverkaren Nivex Top Safe, som också anger vikten 0,6 kilo och innermåttet 70 gånger 38 gånger 22 millimeter. Master Locks IP 55 och spannet 40 minusgrader till 50 plusgrader stod redan rätt, och produktbladet lägger till provning mot saltdimma och korrosion.

Skalan är omgjord och graderar nu vad skåpet är byggt för: 5,0 för kapslingsklass tillsammans med temperaturspann, 4,0 för kapslingsklass utan spann, 3,5 för ett väderskydd som täcker hela huset och ett lås utan ström, 3,0 för ett lock över kodhjulen och ett lås utan ström. Inget steg mäter längre vad vi hittat. Betygen för Top Safe T7 går från 3,0 till 3,5 och för båda ABUS KeyGarage från 2,5 till 3,0.

Tabellraden Lock över koden stod som "Nej" för ABUS KeyGarage 787 och 707. Båda har ett skjutbart skyddslock över kodhjulen. ABUS listar det som Skyddslock med skjutmekanism för 707, och monteringsanvisningen för 787 beskriver momentet steg för steg: skjut ner skyddslocket, ställ in koden, öppna, skjut upp locket igen.

Ordningen ändras därmed på fyra av fem platser.

• ABUS KeyGarage 787 Smart-BT flyttar från femte till andra plats, med totalbetyg 6,0 mot tidigare 5,5.
• Master Lock Select Access Smart flyttar från andra till tredje på oförändrat 5,8.
• Top Safe T7 från tredje till fjärde med 5,8 mot tidigare 5,6.
• och ABUS KeyGarage 707 från fjärde till femte med 5,6 mot 5,5.

Testvinnaren är oförändrad: ABUS KeyGarage 787 stiger från 6,1 till 6,2 och är fortfarande det billigaste skåpet med ett eget resultat i en oberoende provning.

Tre andra uppgifter var fel eller saknades. ABUS anger 30 passerkort för Smart-BT, inte 14 som stod i tabellen. Antalet kombinationer för samma modell stod som ej angivet och är en miljon på en sexsiffrig kod. Top Safe T7 stod som "Ej angiven" på om skruvarna sitter innanför luckan; tillverkarens egen bild på den öppna gömman visar fyra infästningshål i bakväggen av nyckelfacket.

Sex påståenden om att en uppgift är okänd är borta ur läsartexten. Fyra nackdelar löd att det är okänt hur länge skåpet håller mot en kofot eller hur mycket väder det tål, ett omdöme upprepade båda, och FAQ-svaret om vintern slutade med att det är okänt hur kalla övriga skåp tål att bli. Vilka skåp som provats av RISE står kvar som en egen rad i tabellen, vilket är där uppgiften hör hemma.

Master Locks utmärkelse "Bäst för uthyrning" är utbytt mot "Bäst för en oskyddad vägg". Sedan Smart-BT visat sig ha både gästkoder i app och kapslingsklass pekade de två etiketterna på samma köpare, och den fria fasaden är den skillnad som avgör mellan dem.

Omdömet om Yale Startlarmkit+ inleddes med att larmet har "104 dB siren och 24 timmars reservbatteri, den högsta ljudnivån och det längsta strömavbrottsskyddet av larmen här". Det är Ring Alarms siffror, inte Yales. Yale anger själva 100 dB och ett reservbatteri på 12 timmar, uppgifter som stod korrekt i sidans egen tabell och bland samma produkts nackdelar två stycken längre ner. Omdömet är omskrivet från grunden.

Omdömet om eufy Security Hemlarm inleddes med fel varumärke, "X-Sense Security Hemlarm". Produkten heter eufy och kommer från Anker. Även det omdömet är omskrivet.

Tabellraden Reservbatteri i hubben stod som "Ej angivet" för både eufy och Tapo, och sidan skrev på fem ställen ut att uppgiften inte publicerats. Den var vår research och inte produkternas egenskap, och båda gick att belägga hos tillverkaren. TP-Links eget datablad räknar upp hela Tapo H200 och hela förpackningen utan att något batteri förekommer, och manualen nämner bara nätadaptern: hubben har inget reservbatteri. eufys tre egna manualer listar samma sju delar för HomeBase 2, ingen av dem ett batteri, och det reservbatteri eufy sålde till den var ett separat tillbehör angivet till upp till 8 timmar, numera utgånget. Båda raderna anger nu vad som gäller.

Det ändrar ett betyg. eufy stod på 1,5 för uppkoppling när reservbatteriet var en okänd uppgift. Nu är frånvaron belagd, alltså samma läge som Tapo, och betyget går till 1,0. Totalbetyget faller från 6,6 till 6,4. Ordningen är oförändrad: eufy låg trea av fem före rättelsen och gör det efter.

Skalan för kriteriet Uppkoppling när nätet dör hade som lägsta steg "1,0 när butiken varken anger reservkanal eller batteritid", alltså ett avdrag för vad vi inte hittat i stället för för vad varan gör. Steget lyder nu "1,0 när systemet varken har en reservkanal eller ett reservbatteri". Vikten är oförändrad, 25.

Sidan angav på tre ställen 105 dB eller "ingen ljudnivå alls" för eufy. Den siffra på 105 dB som cirkulerar gäller T8970 eufy Security Siren, ett separat tillbehör Kjell säljer för 499 kronor, och inte HomeBase 2. eufys egna manualer kallar komponenten i hubben en högtalare och publicerar ingen decibelsiffra för den, så tabellen säger nu vad komponenten är utan att påstå ett tal, och att en riktig siren kostar 499 kronor till står som en nackdel.

Fyra utmärkelser är utbytta. "Bäst uppkoppling, dyrast av alla", "Störst utbyggnad, sämst prisvärde", "Billigast, om du vet vad du inte får" och "Störst kundunderlag, ingen plan" argumenterade var och en mot sin egen produkt. Samtliga fem säger nu vem produkten passar.

Jämförelsen har en ny rad, Max antal enheter, ifylld för alla fem ur tillverkarnas egna uppgifter: Ajax 200, Ring 100, Yale 100, Tapo 64 sensorer och 4 kameror, eufy 16 kameror och 34 sensorer. Kriteriebeskrivningen för Prisvärde angav spannet som 599 till 8 259 kronor; Tapo-paketet kostar 629 och gjorde det redan vid förra priskontrollen.

Vi skrev att Reolink D340W levereras utan signalenhet och att den kräver en befintlig ringklockledning eller ett elarbete. Båda uppgifterna var fel, och båda svaren stod i Kjells egen specifikation på den sida vi redan länkade: rutan "I paketet" listar Reolink-ringklocka, strömadapter med 1,5 meters kabel och förlängningskablar på 4,5 och 0,1 meter. Reolinks egen produktsida säger samma sak, att den medföljande adaptern kan användas som strömkälla eller enheten kopplas till befintlig ringklockledning. Felet låg i vår research.

Misstaget kostade produkten två kriterier. Betyget för ringklockan går från 2,0 till 5,0 och prisvärde från 4,0 till 5,0, där sänkningen uttryckligen motiverades med att en Chime 230V måste köpas till. Samtidigt sänks bilden från 4,5 till 4,0, eftersom kriteriet väger vertikalt synfält och färgseende i mörker tyngst, och Reolink har 97 grader vertikalt mot Tapo D235:s 140 och svartvitt infrarött mot D235:s färg.

• Reolink D340W flyttar därmed från tredje till första plats och är sidans nya testvinnare.
• Tapo D235 faller från första till andra.
• Aqara G410 från andra till tredje.

Placeringarna fyra till åtta är oförändrade. Budgetutmärkelsen flyttar från Arlo Essential Doorbell 2 till Imou Doorbell 2S, som kostar 100 kronor mindre, har ringklockan i lådan och rankas högre.

Kriteriet Integritet och maskering är omgjort, av samma skäl som på systersidan /overvakningskamera. Dess nedersta steg löd "1,0 när modellen inte står i tillverkarens egen lista", alltså ett avdrag för vad vi inte hittat i stället för för vad varan gör. Skalan mäter nu vilken sorts zon produkten har: 5,0 för en sekretesszon som svartar ut området i inspelningen utan förbehåll som rör en fast monterad dörrklocka, 4,0 med ett förbehåll som bara slår in om enheten flyttas eller vrids, 3,0 när rörelsedetektorn känner av området ändå eller zonerna raderas när du justerar bilden, och 1,5 när zonen är en aktivitets- eller detekteringszon. Vikten är oförändrad, 25.

Google Nest Doorbell stod på 1,0 med motiveringen att vi inte hittat någon dokumentation om sekretesszoner, och sidan skrev ut att produkten straffades för en frånvaro. Betyget är nu 1,5 och vilar på vad Google själva skriver om aktivitetszoner: en sådan zon ändrar inte vad kameran sänder och spelar in. Imou Doorbell 2S går från 2,0 till 1,5 på samma steg, eftersom den zon Imou dokumenterar för modellen i både datablad och produktsida är en detekteringszon. Aqara G410 höjs från 4,5 till 5,0, då den halva poängen satt på att uppgiften stod på en produktsida i stället för i en supportartikel med versionsdatum, alltså på källans form. Arlo sänks från 3,5 till 3,0 och Ring från 4,0 till 3,0, båda mot den nya skalans steg.

Tre påståenden om att en uppgift saknas är samtidigt borttagna ur läsartexten. Imous synfält stod som enbart diagonalt och horisontellt; tillverkarens datablad anger 125 grader horisontellt, 98 vertikalt och 166 diagonalt. Nackdelen att ingen IP-klass anges är ersatt med en uppgift ur samma datablad, att batteriet bara får laddas mellan 0 och 45 grader. Tapo D230S1 bar nackdelen att inget vertikalt mått anges; i stället står nu batterikapaciteten 6 700 mAh och att batteriet är löstagbart, båda ur TP-Links eget datablad.

Utmärkelserna är omskrivna. Vinnaren bar "Bäst dokumenterad maskering", alltså en etikett för att en uppgift gick att hitta, och Tapo D235 bar "Bäst i test", som redan står i rubriken. Samtliga åtta etiketter säger nu vem produkten passar.

Sidan skrev på sju ställen att ingen av tillverkarna publicerar vad abonnemangen kostar i Sverige, bland annat i kriteriebeskrivningen, i metodfotnoten, i tabelltexten, i köpguiden och i ett svar under Vanliga frågor. Alla tre publicerar priserna, öppet och på sina svenska sidor. Arlo Secure kostar 99 kronor i månaden eller 1 089 om året för en enhet, Ring Basic 3,99 euro i månaden eller 39,99 om året för en dörrklocka, och Google Home Premium, som Nest Aware numera heter, 100 kronor i månaden eller 1 000 om året. Arlos tabell låg hela tiden öppen på arlo.com/sv_se/serviceplans; det var adressen vi provat som var fel, inte källan som var stängd.

Därmed går det att räkna på det som avgör köpet. Arlo Essential Doorbell 2 kostar 1 090 kronor i hyllan och 5 445 kronor i abonnemang över fem år, medan Reolink D340W kostar 1 199 kronor en gång. Raden "Kräver abonnemang", som stod som ja eller nej och inte syntes i jämförelsen, heter nu Abonnemang, bär priset och är en synlig tabellrad för samtliga åtta.

Kriteriet Integritet och maskering, som väger 30 av 100, hade ett lägsta betygssteg som lydde "1,0 när modellen inte står i tillverkarens egen lista över modeller som har funktionen". Det steget mätte vad vi hittat och inte vad kameran gör, och det var det enda som gav eufy SoloCam S220 sitt betyg.

Listan höll inte heller. eufys artikel över kameror med sekretesszon motsäger sig själv: rubriken räknar upp SoloCam C210, S230 och eufyCam E330, medan artikelnumren i tabellen under inte innehåller någon av dem. eufys nuvarande allmänna artikel om sekretesszoner anger funktionen för "one camera or doorbell" utan någon modellbegränsning alls. Att S220 saknades i en lista var alltså inget belägg för att kameran saknar funktionen.

Skalan är omgjord så att varje steg beskriver hur masken beter sig: 5,0 när den ligger kvar under normal användning, 4,0 när den bara släpper vid en funktion du kan låta bli att slå på, 2,5 när den förskjuts eller raderas så fort modellens huvudfunktion används, och 1,5 när tillverkaren anger att maskeringen inte hindrar inspelning. Steget för en uppgift vi inte fått fram finns inte längre.

eufy SoloCam S220 stiger därmed från 1,0 till 1,5 på kriteriet, vilket är det steg som svarar mot eufys egen reservation att aktivitet i en sekretesszon kanske inte helt kan undvikas från att spelas in. Totalbetyget går från 2,85 till 3,00. Ordningen står oförändrad: kameran låg femma av sju före rättelsen och gör det efter. Tabellcellen Sekretesszon, som stod som "Modellen saknas i tillverkarens lista", anger nu "Ja, 2 zoner", och raden Zonen påverkas av rörelse går från "Ej tillämpligt" till "Nej, kameran är fast", eftersom kameran inte panorerar.

Sidan angav på sex ställen att inget abonnemangspris gick att läsa, bland annat i Arlos omdöme, i metodfotnoten, i tabelltexten och i två svar under Vanliga frågor. Arlo publicerar hela pristabellen på sin svenska plansida, och den har varit öppen hela tiden. Arlo Secure kostar 99 kronor i månaden för en kamera och 149 kronor för upp till fyra, alternativt 1 089 respektive 1 639 kronor om året. Ring prissätter sina svenska planer i euro: Ring Basic täcker en kamera för 3,99 euro i månaden eller 39,99 euro om året.

Det ändrar hur dyr Arlo Essential 3 HD faktiskt är. Två kameror för 1 490 kronor plus tre års abonnemang är 6 407 kronor, alltså mer än fyra gånger hyllpriset. Siffran står nu i omdömet, i avsnittet om abonnemang och i en ny jämförelserad, Abonnemang, som är ifylld för samtliga sju kameror.

Tapo C660:s omdöme angav att den kostar 700 kronor mer än Tapo C425. Prisskillnaden är 200 kronor sedan C660 föll från 1 990 till 1 490, och den gamla siffran hade blivit kvar från priskontrollen dessförinnan.

Två svar under Vanliga frågor motsade varandra om mikrofonen. Det ena angav att samtliga kameror går att stänga av mikrofonen på, det andra att vi inte kunnat kontrollera det för någon modell. Båda är omskrivna och påstår nu bara det som gäller: mikrofonen är påslagen från start och inställningen finns i appen.

Utmärkelserna "Bäst i test och billigast" och "Tydligast om vad zonerna gör" är utbytta. Den första upprepade utmärkelsen som redan står i rubriken, den andra belönade en tillverkares sätt att skriva sin specifikation. Yale Smart Outdoor Camera låg bland de övervägda med motiveringen att vi inte hittat Yales egen dokumentation; skälet är nu produktens, alltså 1 080p och ett internminne som räcker två till fyra dygn.

Sidan påstod på ett dussin ställen att tillverkarna inte anger stegbredd, stegavstånd, maxlast eller monteringsanvisning, och byggde sitt tyngsta kriterium på den tystnaden. Fyra av fem tillverkare publicerar ett produktblad, en bruksanvisning eller en monteringsanvisning som butikerna inte återger, och de dokumenten kullkastade sex påståenden. Felet låg i vår research.

Housegard EL39 stod med "Fotsteg: Ej angivet". Tillverkarens egen bruksanvisning anger stegbredd 240 millimeter och avstånd mellan steg 300 millimeter, och den bär dessutom en nyare standarduppgift än butiken: EN 131-1:2015+A1:2019 och EN 131-2:2010+A2:2017, alltså en ändring efter den gällande i vardera delen. Sidan hade bedömt stegen på Kjells uppgift om grundutgåvorna och kallat dem indragna.

Skeppshultstegen stod med "Ingen monteringsanvisning i produkttexten, och inget om vilka skruvar som krävs". Tillverkarens monteringsanvisning anger fäste och kraft för sju väggmaterial, från träskruv A4 i panel till injekteringsmassa i håltegel och lättklinker, med dragkraft och tvärkraft per infästning och förborrade fästhål på 1,45 meters avstånd. Samma dokument anger stegavståndet till 300 millimeter centrum till centrum. Sidan angav också att Housegard är ensam om att skriva att stegen bör sitta högre där snö kan hindra utfällningen; Skeppshultstegen skriver samma sak.

Stegavståndet visade sig vara 300 millimeter hos samtliga fem fabrikat, vilket betyder att det mått butikerna oftast anger inte skiljer stegarna åt alls. Det som skiljer är stegbredden, och den spänner från 240 till 400 millimeter. Den uppgiften fanns inte på sidan tidigare och har nu ett eget avsnitt.

Påståendet att W.Steps saknar godkännande stämde, men var inte belagt. Det är det nu: tillverkarens båda RISE-intyg är lästa i sin helhet. P-märket C900764 gäller fyra glidskydd för lösa stegar och typkontrollintyg 102102 listar bärbara stegar och arbetsbockar. Utrymningsstegarnas artikelnummer finns i ingetdera.

Kriteriet Dokumenterad provning, som vägde 30 av 100, är omgjort. Dess egen beskrivning skrev ut att det mätte "vad du kan kontrollera innan du betalar, inte vad stegen fysiskt klarar", alltså butikens produkttext och inte varan, och två av fyra betygssteg sänkte betyget för att en uppgift saknades. Det heter nu Provad och godkänd för utrymning, väger 20 och har tre steg som alla handlar om produkten. Housegard stiger från 1,5 till 2,5 på det kriteriet, eftersom tillverkaren anger både provning och maxlast.

Kriteriet Räckvidd inom godkänt bruk drog av för en uppgift som saknades: "Den som säljer en stege i sexton längder utan att någonstans ange en högsta användningshöjd får inte betalt för längden." Det heter nu Räckvidd och längdval och mäter hur högt stegen når och hur nära din faktiska fönsterhöjd längdserien kommer. Nedstigning stiger från 20 till 25 och Prisvärde från 10 till 20, eftersom stegbredden och priset skiljer stegarna åt betydligt mer än provningen gör.

Samtliga tjugofem kriteriebetyg är omräknade mot de nya skalorna. Ordningen står oförändrad: Modum Original är fortfarande bäst i test, följd av Housegard EL39, Skeppshultstegen, W.Steps 400 och W.Steps 320.

Utmärkelserna "Enda med ett godkännande", "Bäst köp, med bred marginal", "Längst räckvidd som lagervara", "Bredden står i produktnamnet" och "Bredast fotsteg, dyrast av alla" är utbytta. Tre av dem belönade att en uppgift gick att hitta eller angav en placering. En etikett ska säga vem produkten passar.

Jämförelsetabellen är omgjord. Raden Angiven maxlast var markerad på fyra produkter men inte på den första, vilket gjorde att den inte syntes alls i tabellen. Raden Godkänd höjd var ifylld för en av fem. Båda är borttagna som jämförelserader och ligger kvar hos de produkter som har uppgiften. Nya rader: Stegbredd, Längdserie och Djup infälld. Skeppshultstegens stegbredd har vi inte fått fram och den står som ett streck, vilket inte påverkar betyget.

Avsnittet "Vem har kontrollerat det här?" är borttaget. Det upprepade metodrutan och ägnade tre stycken åt vad vi läst i stället för åt stegarna.

Verktyget Vilken höjd är stegen godkänd för? angav att ingen tillverkare säljer en stege som når över 7,5 meter som standardvara. W.Steps 400 säljs i 6,0 meter och får skarvas till 18, och Skeppshultstegen går att skarva till önskad längd.

Sidan påstod på fyra ställen att Kjell inte anger någon batteritid för Cleverio Smart rök- och värmedetektor, och ägnade ett helt stycke i omdömet åt utelämnandet. Uppgiften fanns. Kjells egen manual till SA100, länkad från den produktsida vi själva pekar på, anger i specifikationstabellen "Power: 2x 1.5 V Alkaline AA batteries" och i avsnittet Replacing the battery att batterierna ska bytas minst en gång om året. Butikens produktsida skriver dessutom "Drivs med medföljande 2x AA-batterier". Felet låg i vår research.

Betyget för Batteri och livslängd sänks därför från 2,5 till 1,5 för Cleverio. Det gamla betyget sattes medan uppgiften saknades i vårt underlag, alltså ett avdrag för vår egen research. Det nya svarar mot varan: ett årligt batteribyte är kortaste intervall på sidan, under Fibaros två år som ligger på 2,0. Ordningen påverkas inte, Cleverio ligger kvar femma.

Certifieringen stod som okänd för två produkter. Cleverio är typprovad av TÜV Rheinland mot EN 14604:2005/AC:2008 enligt prestandadeklaration Kjell_51328_DOP01, och Fibaro uppfyller SS-EN 14604:2005 enligt Kjells egen produktsida. Housegard Luma anges där som godkänd enligt CE och EN 14604. Samtliga åtta är alltså provade mot samma produktstandard, och det står nu i tabellen.

Aqara Smoke Detector låg bland de övervägda med motiveringen att vi inte hittat den hos någon svensk butik. Den säljs hos Kjell för 519 kronor och dessutom hos Proshop, NetOnNet, Elgiganten, Inet, Komplett, Coolshop och Webhallen. Den är nu rankad, prissatt som varnare plus den billigaste hubb tillverkaren kräver, 519 plus 329 kronor, på samma sätt som Housegard Luma prissätts som tvåpack plus hubb. Den går in på fjärde plats.

• X-Sense FS31 flyttar därmed från fjärde till femte.
• Cleverio från femte till sjätte.
• Fibaro från sjätte till sjunde.
• XS01-M-trepacket från sjunde till åttonde.
• XS0D-MR från åttonde till nionde.

Vinnaren, andra och tredje plats är oförändrade.

Cleverios omdöme angav priset till 299 kronor och en fördel till 116 kundbetyg. Priset är 179 kronor hos Kjell, och antalet kundbetyg 271, vilket är det största underlaget på sidan och inte det näst största.

Vi skrev att Housegard EL45A och Biltemas brandstege saknar distanser som håller ut stegen från fasaden, gjorde nackdelar av det på båda och satte betyget för nedstigning därefter. Båda har distanser. Bruksanvisningarna, som är samma dokument med samma bilder, varnar för att "avståndsklossarna på stegen" kan krossa fönstret på våningen under, och Clas Ohlson skriver ut "Avståndsklossar mot vägg och halksäkra steg i aluminium" i produkttexten. Biltemas manual, som produktsidan länkar, anger dessutom maximal karmtjocklek 30 cm, som vi tidigare skrivit inte gick att få fram.

Julas 43 centimeter var aldrig ett väggavstånd. Bruksanvisningens tekniska data listar "Utfälld: L 430 x B 31 x D 43 cm" under rubriken Mått, alltså stegens eget djup i utfällt läge tillsammans med längd och bredd. Vi publicerade talet som "Väggavstånd utfälld", byggde en fördel, ett superlativ och betyget för nedstigning på det, och skrev att Jula var ensam om att ange avståndet som ett mått. Samma manual anger att fönsterbrädjupet får vara maximalt 30 cm, inte 28 som vi publicerade i tabellen, i köpguiden, i en FAQ-fråga och i verktyget.

Tre uppgifter till var fel. Nexa FLB-104 anges till 400 kg av Bauhaus och till 450 kg av Nexas eget produktblad, som Bauhaus länkar på samma sida; vi publicerade butikens tal. Skeppshultstegens repstege 4,5 m stod som "Ej angivet" på maxlast och utan vikt, och tillverkaren anger 450 kg för hela repstegeserien och 4,30 kg för artikel 62-45-1. För 7,5-metersstegen anger tillverkarens varianttabell 6,3 kg mot Bauhaus 6,8; vi tar tillverkarens, som är internt konsekvent över seriens tre längder.

Betygen för nedstigning ändras för tre produkter: Housegard EL45A från 3,5 till 4,5, Biltema från 2,5 till 4,0, och Hard Head från 4,5 till 3,5. Biltemas betyg för passform höjs samtidigt från 2,0 till 3,0, eftersom det var satt på att karmmåttet inte gick att få fram.

• Housegard flyttar från tredje till andra plats.
• Räddningsstege 4,5 m från andra till tredje.
• Biltema från åttonde till femte.
• Skeppshultstegens 7,5-meters från fjärde till femte plats och vidare till fjärde.
• och Hard Head från femte till åttonde.

Vinnaren är oförändrad.

Samtidigt byter sidan fynd. Sex av de åtta stegarna får enligt sin egen bruksanvisning utlösas en enda gång och ska kasseras efteråt, och samtliga manualer säger att du inte ska dra i utlösningsbandet när du övar. Housegard EL45A är den enda som får återanvändas, vilket Clas Ohlson skriver ut. Vår egen testvinnare hade en fördel om att butiken beskriver hur du övar med full utfällning, och 4,5-metersstegen bar superlativet "Bäst om du tänker öva"; SAVS-manualen som Brandvarnare.se själva publicerar i dokumentfliken säger raka motsatsen. Avsnittet om engångsbruk handlade om två tillverkare och handlar nu om sex, och det ligger nu först på sidan.

Sidan påstod att två av sex varnare är provade mot en utgåva av EN 50291 som drogs tillbaka 2021, och byggde sitt tyngsta kriterium på det. Det var fel för båda. Fireblitz CO10-RF är provad enligt BS EN 50291-1:2018 och -2:2019 enligt tillverkarens eget specifikationsblad från juni 2025, och bär dessutom BSI:s Kitemark KM 573122. Deltronic CO7BD är provad enligt samma två delar enligt tillverkarens eget produktblad från 2024 och deras manual från mars 2022. Uppgiften om 2010-utgåvorna kom från butikens specifikationsrad, som inte uppdaterats. Felet låg i vår research.

Deltronics egen specifikationstabell på webben anger fortfarande de gamla utgåvorna, medan deras eget produktblad och deras egen manual anger de nya. Vi följer PDF:erna, som är nyare och mer specifika, och en manual reviderad ett halvår efter att 2010-utgåvan drogs tillbaka är internt konsistent på ett sätt som webbtabellen inte är. Konflikten står i vårt underlag.

Påståendet att Netatmos varnare bara är provad för fritidsfordon, och att det därför var okänt om den duger i en bostad, var också fel. Netatmos EU-försäkran om överensstämmelse, länkad från deras egen produktsida, anger både EN 50291-1:2018 och EN 50291-2:2019. Varnaren bär dessutom franska NF-DAACO enligt NF292.

Heiman WS-720ES stod med två års sensorlivslängd, beskriven som den kortaste i jämförelsen. Två år är den svenska distributörens garantitid. Tillverkaren anger sensorns livslängd till upp till tio år. X-Sense XC01-M stod med batteri över fem år; tillverkarens produktspecifikation för EU-marknaden anger tio års livslängd på enheten.

Två påståenden om att livslängdsindikering saknades är borttagna. Både Fireblitz och Deltronic har den, enligt tillverkarnas egna dokument, och funktionen är obligatorisk i 2018 års utgåva som alla sex varnare är provade mot.

Kriteriet Dokumenterad certifiering, som vägde 30 av 100, är omgjort. Dess egen beskrivning skrev ut att det mätte vad köparen kan kontrollera före köp och inte vad varnaren fysiskt klarar, alltså säljarens produktblad och inte varan. Det heter nu Provad för hem eller fordon, väger 25 och har två steg som båda handlar om produkten: 5,0 för en varnare som är provad enligt både del 1 och del 2 av EN 50291, 3,5 för en som är provad enligt del 1. Steget på 2,0 för tillbakadragen utgåva är borttaget, eftersom ingen varnare på sidan hör hemma där. Vikten för Prisvärde höjs från 15 till 20, eftersom provningen efter rättelsen skiljer varnarna åt betydligt mindre än den påstods göra.

Ordningen ändras på fyra platser. Housegard CA108 är fortfarande bäst i test.

• Fireblitz CO10-RF stiger från femte till andra plats.
• Netatmo faller från andra till tredje.
• X-Sense XC01-M från tredje till fjärde.
• Heiman WS-720ES från fjärde till femte.

Deltronic CO7BD ligger kvar sist. Redaktionens val flyttar från X-Sense till Fireblitz, och Deltronic får budgetutmärkelsen.

Utmärkelsen på vinnaren hette "Bäst dokumenterad, och godkänd för både hem och husvagn". Den belönade delvis att en uppgift gick att hitta. Etiketten heter nu "Bäst för dig som har både hus och husvagn".

Jämförelsens rader är samtidigt omgjorda mot tillverkarnas egna dokument. Raden Livslängd, som blandade ihop sensorns liv med batteriets och med garantitider, är uppdelad i Sensorns livslängd och Batteri. Driftstemperatur är en ny rad, ifylld för alla sex, och den visade sig skilja produkterna åt på ett sätt ingen svensk jämförelse nämner: X-Sense XC01-M fungerar först vid +4 °C medan de fem andra går ner till -10 °C, vilket gör den olämplig i ett ouppvärmt garage eller en båt under vintern. Det står nu som en nackdel på produkten. Ljudtryck, mått och vikt är ifyllda för samtliga.

Sidan angav vinnarens larmminne till 48 timmar. Housegards egen manual anger sju dagar och beskriver att minnet nollställs automatiskt efter den tiden. Tillverkarens produktsida säger 48 timmar, och vi följer manualen.

Sidan påstod på nio ställen att butikerna inte anger vilket typgodkännande släckarna har, och byggde vinnarens hela argument på att en enda gjorde det. Sex av sju gör det, och uppgiften stod på de sidor vi själva länkade till. Brandvarnare.se anger EN3-7:2004+A1:2007 för alla tre sina släckare under fliken Ytterligare information, Housegard anger EN3-7, CE och Wheelmark i sin egen specifikation, och Biltema anger EN 3-7/8 i produkttexten. Felet låg i vår research.

Samma sak gällde två rader till. Manometer stod som angiven för en av sju släckare och gäller alla sju: Kjell skriver "Försedd med manometer" på sina tre, Biltema i produkttexten och Deltronic i skötselavsnittet på var och en. Väggfästet till Kjells enkilos stod som okänt; Kjell skriver "Röd modell levereras med väggfäste, vit utan".

Kriteriet som väger 15 av 100 är därmed borttaget. Det hette Tillförlitlighet och gav 5,0 till den enda butik vi hittat ett godkännande hos och 3,0 till alla andra, alltså ett avdrag för vår egen research. Det ersätts av Var den får sitta, som betygsätter en egenskap hos varan: SS-EN 3-7 kräver röd färg i punkt 16.1, så en vit släckare kan inte vara certifierad mot standarden, och både Kjell och Deltronic skriver ut följden att den bara får sitta i en privatbostad. Brandskyddsföreningens norm SBF 2011:1 bygger på samma undantag och gäller uttryckligen inte bostäder som hyrs ut.

Housegard Design Edition fick tidigare 1,0 av 5 på tillförlitlighet och 1,5 på prisvärde för att den inte är EN3-klassad, med motiveringen att den saknar "just den standard man köper en brandsläckare för". Det var fel: den är CE-märkt och samma modell som testvinnaren, PE6HR-A, och det enda som skiljer är färgen och därmed var den får hänga. Den får nu 2,0 på placeringsfrihet och 2,5 på prisvärde.

Ordningen ändras på två platser. Biltemas sexkilos stiger från tredje till andra plats, eftersom den är röd, typgodkänd och billigast av sexkilosen, och Brandvarnare.se:s vita 6 kg faller från andra till tredje, eftersom den bara får sitta i den egna bostaden. Housegards röda sexkilos är fortfarande bäst i test. Budgetutmärkelsen flyttas från Brandvarnare.se:s tvåkilos till Biltemas sexkilos, eftersom Brandskyddsföreningens rekommendation och norm båda kräver 6 kilo för ett hem och en tvåkilos därför inte är det billigaste dugliga valet utan ett komplement.

Utmärkelsen "Bäst dokumenterad" på Biltema är borttagen. En etikett ska säga vem produkten passar, inte hur bra butikens produkttext är.

Jämförelsetabellen är samtidigt omgjord. Manometer var ifylld för 1 av 7 och Temperaturområde för 3 av 7; båda står nu på 7 respektive 6 av 7. Nya rader: Får placeras, Väggfäste och Mått, alla ifyllda för samtliga sju. Raden Typgodkännande heter Certifiering och visar vad tillverkaren anger i stället för vad butiken råkat skriva. Fylld vikt, tömningstid, arbetstryck och kastlängd är tillagda där tillverkaren anger dem.

Köpguiden angav att en tvåkilos väger 3 kilo fylld. Deltronics produktblad anger 3,9 till 4 kilo för samma artikel. Guiden angav också att fem av sju släckare har väggfäste; sex har det.

Två filtar stod som certifierade mot en okänd eller ingen version av EN 1869. Båda årtalen var publicerade, och båda stod tryckta på förpackningen i butikens egen produktbild. Biltemas 120 × 180 angavs ha "Ej angiven av butiken" i certifieringsraden; påsen bär "STANDARD: EN 1869 : 199…", och 1997 är standardens enda utgåva på 199x. Luxorparts stod som "EN 1869, årtal ej angivet"; påsen bär "Standard: EN 1869:1997". Felet låg i vår research. Båda raderna anger nu EN 1869:1997.

Det tyngsta kriteriet betygsatte dokumentation i stället för vara. Det hette Dokumenterad certifiering, vägde 35 av 100 och skrev ut att det mäter "vad du kan kontrollera innan du betalar, inte vad filten fysiskt klarar". Skalan belönade därför okunskap: en filt med utskrivet 1997 fick 1,5 medan en där årtalet saknades fick 2,5, alltså rankades det vi inte visste över det vi visste. En filt där butiken inte skrev ut någon standard alls fick 1,0, vilket var ett avdrag för vår egen research och inte för något filten gör. Kriteriet heter nu Provning enligt EN 1869 och betygsätter vad filten är provad mot: 5,0 för 2019, som innebär brand i matolja, brand i vätska med heptan och ett elprov, och 3,0 för 1997, som saknar heptanprovet.

Vikten om 35 motiverades med att uppgiften "saknas i varje annan svensk jämförelse", alltså med vad som skiljer oss från andra sajter och inte med vad köparen förlorar. Provning och storlek väger nu 30 vardera, eftersom en filt som är för liten för att svepa om en människa inte kan göra det jobbet hur väl provad den än är.

Betygen är därmed omräknade. Biltemas 120 × 180 går från 1,0 till 3,0 på provning, Luxorparts från 2,5 till 3,0 och Housegard Design Edition från 1,5 till 3,0. Ordningen ändras på tre platser: Biltemas 120 × 180 stiger från sjätte till fjärde plats, och Brandvarnare.se:s två 120 × 120 faller ett steg var, till femte och sjätte. Housegard Design Edition och Luxorparts ligger kvar på sjunde och åttonde plats med höjda betyg. Brandvarnare.se:s 120 × 180 i hård box är fortfarande bäst i test, samma filt i mjuk påse fortfarande tvåa och Biltemas 120 × 120 fortfarande budgetvalet.

Luxorparts kundbetyg stod som 307 i produktens fördelar och 306 i betygsfältet. Kjell anger 306. Fördelen som byggde på talet är omskriven.

Utmärkelsen på vinnaren hette "Bäst i alla tre frågor som spelar roll", vilket säger hur bra filten är och inte vem den passar. Den heter nu "Bäst som hemmets enda filt". Ordlistan i köpguiden angav att EN 1869:1997 provade "enbart mot brand i matolja", vilket motsades av sidans egen text: elprovet fanns redan 1997.

Sidan drog av poäng för uppgifter vi inte hade hittat. Kriteriet som väger 30 av 100 hette Angiven släckeffekt, och viktningen skrev ut att en tillverkare som inte anger någon effektivitetsklass "räknas som en brist i betyget". Biltemas två sprayer låg därför på 1,5 av 5. Det betygsatte säljarens produktblad och inte varan: vi har inget belägg för att sprayerna saknar klass, bara för att Biltema inte publicerar någon. Kriteriet heter nu Släckförmåga och betygsätter det som är fastställt om produkten, alltså klassen där en sådan finns och släckmedel, spraytid och kastlängd där den inte gör det. Samma avdrag låg inbakat i Vad den är gjord för, som vägde in "om tillverkaren skriver ut" vilket släckmedel som används, och i Prisvärde, som sänkte betyget för en produkt som "varken anger klass eller innehåll". Båda formuleringarna är borttagna.

Tre uppgifter vi angav som osagda är publicerade, och alla tre stod i butikens egen produkttext. Biltemas släckspray 500 ml anger spraytid 15 till 25 sekunder och effektivt släckavstånd 3 till 4 meter, och att skummet är PFAS-fritt och biologiskt nedbrytbart. Biltemas litiumspray anger släckmedlet AVD. Sidan skrev om båda att uppgifterna saknades, och om litiumsprayen att "vilket släckmedel den innehåller anges inte". Felet låg i vår research.

Betygen för Släckförmåga är därmed omräknade: Biltema 500 ml från 1,5 till 3,0, Biltema litium från 1,5 till 2,0 och Housegard Lith-EX från 2,0 till 2,5. Biltema 500 ml går samtidigt från 2,5 till 3,0 på Vad den är gjord för, från 3,5 till 4,0 på Prisvärde och från 2,5 till 3,5 på Volym och tömningstid. Ordningen ändras på en plats: Biltema Släckspray 500 ml stiger från fjärde till tredje och Housegard Lith-EX faller från tredje till fjärde. Housegard FireStopper är fortfarande bäst i test och Taerosol Fire Fighter fortfarande tvåa.

Taerosol Fire Fighter stod som fylld med AFFF-skum, med en FAQ som skrev att den typen kan innehålla fluortensider med potentiellt miljöfarliga egenskaper. AFFF-uppgiften kommer ur LTH-rapporten, som skrevs hösten 2020. Tillverkarens eget säkerhetsdatablad, omarbetat 22 juni 2023 och länkat från Clas Ohlsons produktsida, listar hela sammansättningen: en glykoleter, ett alkoholetersulfat och natriumoktylsulfat, med kväve som drivgas. Ingen fluortensid ingår. Raden anger nu skum utan fluortensider, och miljövarningen är borttagen ur FAQ:n.

Housegard Lith-EX temperaturområde är rättat från +5 till +60 °C till +5 till +50 °C. Housegards egen produktsida motsäger sig själv, med +5/+50 i specifikationstabellen och +5 till +60 i brödtexten, och butikerna kopierar båda. +50 är värdet som stämmer med tillverkaren AVD Fire Limited, med Fire Champions broschyr för samma burk och med CLP-märkningen P410+P412 på behållaren, som förbjuder över 50 grader.

Jämförelsen har samtidigt fått kastlängden som egen rad, ifylld för tre av fem. Den visar att Lith-EX når 2 meter mot skumsprayernas 3 till 4, alltså att du måste betydligt närmare ett brinnande batteri än en brinnande kastrull. Raden Släckmedel är ifylld för alla fem, mot tre tidigare, och vinnarens GTIN är tillagd. Utmärkelsen på Housegard FireStopper hette "Bäst i test", vilket redan står i rubriken och på brickan, och heter nu "Bäst för den som vill ha en enda burk".

Sex av tio varnare stod med Ej angiven på ljudnivå, och fyra av dem bar en nackdel som sa samma sak. Alla tio anger 85 decibel på tre meters avstånd, och för fem av de sex stod talet på samma butikssida vi redan länkade till. Felet låg i vår research. Raden är ifylld för samtliga, och eftersom alla anger samma tal skiljer ljudnivån inte längre några produkter åt, vilket också står i viktningen.

Två påståenden om pausfunktion var fel. X-Sense XS01-W hade nackdelen att pausfunktionen kräver fjärrkontrollen RC01-W som säljs separat, och X-Sense XS01 hade nackdelen att ingen pausfunktion nämns. Båda varnarna har pausknapp på enheten, med nio minuters tystnad, enligt både butikens specifikationsblock och X-Sense egen manual. Fjärrkontrollen är ett tillbehör som testar och pausar från golvet i stället för från en stege, inte en förutsättning.

Två batteritider som stod som okända är publicerade och korta. Housegard Pebble och Nexa KD-134A går båda på ett nio-voltsbatteri som tillverkaren anger räcker cirka ett år. Uppgiften står på Kjells egen produktsida för Pebble-trepacket och på Nexas produktsida för KD-134A. Betyget för batteri och livslängd sänks från 2,5 till 1,5 för Pebble-trepacket och från 2,0 till 1,5 för Nexa. Deltronic FHB155, som har fem års batterilivslängd, höjs samtidigt från 2,0 till 2,5, och Luxorparts sänks från 2,0 till 1,5 eftersom varje varnare kräver fyra utbytbara celler, ett nio-volts och tre AA.

Kriteriet Omdöme i publicerade jämförelser, som vägde 15 av 100, är borttaget. Det räknade hur många svenska jämförelser som utsett produkten till vinnare, alltså vem andra skrivit om och inte vad varan gör, och två produkter bar nackdelen att ingen av jämförelserna rankat dem. Fyra av de sju källorna beskriver ingen egen provning och en av dem tjänar pengar på länkar till samma två butiker som vi. Spec-raden Utsedd av är borttagen av samma skäl.

Kriteriet Larmets tydlighet, som vägde 20, är omgjort och heter Falsklarm och skötsel. Det gamla kriteriet vägde ljudnivå i decibel, och betygen för X-Sense XS01 och XS01-W var i praktiken satta efter att vi inte hittat deras decibeltal. Det nya betygsätter pausfunktion, självövervakning som märker damm eller fel, och sensorer som klarar mer än standardens minimum. Vikterna är nu 30 för sammankoppling, 30 för batteri och livslängd, 20 för falsklarm och skötsel och 20 för pris per skyddad plats.

Tre varnare saknar betyg på det nya kriteriet: Luxorparts 21130, Housegard Pebble och Nexa KD-134A. Ingen tillverkare anger om de har pausfunktion, och ingen anger att de saknar den. De får därför inget avdrag, utan vikten fördelas på de kriterier som går att bedöma.

Ordningen ändras på sex platser. Housegard Luma är fortfarande bäst i test och X-Sense XS01-W fortfarande tvåa.

• Deltronic X10 stiger från femte till tredje plats.
• X-Sense XS01 från sjätte till fjärde.
• och Deltronic FHB155 från nionde till sjunde.
• Deltronic FHB160 faller från tredje till femte.
• Housegard Pebble 10 från fjärde till sjätte.
• Luxorparts från sjunde till åttonde.
• Housegard Pebble trepack från åttonde till nionde.

Nexa ligger kvar sist. Redaktionens val ligger kvar på X10 och budgetutmärkelsen på Pebble-trepacket.

Nexas betyg för pris per skyddad plats höjs från 3,5 till 4,5. Det hade sänkts med motiveringen att varnaren saknar sammankoppling och har kort batteritid, alltså två saker som två andra kriterier redan väger.

Utmärkelsen "Tydligast om standarden" på Nexa är borttagen. Den belönade att butiken skrev ut vilken standard varnaren uppfyller, alltså en produkttext och inte en produkt. Etiketten heter nu "Bäst för den som bara ska täcka två rum".

Jämförelsens detaljrader är samtidigt omgjorda. Nio etiketter satt på hälften av produkterna eller färre, och tre attribut bar två namn var: Detektionsprincip och Detekterar var samma sak, liksom Pausfunktion och Tystningsknapp, och Diameter och Mått. Raderna är sammanslagna och ifyllda ur tillverkarnas egna sidor. Detektionsprincip och Certifiering står nu på alla tio, drifttemperatur på åtta, mått på sju och garanti på sex. Raderna Extra, Testfunktion, Testknapp, Batterivarning och EAN är borttagna, och artikelnumren står i stället på alla tio.

Ingressen, metabeskrivningen och avsnittet om sammankoppling sa att fyra av tio varnare kan larma tillsammans. Tre kan det, vilket köpguiden och jämförelsens filter angav hela tiden.

Sidan skrev på fem ställen att RISE certifieringsregister inte går att söka utifrån, och byggde hela sitt tyngsta kriterium på det. Registret går att söka. Det ligger på cert.ri.se, är öppet, rymmer 5 127 produktcertifikat och tar emot sökningar på certifikatnummer, produktnamn och innehavare. Den tidigare kontrollen gjordes mot ri.se, som är en annan värd och som mycket riktigt svarar med en botkontroll. Felet låg i vår research.

Följden är att godkännandet går att fastställa åt båda hållen, och kriteriet som väger 30 av 100 är omgjort. Det hette Dokumenterat typgodkännande och gav 5,0 för ett publicerat certifikatnummer, 3,0 när tillverkaren hävdade att sortimentet uppfyllde reglerna och 1,5 när ingen uppgift gick att hitta. Det betygsatte alltså hur lätt säljaren gjorde det att hitta uppgiften. Kriteriet heter nu Typgodkännande enligt CR 139 och betygsätter vad produkten genomgått: 5,0 för ett giltigt typgodkännande enligt den regel branschreglerna kräver, 2,5 för provning och godkännande av ett annat oberoende organ, och 1,0 när ingen oberoende provning för svensk marknad finns. Vikten är oförändrad.

Fyra betyg är omräknade. Tollco WaterFuse PlugIn går från 3,0 till 2,5 på typgodkännande: Tollco har tre certifikat i registret, två för uppsamlingstråg och insatser och ett för bolagets vattenlarm, och inget av dem omfattar den här produkten. Tollco avgränsar det själva och skriver att det är deras vattenlarm som är godkända enligt CR 139. Tillverkaren anger däremot ett norskt SINTEF-godkännande, alltså provning av ett annat oberoende organ, vilket är skillnaden mot bottenbetyget. Samma produkt går från 2,0 till 2,5 på skyddets omfattning, sedan det visat sig att den bryter både vattnet och strömmen till den inkopplade maskinen, vilket ingen annan produkt på sidan gör och som ingen av våra texter nämnde.

Aqara Valve Controller T1 går från 1,5 till 1,0 på typgodkännande. Varumärket finns inte i registret över huvud taget, och det är nu ett konstaterande och inte en lucka. Samma produkt går från 4,5 till 3,0 på installation och drift. Den hade sidans högsta betyg på det kriteriet trots att kriteriets egen beskrivning säger att en produkt som slutar skydda när routern går ned inte är ett skydd, och T1 når sin läckagesensor bara via en Aqara-hubb. Monteringen är fortfarande enklast i jämförelsen, men den andra halvan av kriteriet var inte vägd.

Ingen produkt byter plats. LK CubicSecure är fortfarande bäst i test, Vatette Läckagebrytare tvåa, Vatette Vattenfelsbrytare trea, Tollco fyra och Aqara femma.

Påståendet att Grohe Sense Guard saknar uppgift om typgodkännande för den svenska marknaden var fel. Produkten är typgodkänd enligt CR 139 under certifikat C900767, som står på SenseGuard GmbH och gäller till 23 mars 2028. Den ligger kvar bland de övervägda, eftersom Grohe själva skriver att den är utgången.

Sidan påstod också att tre produkter är typgodkända i kategorin. Sex är det. Utöver de tre vi rankar finns SenseGuard Vattenfelsbrytare med C900767, Waterguard+ från Fell Technology med C900825 och Aqualarm PowerStop med C901015. De två sistnämnda är tillagda bland de övervägda, med skälet att ingen svensk butik publicerar ett pris på dem, vilket är vårt villkor för att ranka något.

Jämförelsetabellen har fått en ny rad, Certifikatet gäller till, ifylld för alla fem. Uppgiften kommer ur registret och ingen tillverkare publicerar den själv. Den visar att Vatette Vattenfelsbrytares godkännande löper ut 30 januari 2027, alltså inom ett halvår, vilket är värt att veta för den som ska låta en installatör skriva ett intyg. Raden Typgodkännande visade tidigare Inget nummer publicerat för två produkter och visar nu Nej, inte enligt CR 139, eftersom frånvaron numera är fastställd och inte antagen.

Tollco WaterFuse Villa Control, den andra av de två som klarade provningen 2022, har inget certifikat kvar i registret. Det står nu i posten om den bland de övervägda.

Måttet på LK CubicSecure var förpackningens och inte enhetens. Sidan angav 117 × 121 × 82 millimeter, vilket är kartongens mått ur artikellistan på tillverkarens egen produktsida. LK:s användarmanual anger höjd 85, bredd 71 och längd 110 millimeter, och vikten 720 gram. FAQ-svaret om var en vattenfelsbrytare sitter jämförde dessutom LK:s längd med Vatettes bredd, alltså två olika mått, och jämför nu båda enheterna på samma sätt. Skillnaden går åt vårt håll: LK är mindre än sidan påstod, och byggmåttet är ett av dess sälj­argument.

Jämförelsetabellen har fått raden Vid strömavbrott, som kriteriet Installation och drift säger sig väga men som inte fanns någonstans på sidan. De tre typgodkända produkterna använder alla motorstyrda kulventiler som står kvar i sitt läge och går att vrida för hand när motorn är strömlös, vilket står i LK:s användarmanual, i Vatettes monterings- och bruksanvisning och i Vatettes tekniska dokumentation för den centrala brytaren. Aqara Valve Controller T1 går på batteri och påverkas inte själv, men hubben som sensorn larmar genom gör det. För Tollco WaterFuse PlugIn står raden tom: uppgiften finns varken i Tollcos dokumentbank, där samtliga fjorton läckagebrytare saknar dokument, på tillverkarens kategorisida eller hos butiken.

Vatette Vattenfelsbrytare skyddar inte fullt ut från dag ett. Tillverkarens tekniska dokumentation anger en inlärningsperiod på 7 till 28 dagar innan systemet är fullt operativt, vilket ingen butik nämner och vilket sidan berömde som självlärande utan att skriva vad det kostar. Det står nu i omdömet, bland nackdelarna och som en rad i tabellen. Betyget är oförändrat: kriteriet väger vad systemet upptäcker i drift.

Tre rader till är ifyllda ur manualer i stället för butikstext. LK CubicSecure mäter även temperatur, inte bara flöde och tryck, och tål vatten mellan 0,1 och 70 grader. Vatettes läckagebrytare har IP67 på ventilmotorn och en manöverpanel på 83 × 83 × 23 millimeter. Aqara Valve Controller T1 tål 1,6 MPa och drift mellan minus 10 och 50 grader.

Filtret som hette Publicerat certifikatnummer heter nu Typgodkänd enligt CR 139. Grupperingen är densamma, men frågan var kvar från den skala som mätte vad tillverkaren publicerade, och den skalan togs bort samma dag som filtret fick stå kvar.

Räknarens fråga om vad en vattenfelsbrytare kostar installerad angav att enheten ofta kostar 4 000 till 5 000 kronor. De centrala brytarna på den här sidan kostar 5 373 till 8 495. Svaret anger nu det spannet och summan installerad, 12 000 till 18 000 kronor, som köpguiden räknat fram hela tiden.

Kriteriet Öppen redovisning, som vägde 15 av 100, är borttaget. Det betygsatte om ett tal gick att hitta och om talen gick att förena med varandra, alltså säljarens produktblad och inte powerbanken. Varje ingång i det vägdes dessutom redan någon annanstans: energiinnehållet av kapacitet, effekten per port av laddeffekt, vikt och mått av vikt och format. Vikten är omfördelad proportionellt, och kriterierna väger nu 35 för kapacitet, 29 för laddeffekt, 18 för vikt och format och 18 för prisvärde. Det är samma rättelse som gjordes på systersidan /powerbank två dagar tidigare.

Fem celler som stod tomma är fyllda, och tre av dem stod i butikens eget specifikationsblock hela tiden, som brödtext under produkttexten i stället för i tabellen. Anker Prime 300 W väger 600 gram, Linocell 25 000 väger 508 och Linocell Premium 100 W väger 492. Samma fel rättades på Linocell 165 W den 5 augusti, och det upprepades alltså på tre produkter till.

Ugreen Nexode har 72 wattimmar. Talet står på produktens egen märkning och är fotograferat i Chargerlabs isärtagning av just den modellen: fyra celler av typen SunPower INR21700-5000 på 3,6 volt och 18 wattimmar var, alltså 14,4 volt och 5 000 milliamperetimmar i serie. Det stämmer med de tre andra bankerna på 20 000 milliamperetimmar, som alla ligger på 72 wattimmar.

Xtorm Fuel Series 5 stod på 100 wattimmar, och den uppgiften är borttagen. Talet kommer från butiken. Xtorm publicerar inget energiinnehåll alls, varken på sin produktsida, i sin specifikationstabell eller i manualen till FS5201, utan skriver bara att produkten är godkänd att flyga med. Ett påstående om vad en tillverkare uppger går inte att fastställa hos en återförsäljare, och de 100 wattimmarna är inte heller förenliga med de tre andra produkterna på samma nominella kapacitet. Cellen står nu som ett streck. Den blir inte 72 heller, eftersom ett värde aldrig bärs över från en modell till en annan. Detsamma gäller Denver, där varken produktsidan, produktbladet eller bruksanvisningen anger någon wattimme.

Sidan byggde en hel sektion, ett avsnitt i köpguiden och ett stycke i viktningen på att de tre talen 72, 72,36 och 100 inte gick att förena. Den berättelsen handlade om vad två källor skrivit och inte om vad produkterna gör, och den är borta. I stället står det fynd gap-passet gav: de två powerbanks som ligger inom en wattimme under flyggränsen, Linocell 165 W på 99,36 och Anker Prime 300 W på 99,75, är också de två tyngsta i jämförelsen med 625 respektive 600 gram, mot 400 till 535 för dem på 20 000 milliamperetimmar. Maximal laglig kapacitet kostar ungefär 200 gram.

Betygen för vikt och format är omräknade för alla åtta, eftersom skalan vilade på tre vikter som inte var framtagna. Den gav dessutom 2,0 till den tyngsta produkten på 625 gram och 1,5 till en på 535, alltså mer poäng till den tyngre. Skalan följer nu grammen rakt av: 5,0 vid 400, 4,5 upp till 460, 4,0 upp till 495, 3,5 upp till 510, 2,5 upp till 535, 2,0 upp till 600 och 1,5 däröver. Xtorm går från 4,0 till 5,0, Denver från 2,5 till 4,5, Linocell Premium från 2,5 till 4,0, Linocell 25 000 och Anker Prime 220 W båda från 2,5 till 3,5, Ugreen från 1,5 till 2,5, Anker Prime 300 W från 2,5 till 2,0 och Linocell 165 W från 2,0 till 1,5.

Denver går från 3,0 till 3,5 på kapacitet. Den rymmer 20 000 milliamperetimmar, exakt lika mycket som tre andra produkter som alla hade 3,5, och det lägre betyget var ett avdrag för att energiinnehållet inte gått att fastställa. Ett avdrag ska svara mot något varan gör.

Vinnaren ändras. Linocell 25 000 mAh går från tredje plats till första och Linocell 165 W från första till andra. De kostar lika mycket, 999 kronor. Den nya vinnaren väger 117 gram mindre och är 27 millimeter tjock mot 51, alltså den som följer med i en datorväska varje dag, medan tvåan har 10 procent mer kapacitet och 45 watt mer att ge. Anker Prime 300 W går från andra till tredje plats, Xtorm från sjunde till sjätte och Ugreen från sjätte till sjunde. Linocell Premium 100 W, Anker Prime 220 W och Denver ligger kvar på fjärde, femte och åttonde plats.

Anker Prime 220 W bar utmärkelsen "Bäst för den som vill väga den" och taglinen "Enda produkten här som anger både wattimmar och vikt", alltså en etikett för ett produktblad och inte för en powerbank. Den heter nu "Bäst för minsta paketet med full datorfart", vilket är vad den är: 323 kubikcentimeter mot 381 och 484 för de andra som ger 140 watt ur en port.

Jämförelsetabellen är samtidigt omgjord. Den visade sex framhävda rader och visar nu åtta, med effekt per port och laddningstid tillagda och vikt uppflyttad. Raden Uteffekt hette så men innehöll olika mått för olika produkter: för Linocell 25 000 stod 145 watt, vilket är vad de två USB-C-portarna ger tillsammans, medan butikens eget blad anger 120 watt med allt inkopplat, och för Linocell Premium stod 100 watt, vilket är vad en ensam port ger mot 87,5 totalt. Raden heter nu Uteffekt totalt och bär den siffran för alla, med portens egen effekt bredvid. Denver visade sig ge sina 22,5 watt ur USB-A-porten och bara 20 ur USB-C, tvärtemot vad kontakten antyder, och båda spänningsstegen står nu utskrivna.

Sidan påstod på fem ställen att en uppgift saknades, och fem av dessa påståenden var fel. Vi skrev att ingen IP-klass angavs för X-Sense-sensorerna, både som nackdel och som ett helt stycke i vinnarens omdöme. X-Sense anger IP66 på sin egen produktsida. Vi skrev att Aqara T1:s batteritid inte var angiven; Aqara anger över två år. Vi skrev att Nedis SmartLife var ensam om att nå in bakom en tvättmaskin; Numens 204 har enligt tillverkarens manual en sond som får sitta 1,5 meter från enheten, mot Nedis 1,15. Och vi skrev att Aqara T1 var det enda larmet som är godkänt att ligga intill en varmvattenberedare; Housegard WA201S är godkänd till 60 grader mot Aqaras 55. Fyra av de fem svaren låg hos tillverkaren och ett i en manual som butiken själv länkar till. Felet låg i vår research.

Tre betyg är omräknade som följd. Numens 204 går från 3,5 till 4,0 på sensorutförande, sedan manualen visat att sonden når 1,5 meter, att larmet löser ut vid 2 millimeter vatten och att enheten tål 1,8 meters fall mot betong. Aqara T1 går från 3,0 till 3,5 på batteritid, eftersom det gamla betyget var satt på en lucka i vår research och inte på produkten; över två år är samma nivå som Nedis, Fibaro och Housegard. Fibaro Flood Sensor går från 4,5 till 4,0 på sensorutförande, sedan kapslingsklassen belagts: IP20 och märkning för inomhusbruk, alltså ingen tätning mot vatten, medan de billigaste larmen på sidan har IP66 eller IP67. Kriteriet inleds med IP-klass, och produkten låg näst högst på det med fältets svagaste kapsling.

Tapo T300:s batteritid stod först som upp till tre år, med TP-Links egna dokument som skäl, och betyget höjdes från 3,0 till 4,0. Det var fel och är återställt samma dag. TP-Link anger två tal och inget av dem är tre år: ett och ett halvt år när sensorn arbetar mot en Tapo-hubb, och över två år när den står ensam. Rubriken på samma sida säger dessutom ett år eller mer. Eftersom produkten kräver hubben för att göra annat än att tjuta är ett och ett halvt år det tal som gäller köparen, och tabellen bär numera båda. Kjells ettårsuppgift låg alltså närmare sanningen än vår rättelse gjorde.

Ingen produkt byter plats. Numens 204 går från 6,2 till 6,4, Aqara T1 från 5,4 till 5,6 och Fibaro FGFS-101 från 5,1 till 5,0, medan Tapo T300 ligger kvar på 5,9. Fibaro och Housegard WA201S står nu båda på 5,0, liksom Aqara T1 och X-Sense SWS51 båda på 5,6; de paren skiljs bara av ordningen i vår datafil, alltså ska sjätte och sjunde samt åttonde och nionde plats läsas som jämna.

Jämförelsetabellen visade fem rader och visar nu nio. Larmstyrka, Drifttemperatur, Mått och Garanti är tillagda och hämtade hos tillverkarna. Drifttemperaturen är den mest användbara av dem: den visar att Numens 204 är det enda larmet som är godkänt under noll och alltså får ligga i ett ouppvärmt garage, och att tre av nio inte får ligga intill en varmvattenberedare. Väljaren i köpguiden svarade tidigare att ett enda larm dög vid beredaren, vilket också var fel, och pekar nu ut sex.

Tre rader hette samma sak under olika namn och är sammanslagna: Anslutning, Protokoll och Radio var en egenskap, och X-Sense SWS54 bar två av dem med identiskt värde. GTIN och EAN var samma nummer under två namn. Åtta etiketter som bara satt på en enda produkt och därför aldrig blev en rad i tabellen är borttagna.

Slutligen är ett påstående om vår egen källtäckning borttaget ur X-Sense SWS51:s fördelar och omdöme. Att den är den enda produkten i rankningen som recenserats av en oberoende svensk sajt säger något om vad vi hittat att läsa, inte om vad varan gör. Brandinfo står kvar i källistan.

Sidan byggde på påståendet att bara två av åtta powerbanks anger sitt energiinnehåll i wattimmar, och att tre av dem saknar teknisk specifikation helt. Båda var fel. Sju av åtta anger wattimmen, och samtliga åtta anger vikt, mått, portar och laddtid. Uppgifterna låg i tillverkarnas manualer, i flera fall i PDF-filer som butiken själv länkar från produktsidan, och i en strukturerad specifikationsruta på samma sidor som vår första insamling inte läste. Felet låg i vår research och inte i tystnad hos någon säljare.

De nya uppgifterna gör fyndet till ett annat och bättre. Fyra av produkterna heter 10 000 mAh och rymmer 36, 37 och 38,5 wattimmar, eftersom tillverkarna räknar med cellspänningarna 3,6, 3,7 och 3,85 volt. Sju procents skillnad i energi bakom ett identiskt tal på förpackningen är ett faktum om varorna, till skillnad från det gamla fyndet som handlade om vem som publicerat vad. Avsnittet på sidan, viktningen, köpguiden och FAQ är omskrivna efter det.

Kriteriet Öppen redovisning vägde 15 av 100 och är borttaget. Det betygsatte hur mycket vi hunnit hitta: de tre produkter vars specifikationsruta vi missat fick 1,0 av 5,0, alltså ett avdrag för vår research och inte för något varan gör. Vikten är fördelad proportionellt och de fyra kvarvarande kriterierna väger nu 41 kapacitet, 23 laddeffekt, 18 format och 18 prisvärde, mot tidigare 35, 20, 15 och 15.

Omräkningen byter testvinnare. Anker Nano 45 W går från tredje plats till bäst i test: den bar det tyngsta avdraget av alla och är i själva verket sidans snabbaste powerbank med tre uttag, 37 wattimmar, inbyggd utdragbar kabel och två timmars återladdning.

• Anker Nano 30 W faller från första till andra plats.
• Linocell Premium 30 W från andra till tredje.
• Linocell 10000 stiger från femte till fjärde och tar utmärkelsen för prisvärde med 6,75 kronor per wattimme.
• Linocell Magnetisk 10 000 faller från fjärde till femte.
• Linocell 5000 stiger från åttonde till sjunde.
• Linocell Magnetisk 5000 faller från sjunde till åttonde.

Anker MagGo Slim ligger kvar på sjätte plats.

Två uppgifter om trådlös laddning var fel till köparens nackdel. Vi sålde Linocell Magnetisk 10 000 som den snabbaste trådlösa laddningen på sidan med 15 watt, både i tagline och som en fördel. Linocells egen manual anger 5, 7,5, 10 och 15 watt med tillägget att en iPhone får 7,5. Eftersom produkten säljs och rekommenderas just till iPhone är 7,5 watt det tal som gäller läsaren, alltså hälften av vad vi angav och hälften av vad den Qi2-certifierade Anker MagGo Slim ger. Samma sak gällde Linocell Magnetisk 5000. Båda tabellcellerna anger nu iPhone-farten inom parentes, och köpguiden har ett nytt avsnitt om skillnaden mellan Qi2 och de äldre magnetfästena.

Anker MagGo Slims uteffekt sänks från 22,5 till 20 watt. Butiken anger 22,5; Ankers egen användarguide för A1665 anger USB-C 5 V/3 A och 9 V/2,22 A, alltså 20 watt. Laddtiden för Linocell 10000 höjs från cirka 3,5 till 4 timmar av samma skäl: butiken anger det lägre talet, manualen det högre.

Jämförelsetabellen visade sex rader och visar nu tio. Energiinnehåll, Vikt, Mått och Laddningstid är befordrade till tabellen och ifyllda för samtliga åtta utom Anker MagGo Slims wattimme, som Anker inte publicerar och som därför står som ett streck utan att kosta produkten någonting.

Vi skrev att UAG anger sina fallhöjder utan att namnge någon standard. Det var fel. Urban Armor Gears egna produktsidor skriver ut metoden för båda skalen: Plyo anges möta 3X MIL-SPEC 810G-516.6 och Monarch Pro Kevlar 5X MIL-SPEC 810G-516.6. Felet låg i vår research och inte i UAG:s tystnad, och det bar en nackdel på Plyo samt ett helt stycke i vartdera omdömet. Båda är omskrivna och tabellen anger nu metoden.

Kriteriet Öppen redovisning av skydd vägde 22 av 100 och är borttaget. Det betygsatte om tillverkaren skrivit ut ett tal och en standard, alltså säljarens produktblad i stället för skalet. Skälet att det inte går att rädda är kategorins eget: ingen myndighet provar mobilskal och utfärdar intyg, och MIL-STD-810 säger själv att provvillkoren får ändras, så ett redovisningsbetyg kunde bara mäta vem som tryckt ett tal på kartongen. Vikten fördelades proportionellt och de tre kriterier som blev kvar väger nu 51 skydd du kan se, 28 prisvärde och 21 magnet, mot tidigare 40, 22 och 16.

Omräkningen flyttar sex placeringar. Spigen Rugged Armor MagFit är fortfarande bäst i test.

• Spigen Ultra Hybrid MagFit går från fjärde till andra plats.
• Nomad Rugged Case från andra till tredje.
• UAG Plyo från sjunde till fjärde.
• UAG Monarch Pro Kevlar från åttonde till sjätte.
• X2O Mag Frosted faller från tredje till sjunde.
• OtterBox Symmetry Clear från sjätte till åttonde.

X2O:s fall är rättelsens kärna: skalet låg trea för att det angav utgåva och metodnummer, inte för vad det gör med telefonen. Plats nio till tolv är oförändrade.

Sju rader i jämförelsetabellen mätte publicering i stället för varan. Fem av dem var tomma på samtliga tolv produkter och är borttagna: Angivet provunderlag, Angivet antal fall, MagSafe-certifiering, Angiven magnetstyrka och Angiven kanthöjd. Angiven fallhöjd och Angiven militärstandard är slagna ihop till en rad, Falltest enligt tillverkaren, som bär talet och metoden i samma cell, eftersom ett metertal utan metod inte går att ställa mot ett annat. Förhöjd kant kamera är befordrad till jämförelsetabellen, där den hör hemma som kategorins viktigaste enskilda egenskap.

Ett gap-pass hos tillverkarna gav fyra uppgifter butiken inte publicerar. Nomad Rugged Case anger 1,85 millimeters kant över skärmen, 3,3 millimeters buffert i hörnen och en magnetkraft på 800 till 1 100 gram. OtterBox Symmetry Clear väger 31,49 gram och innehåller minst 40 procent återvunnet material. Vi angav också att butikens frånvaro av EAN-koder var produktens uppgift som saknades; Spigen och UAG publicerar båda streckkoder per färgvariant, så uppgiften finns, men butiken anger inte vilken kulör artikeln gäller och cellen står tom tills det är fastställt.

Vi skrev att Guess Book 4G Metal Logo saknar stativfunktion, både i tabellen och som en nackdel med tillägget att nio av tolv fodral har en. Fodralet har en. Locket viks i liggande läge till ett ställ, vilket står i licenstagarens egen produkttext. Samma text ger två uppgifter till som vi angav som icke publicerade: locket är fodrat med mikrofiber, och runt kameran går en förhöjd kant. iPhonebutiken återger bara ett sammandrag av texten, medan den finns i sin helhet hos flera europeiska återförsäljare.

Samma källa tar bort en uppgift vi angav utan täckning. Vi skrev att fodralet har ett sedelfack utöver de tre kortfacken. Tillverkaren beskriver tre fack som tar kort eller sedlar, alltså inget eget utrymme för kontanter. Tabellen säger nu det.

Guess betyg räknas om: vardagsfunktion från 1,5 till 3,0, material och konstruktion från 2,0 till 2,5 och kortkapacitet från 2,5 till 2,0. Totalbetyget går från 3,8 till 4,1 och fodralet ligger kvar sist. Ingen placering ändras.

Två räkneuppgifter i viktningen var fel oberoende av det. Kriteriet prisvärde angav att garantierna spänner från sex månader till två år; inget fodral har mer än ett år. Kriteriet vardagsfunktion angav att ett av fodralen viks uppåt i stället för åt sidan; det fodralet ligger bland de övervägda och inte i rankningen, och samtliga tolv rankade viks åt sidan. Raden Öppningsriktning är därför borttagen, eftersom den sa Horisontell tolv gånger och skilde ingenting.

Viktningens fotnot sa att en uppgift som inte publiceras räknas som en brist under respektive kriterium. Det är raka motsatsen till hur sidan ska sätta betyg: ett fodral är vad det är oavsett vad vi hunnit läsa, och ett avdrag ska svara mot något produkten gör. Fotnoten är omskriven, och Gear Buffalo Wallets stativfunktion, som vi inte fått fram, står som ett streck utan att kosta fodralet någonting.

Tabellen har fått två rader som är ifyllda för alla tolv: Passar modeller och Garanti. Den första visar en skillnad sidan tidigare dolde genom att skriva iPhone 17 Pro på samtliga. Åtta av fodralen anges passa iPhone 18 Pro också, fyra anges bara för 17 Pro. Slutligen angav vi dbramante1928 Copenhagens GRS-certifierade återvunna material som foder; tillverkaren anger innerskalet, alltså den del telefonen sitter i.

Kriteriet som väger 25 av 100 hette Öppen redovisning och mätte hur mycket köparen kunde ta reda på innan köpet. Beskrivningen sa det själv i sin sista mening: att det inte gjorde den ena öppnaren säkrare än den andra, bara den ena kontrollerbar. Det betygsatte alltså butikernas produktsidor.

Kriteriet heter nu Säkerhetsstandarder i försäkran och betygsätter vilka standarder tillverkaren åberopar i sin försäkran om överensstämmelse. Det är ett bindande påstående om vad öppnaren gör mot det som står i vägen, till skillnad från ett tal på en kartong. EN 12453 sätter gränser för kraften vid den stängande portkanten och är den som betyder något. Skalan ger 5,0 när försäkran åberopar EN 12453, 3,0 vid gällande maskindirektiv och allmänna säkerhetsstandarder utan portstandarderna, 2,0 vid enbart elsäkerhet och 1,0 när den åberopar direktiv som redan var upphävda när den undertecknades.

Två betyg vilar på uppgifter som hämtats ur tillverkarnas egna bruksanvisningar 2026-08-06, båda länkade från Julas egna produktsidor. Hard Head 377011 åberopar EN 12453:2017 tillsammans med EN 13241, EN 12635 och EN ISO 12100, och går från 4,0 till 5,0. Hard Head 018980 åberopar gällande maskindirektiv 2006/42/EG och EN ISO 12100 men varken EN 12453 eller EN 13241, och går från 2,0 till 3,0. Boxer 3000 IIII går från 2,5 till 1,0: försäkran undertecknad 2015 åberopar 98/37/EG, som upphörde 2009, och 89/336/EEG, som upphörde 2007. Det säger ingenting om att produkten skulle sakna giltig CE-märkning. Chamberlain ML810EV går från 3,5 till 2,0 på VDE 0700 och ZH1/494, alltså äldre tyska beteckningar utan portstandard.

Chamberlain ML580EV får inget betyg alls på kriteriet. Vi har inte fått fram modellens egen försäkran, och ett värde får inte bäras över från en systermodell. Betyget utelämnas hellre än sätts lågt, eftersom ett avdrag ska svara mot något produkten gör och inte mot vad vi inte hittat. Följden är att öppnaren bedöms på de fyra kriterier vi kunnat fastställa och stiger från fjärde till tredje plats. Det står här så att den som läser tabellen ser varför cellen är ett streck.

Tabellen har fått en ny rad, Standarder i försäkran, ifylld för alla fem. Omdömet om Hard Head 377011 skrev tidigare att kraften vid stängning inte står angiven någonstans. Julas egen bruksanvisning visar att öppnaren inte har någon inställbar kraftgräns i newton alls utan lär sig portens normala motstånd i båda riktningarna, vilket är en egenskap hos produkten i stället för en lucka hos oss.

Hard Head 377011 är fortfarande bäst i test. Boxer 3000 IIII faller från tredje till femte plats och Hard Head 018980 från femte till fjärde.

Sidan skrev på sex ställen att Airthings View Plus, Wave Plus och Wave Enhance delar samma angivna noggrannhet för koldioxid, ±30 ppm ±3 procent. De anger tre olika tal, alla på Airthings egna produktsidor: View Plus ±50 ppm ±3 procent mellan 10 och 35 grader, Wave Plus ±30 ppm ±3 procent mellan 15 och 35 grader, och Wave Enhance ±50 ppm ±5 procent inom 500 till 2 000 ppm. Talet för Wave Plus hade burits över till de två andra modellerna. Rättelsen vänder på en av sidans slutsatser: den noggrannaste koldioxidgivaren sitter i Wave Plus för 1 999 kronor, inte i den dyrare View Plus.

Wave Enhance mäter sju storheter och inte fyra. Clas Ohlsons produkttext listar koldioxid, fukt, temperatur och ljudnivå. Airthings eget produktblad listar dessutom VOC, lufttryck och ljus. Betyget för givare och mätteknik höjs från 3,5 till 4,0.

Kriteriet Angiven noggrannhet, som vägde 15, är borttaget. Det belönade att uppgiften publicerades snarare än vad apparaten gör, och fyra av de sju betygen var i praktiken satta efter hur lätt vi hade att hitta ett datablad. Vikten är omfördelad på de fyra övriga kriterierna, som nu väger 40 för givare och mätteknik, 30 för beslutsnytta, 20 för avläsning och app och 10 för pris och värde. Ingen produkt byter plats, varken av den omfördelningen eller av det höjda betyget för Wave Enhance.

Två påståenden om att noggrannhet inte publicerades stryks, båda felaktiga. Netatmo anger ±0,3 grader för temperatur, ±3 procent för fukt, 0 till 5 000 ppm för koldioxid och 35 till 120 dB för ljudnivå under Tekniska specifikationer på sin egen produktsida. Mill anger ±0,15 grader och ±2 procent relativ fuktighet i bruksanvisningen till Sense, alltså i det dokument Clas Ohlson länkar från den produktsida vi själva citerar. Båda cellerna stod som Ej angiven, och båda produkterna hade en nackdel som sa samma sak.

Jämförelsetabellen är samtidigt omgjord. Den visade fem rader och visar nu åtta, med radon, strömförsörjning och mått tillagda och ifyllda för samtliga sju mätare. Raden Angiven noggrannhet heter Noggrannhet, eftersom det gamla namnet beskrev vår research och inte varan. Fyra spec-rader som aldrig renderades någonstans är borttagna, och GTIN-koderna står i stället i datafilens huvud.

Senare samma dag rättades fyra saker till. Texten under viktningen angav fortfarande de gamla vikterna, 35 för givare och mätteknik och 25 för beslutsnytta, alltså inte de vikter som räknade fram betygen i tabellen ovanför den. Rubriken över recensionerna sa att mätarna bedömdes mot fem kriterier när de bedömdes mot fyra. Båda var kvar sedan kriteriet Angiven noggrannhet togs bort.

Mill Sense stod som att den bara går att läsa av i appen. Tillverkarens svenska användarmanual, den Clas Ohlson länkar från produktsidan, visar en knapp på ovansidan som tänder en färg i fyra lägen. Cellen heter nu Färgindikator och app. Betyget för avläsning och app är oförändrat, eftersom 3,5 redan låg i nivå med de andra mätarna som visar en färg men inte ett tal.

Netatmos koldioxidtolerans är hämtad: ±100 ppm, i tillverkarens eget hjälpcenter i artikeln om Smart Indoor Air Quality Monitor. Det är den vidaste av de fyra mätare här som verkligen mäter koldioxid, mot ±30 ppm för Wave Plus, och den står nu i tabellen, som en nackdel och i omdömet. Sidan skrev tidigare att uppgiften inte gick att nå. Samtidigt ströks meningen att Airthings datablad gav den enda publicerade noggrannheten i fältet, eftersom både Netatmo och Mill publicerar sina. Vilken givarteknik Netatmo använder är fortfarande inte fastställt: deras beskrivning av en optisk mätning gäller Smart Home Weather Station och är en annan produkt.

Slutligen: sidan skrev att sex av produkterna är Airthings och att de hamnar på fyra skilda platser i rankningen. Fem av de sju rankade mätarna är Airthings, och de ligger på fem skilda platser, nummer 1, 2, 3, 5 och 6. Sexan var hämtad ur underlaget, där sex av elva kartlagda mätare hos Clas Ohlson är Airthings, och gällde alltså aldrig rankningen.

Sidan bar rubriken "två av tretton vågar ange hur fel de får visa" och byggde hela sitt fynd, sin viktning och flera omdömen på att nästan ingen tillverkare publicerar en tolerans för luftfuktighet. Det var fel. Fem av de sju mätare vi rankar anger en, och tre av de påståenden vi kontrollerat om att en uppgift saknades visade sig felaktiga.

TFA Moxx anger ± 4 procentenheter mellan 30 och 80 procent och ± 5 utanför. Det står i §10 i tillverkarens egen bruksanvisning, som TFA länkar från sin egen produktsida, i svensk utgåva. Vi läste produktsidans spectabell, som bara tar upp mätområdet, och skrev att TFA inte anger någonting. Rubicson Kompakt anger ± 5 mellan 40 och 80 procent och ± 8 utanför, vilket står på sidan 8 i den manual Kjell länkar från produktsidan; en kundrecension på samma sida hänvisade till talet. Beurer HM 22 anger ± 5 mellan 40 och 80 procent och ± 8 utanför, alltså identiskt med den billigare HM 16, och inte de "8 procentenheter rakt av" vi skrev. Beurers egen produktsida anger båda spannen för båda modellerna. Sidan påstod därmed att den dyrare Beuren lovade sämre mätning för mer pengar, vilket var en av dess bärande poänger.

Samma mätare hade också fel temperaturområde: HM 22 mäter från −10 grader, inte från 10, och vi skrev att den därför var olämplig i kalla utrymmen. Det stämmer inte.

Kriteriet Noggrannhet, som väger 35 av 100, är omskrivet. Skalan gav 2,5 till en mätare där ingen uppgift stod att finna och 3,0 till en som angav ± 8, alltså mer poäng till den som skrev ut ett sämre tal än till den vi inte hittat något om. Det är ett avdrag för vår research och inte för varan. Skalan graderar nu noggrannheten själv: 5,0 när någon utomstående mätt avvikelsen till under en procentenhet, 4,5 vid ± 3, 4,0 vid ± 4 till ± 5, 3,5 för en digital mätare utan publicerad tolerans, 3,0 vid ± 8 rakt igenom och 1,5 för analog konstruktion. Att en digital mätare utan publicerat tal hamnar på 3,5 bygger på att mögelsaneringsförbundets provning fann samtliga åtta digitala inom 4,4 procentenheter. Vikten är oförändrad.

Sex noggrannhetsbetyg räknades om: TFA Moxx från 4,5 till 5,0 sedan den uppmätta avvikelsen börjat väga tyngre än en utfäst, Govee H5075 från 5,0 till 4,5, Rubicson Kompakt från 2,5 till 4,0, Beurer HM 22 från 3,0 till 4,0, och Shelly H&T Gen 3 och Clas Ohlsons trepack båda från 2,5 till 3,5. Clas Ohlsons trepack fick dessutom mätområde och funktion höjt från 2,5 till 3,0 sedan det visat sig mäta 1 till 99 procent, bredast av mätarna, och Beurer HM 22 från 3,0 till 3,5 sedan temperaturområdet rättats.

Tre placeringar ändrades. Shelly H&T Gen 3 gick från fjärde till tredje plats och Clas Ohlsons trepack från femte till fjärde, båda för att de inte längre straffas för en uppgift vi inte hittat. Beurer HM 16 föll från tredje till femte, eftersom dess argument var att den redovisade öppnast av alla och det argumentet höll inte: två billigare mätare anger samma tal. Govee H5075 är fortfarande bäst i test och TFA Moxx fortfarande tvåa.

Beurer HM 16 bar samtidigt utmärkelsen "Öppnast redovisning av alla", alltså en etikett för ett produktblad och inte för en mätare. Den heter nu "Bäst för sovrum och vardagsrum".

Jämförelsetabellen är samtidigt omgjord. Raden Angiven noggrannhet heter Noggrannhet fukt, eftersom det gamla namnet beskrev vår research och inte varan, och den är ifylld för fem av sju i stället för tre. Noggrannhet temperatur gick från två av sju till sex av sju, Mått från två till sju, och en ny rad för vikt är ifylld för alla sju. Raden Uppmätt avvikelse är inte längre en jämförelserad: den kan bara någonsin fyllas för TFA Moxx, eftersom den provning som finns täcker en enda av mätarna, och ligger kvar som en uppgift hos den produkten.

Sidan angav ljudnivån som ej angiven för sex av sju robotar, och byggde ett helt avsnitt i köpguiden, en tagline, en FAQ-fråga och delar av ljudkriteriet på att uppgiften inte gick att få tag i. Samtliga sju tillverkare publicerar den, och fem av talen stod på den produktsida vi själva länkade till.

Mammotion Luba Mini 2 AWD anger 50 dB och är därmed tystast av alla sju, medan vi skrivit att fyrhjulsdrift sällan är det tystaste valet. Sunseeker V3 anger 55 dB(A), Segway Navimow i105e 58 dB(A) och Cocraft CRM16G1 64 dB, alla tre i specifikationslistan hos Clas Ohlson. Husqvarna anger 63 dB(A) för Automower Aspire R6V på sin egen produktsida. Dreame A1 Pro anges till under 55 dB av tre oberoende källor, och Notebookcheck mätte 50 till 55 dB på en meters avstånd.

Alla sju ljudbetyg är omräknade mot en publicerad decibelskala i stället för mot vad vi hittat: Luba Mini 2 AWD från 3,0 till 5,0, Sunseeker V3 från 4,0 till 4,5, Dreame A1 Pro från 3,5 till 4,5, MOVA ViAX från 4,5 till 4,0, Husqvarna Aspire R6V från 4,0 till 2,5 och Cocraft CRM16G1 från 3,0 till 2,0. Navimow i105e står kvar på 4,0.

Fyra placeringar ändrades.

• Sunseeker V3 går från femte till tredje plats.
• Navimow i105e från tredje till fjärde.
• MOVA ViAX från sjätte till femte.
• Husqvarna Automower Aspire R6V från fjärde till sjätte.

Dreame A1 Pro är fortfarande bäst i test och Luba Mini 2 AWD tvåa.

Två sakuppgifter rättades i samma genomgång. Sidan skrev att 17 av 18 robotar i sortimentet är slinglösa och att den som vill ha begränsningskabel har en enda modell att välja på. Husqvarna anger begränsningskabel för Automower Aspire R4, alltså är 16 av 18 slinglösa och det finns två kabelrobotar. Och sidan skrev på tre ställen att det inte finns någon robot mellan 45 och 80 procents lutning. Sunseeker S5 RTK anger 60 procent på den produktsida vi länkade till i bortvalslistan, där vi samtidigt påstod att butiken inte angav någon lutning alls.

Samma fel fanns i bortvalsskälen för Husqvarna Automower Aspire R4 och Mammotion Yuka Mini 2, som båda uteslöts för att ingen maxlutning angavs. Husqvarna anger 25 procent för R4 och Clas Ohlson 45 procent för Yuka Mini 2. Alla tre skäl är omskrivna på sakliga grunder.

Sunseeker S5 RTK flyttades samtidigt från bortvalslistan till rankningen och ligger trea, så sidan jämför nu åtta robotar i stället för sju. Den klipper 1 600 kvadratmeter, tar 60 procents lutning och kostar 12 995 kronor, och den är den enda modell vi hittat mellan huvudfältets 45 procent och Luba Mini 2:s 80. Skälet den låg utanför rankningen var just det felaktiga påståendet att butiken inte angav någon lutning. Med den tillagd flyttas Sunseeker V3 till fjärde plats, Navimow i105e till femte, MOVA ViAX till sjätte och Husqvarna Aspire R6V till sjunde.

Jämförelsetabellen har samtidigt fått fyra nya rader: ljudnivå, klippbredd, klipphöjd och vikt, ifyllda för samtliga åtta robotar. Ett fel i Cocrafts etikett rättades också, där superlativet angav en sjättedel av näst billigaste priset medan 1 999 kronor är en tredjedel av 5 990.

Två uppgifter till stod publicerade och lästes först nu, båda i dokument vi själva länkade till.

Wood's bruksanvisning för SW-serien, som ligger på tillverkarens produktsida, har en egen rad för 20 grader och 70 procents luftfuktighet. Där tar SW42FW 12 liter per dygn på 420 watt, mot 25 liter på 600 watt vid 30 grader och 80. Det är näst mest vatten i svalt av alla tolv apparaterna och 60 procent mer än Wood's egen LD40 vid exakt samma villkor. Sidans tabell hade tidigare ett streck på den raden för SW42FW. Avfuktningsbetyget höjs från 4,0 till 4,5 och apparaten går från sjätte till fjärde plats.

Kjells spectabell för Xiaomi Smart Dehumidifier Lite anger både att de 13 literna gäller vid 30 grader och 80 procent, och att apparaten tar 0,29 kilo i timmen vid 27 grader och 60, alltså 7 liter per dygn. Vi skrev att villkoren inte angavs och gav den 2,5 på avfuktning. Betyget höjs till 3,0. Placeringen är oförändrad, elva av tolv.

Samtidigt rättas ett betyg nedåt. Meaco Arete One 12L stod på 5,0 för avfuktning, alltså samma som 25-litersmodellen, trots att den tar 5,2 liter i svalt mot 10,7. Den låg därmed också över Meaco Arete One 20L, som tar 8,5 liter. Att Which? har provat 12L väger fortfarande tungt och håller den över 20L, men inte över en apparat som tar dubbelt så mycket vatten och som Which? också har provat. Betyget sänks till 4,5. Den behåller andraplatsen, men de två översta apparaterna stod tidigare båda på 8,8 och skildes bara åt av ordningen i vår egen datafil, vilket nu är åtgärdat.

Tre placeringar ändrades:

• Wood's SW42FW från sjätte till fjärde.
• Meaco Arete One 20L från fjärde till femte.
• Meaco Arete One 10L från femte till sjätte.

Meaco Arete One 25L är fortfarande bäst i test.

Sex specvärden rättades eller fylldes i samtidigt. Wood's LD40 väger 19,5 kilo och drar 180 watt och 4,3 kilowattimmar per dygn vid 20 grader och 70 procent, vilket förklarar det "180–250 W" butiken angav utan villkor: det är samma apparat vid två olika villkor. Wood's SW42FW är IPX1-klassad och innehåller 120 gram R290, där vi bara skrivit R290. Clas Ohlsons tjugolitersapparat väger 14 kilo enligt bruksanvisningen, där butikens spectabell bara anger förpackningens vikt. Clas Ohlsons tiolitersapparat har tre fläktlägen på 36, 39 och 41 dB(A) och inte ett enda på 41, vilket gör den tystare än sidan skrivit. Jämförelsetabellen har dessutom fått tankvolymen som egen rad, ifylld för alla tolv.

Sidan påstod att nio av tolv tillverkare inte anger vid vilka villkor literantalet är uppmätt, och byggde både sitt huvudfynd och sitt energikriterium på det. Påståendet var fel om tre tillverkare, och felet låg i vår research.

Meaco publicerar en extraktionstabell för varje modell med sex rader, 10, 20 och 30 grader mot 50, 60 och 80 procents luftfuktighet, och både liter och watt i varje rad. Det är den utförligaste uppgiften i hela kategorin, och Meaco var den tillverkare vi pekade ut som värst. eeese publicerar två rader per modell, 30 grader/80 procent och 27 grader/60 procent. Och Kjell publicerar effekten för Xiaomi Smart Dehumidifier Lite, 190 watt, som vi skrev inte gick att få tag i.

Energibetygen räknades om. Den gamla kvoten delade deklarerad effekt med talet i modellnamnet, vilket för Meacos del innebar att 267 watt uppmätta vid 20 grader och 60 procent delades med 25 liter uppmätta vid 30 grader och 80. Två olika klimat i en kvot, och ett försprång Meaco inte hade. Kvoten räknas nu på watt och liter vid samma villkor.

Sju energibetyg ändrades: Wood's LD40 från 5,0 till 4,0, Meaco Arete One 25L och 20L från 5,0 till 4,5, eeese Adam och Hugo från 4,5 till 5,0, eeese Emil från 4,0 till 4,5 och Xiaomi från 2,0 till 4,5. Xiaomis tvåa var satt för att vi trodde att effekten inte gick att få tag i. eeese Adam och Hugo fick dessutom avfuktningsbetyget höjt, från 3,0 till 3,5 respektive 3,5 till 4,0, sedan deras tal vid 27 grader visat sig vara publicerade. Nio betyg alltså sammanlagt.

Sju placeringar ändrades. eeese Adam gick från sjunde till tredje plats och tog över budgetutmärkelsen från eeese Emil. Wood's LD40 föll från tredje till åttonde, eftersom Wood's egen spectabell anger 250 watt vid 30 grader och 80 procent för 13 liter vid samma villkor, alltså mitt i fältet och inte bäst av alla som sidan skrev. Meaco Arete One 25L är fortfarande bäst i test.

Samtidigt rättades ett tiotal specvärden mot tillverkarens egna: LD40:s luftflöde från 200/300 till 200/350 m³/h och dess effekt från "180–250 W" utan villkor till 250 W vid 30 grader och 80 procent, SW42FW:s luftflöde från 315 till 220–315, eeese Emils effekt från 155 till 165 watt, ljudnivåerna för alla tre eeese-modellerna, Clas Ohlsons tjugolitersapparat från ett ljudtal till tre fläktlägen, och uppgiften att Meaco Arete One 12L och 20L har HEPA-filter som tillval. Filtret ingår på hela serien.

Jämförelsetabellen har samtidigt fått fyra nya rader: avfuktning vid svalare villkor, ljudnivå, luftflöde och vikt, ifyllda för åtta, tolv, elva respektive elva av tolv apparater.

Wilfa Dew TX450 rankades sist av tolv med motiveringen att den saknar ställbar målfuktighet och att ingen rumsyta angavs. Båda uppgifterna var fel, och båda stod i löptexten på den produktsida vars specifikationstabell vi läste. Apparaten har en inbyggd hygrostat där målnivån ställs mellan 35 och 75 procent i steg om fem, den är angiven för rum upp till 70 kvadratmeter, alltså den största ytan av alla tolv, och den har en UV-funktion och ett keramiskt filter som renar vattnet.

Fyra av fem betyg är omräknade: fuktreglering från 2,5 till 5,0, hygien från 2,0 till 2,5, kapacitet från 3,0 till 4,5 och prisvärde från 1,5 till 3,0. Wilfa Dew TX450 går från tolfte till sjätte plats. Levoit OasisMist 450S, Beurer LB 45, Beurer LB 37 och Wilfa Lotus flyttas ett steg ner, och Vicks Sweet Dreams från tionde till tolfte. Philips 5000 är fortfarande bäst i test.

Samtidigt rättades sex uppgifter till som publicerats som obefintliga. Xiaomi Smart Humidifier Pro ställer målfukten mellan 40 och 70 procent i sin app, vilket höjde fuktregleringen från 3,5 till 4,5. Cleverio AM300 drar 105 watt och ställs mellan 40 och 80 procent, båda ur den manual butiken länkar till, vilket höjde driftkostnaden från 2,5 till 3,0. Rubicson 2,5 L ger 150 milliliter i timmen, håller 13 timmar och drar 25 watt, där vi skrivit att fyra uppgifter saknades. Philips 5000 drar 8 watt, lägst av alla tolv, vilket höjde dess driftkostnad från 3,0 till 3,5. Beurer LB 300 Plus drar 26 watt och har en tre liters tank, och Beurer LB 45 drar 25 watt.

Två kriteriebeskrivningar är också omskrivna. Kapacitet mot rummet gav poäng för om butiken angav ytan, och Prisvärde vägde in hur många kundomdömen produkten hade hos den butik vi länkar till. Båda betygsatte en produktsida i stället för en apparat. Vikterna är oförändrade och inga betyg ändrades av den omskrivningen.

Jämförelsetabellen har samtidigt fått två nya rader, tankvolym och effekt, ifyllda för alla tolv respektive elva av tolv apparater.

SONOFF TRVZB stod på 4,0 av 5 på ventilpassning trots att den går på sju fattningar, vilket enligt sidans egen skala ger 5,0. Avdraget motiverades med att förpackningsinnehållet inte gick att belägga. Det är ett avdrag för vad vi inte visste, inte för vad termostaten gör, och sidans brödtext räknade redan SONOFF till de tre som klarar sju fattningar.

Att adaptrarna ligger i lådan är nu belagt på två ställen: tillverkarens egen listningstext på Amazon.se anger "(Adaptrar RA/RAV/RAVL/CAL/GIA/M28 ingår)", och en europeisk återförsäljare anger samma sex adaptrar. Det är samma adaptrar som SONOFFs kompatibilitetsguide namnger, alltså samma sju fattningar som Aqara W600 och tado X har.

Betyget är höjt till 5,0 och SONOFF TRVZB går från andra till första plats, förbi Aqara Radiator Thermostat W600. Termostaten är samtidigt den billigaste på sidan, 361 kronor mot W600:s 559. Ingressen och metabeskrivningen namnger nu SONOFF, och W600 behåller sin roll som den tysta för sovrum. Övriga placeringar är oförändrade.

Den här rättelsen är också skälet till en regeländring för hela sajten: en uppgift vi inte lyckats belägga får inte längre dra ned ett betyg någonstans. Ett betygsavdrag ska svara mot något varan gör, inte mot vad vi inte hunnit ta reda på.

Kriteriet som väger 25 av 100 hette Angiven ventilpassning och betygsatte om tillverkaren publicerat en lista över vilka ventiler termostaten passar. Det betygsatte alltså ett produktblad och inte en termostat, och två produkter som passar lika många ventiler kunde hamna långt ifrån varandra av skäl köparen inte kan använda. Kriteriet heter nu Ventilpassning och räknar hur många ventilfattningar termostaten monteras på med adaptrarna som följer med: sju eller fler ger 5,0, sex ger 4,5, fyra ger 4,0, tre ger 3,0 och två ger 2,0. Vikten är oförändrad. Elva betyg räknades om och fyra placeringar ändrades:

• SONOFF TRVZB gick från fjärde till andra plats.
• Aqara E1 från andra till fjärde.
• Fibaro från elfte till tionde.
• Danfoss Ally RA från tionde till elfte.

Aqara W600 är fortfarande bäst i test.

Vi skrev att SONOFF TRVZB bara anger gängan M30x1,5 och lovar adaptrar för de flesta värmesystem utan att namnge dem, och satte 2,5 av 5 på ventilraden. Det var fel. SONOFF publicerar en kompatibilitetsguide över 41 ventilmärken på sin egen webbplats, med adaptern angiven per märke, och termostaten går på sju fattningar: M30x1,5 plus M28x1,5, Caleffi, Giacomini och Danfoss RA, RAV och RAVL. Betyget är höjt till 4,0, och produkten gick från fjärde till andra plats. Samma pass sänkte betyget på oberoende från 4,5 till 4,0, eftersom SONOFFs egen dokumentation anger att Philips, IKEA och Fritzbox gateways inte stöds trots Zigbee 3.0. Vi skrev tidigare att tillverkaren räknar upp konkurrenternas hubbar vid namn, och de hubbar som räknas upp är deras egna.

Vi skrev att Fibaro Radiator Thermostat inte anger några ventiler alls, bara att den passar 98 procent av alla element, och satte 1,5 av 5 på ventilraden. Uppgiften står på första sidan i Fibaros egen bruksanvisning: termostaten monteras på M30x1,5, Danfoss RTD-N och Danfoss RA-N. Betyget är höjt till 3,0 och produkten gick från elfte till tionde plats. Tre fattningar är fortfarande minst av alla elva. Samma bruksanvisning gav två uppgifter som saknades i tabellen: batteriet är inbyggt och går inte att byta, och termostaten har både frostskydd och en avkalkningsfunktion. Priset hos Proshop är samtidigt kontrollerat och sänkt från 727 till 719 kronor.

Danfoss Eco stod som passande på RA och M30. Danfoss eget produktregister anger adaptertyp M30, RA, RAV och RAVL för artikel 014G1115, alltså fyra fattningar och inte två. Betyget på ventilraden är höjt från 3,5 till 4,0. Produkten behåller femte plats men får Redaktionens val, som tidigare låg på Aqara E1. Motiveringen till E1 var att tillverkaren skrev ut vad produkten inte klarar, alltså en egenskap hos ett produktblad. Danfoss Eco får den i stället för att den är den enda termostaten på sidan som inte kräver något köpt utöver sig själv, vilket är sidans egen poäng om hubben som dold kostnad.

Vi skrev att butikerna anger 37 procents besparing för Netatmo utan att Netatmo publicerar något underlag, och att vi inte hittat underlaget alls. Netatmo publicerar det i sin egen utbildningsbok för återförsäljare och anger källan: en studie från Centrale-Supélec på en standardlägenhet. Samma bok anger också att de 37 procenten avser Netatmos rumstermostat i hus med egen panna eller värmepump, inte radiatorventilerna som butiken sätter talet på. Adapterlistan är samtidigt rättad: den fjärde adaptern som säljs separat är Vaillant, inte Caleffi.

Vi skrev att Schneiders egen sida anger batteriet på två sätt, både 2 x AA och 3V LR03 AAA, och återgav båda. Schneiders produktsida för CCTFR6100Z3 och deras bruksanvisning anger båda 2 x 1,5 V IEC LR6, alltså AA, och bruksanvisningen tillägger att laddbara celler inte får användas. Tabellen anger nu 2 x AA.

Sidan påstod på fem ställen att en uppgift inte fanns att få. Fyra av de fem påståendena var fel, och svaret låg hos tillverkaren.

Xiaomi Mijia 6 angavs sakna ljudnivå. Kjells egen produktsida, alltså den vi länkar till, anger 32 dB(A) i sovläge, och Xiaomis support anger taket till högst 64 dB(A). Xiaomi Smart Pet Care angavs också sakna ljudnivå; Xiaomis support anger högst 60 dB(A). Cleverio Air Purifier angavs sakna luftflöde; butikens produktsida anger 119 kubikmeter i timmen. Shark NeverChange5 angavs sakna både klass och avskiljning; Shark anger 99,97 procent vid 0,1 till 0,2 mikrometer enligt IEST-RP-CC007.3. Det enda påståendet som höll är att Rubicsons jonisator varken anger luftflöde eller ljudnivå, kontrollerat i tillverkarens manual.

Två fynd ur samma genomgång ändrar bilden av produkterna. Xiaomi Mijia 6 har inte bara en UVC-lampa utan också en jongenerator, och Xiaomis egen support svarar ja på frågan om jongeneratorn bildar ozon, med tillägget att mängden är extremt låg. Sidan sade tidigare att apparaten hade ett aktivt steg och att biprodukter inte nämndes. Och Rubicsons manual anger att jonisatorn aldrig avger mer än 0,05 ppm, vilket är exakt det gränsvärde myndighetsgranskningen mätte mot, samt att apparaten stänger av sig efter sex timmar och ska stå minst 50 centimeter från den som vistas i rummet. Ingen av de tre uppgifterna stod på sidan.

Två kriterieskalor är omgjorda. Reningsteknik har fått ett steg för två aktiva steg där tillverkaren bekräftar ozonavgivning, och Xiaomi Mijia 6 sänks där från 2,5 till 2,0. Kriteriet Filterklass enligt EN 1822 heter nu Vad filtret fångar, och skiljer inte längre på om en klass är angiven eller inte, utan på vid vilken partikelstorlek avskiljningen är mätt. Shark NeverChange5 och Xiaomi Smart Pet Care höjs från 2,5 till 3,5 eftersom deras tal gäller vid 0,1 till 0,3 mikrometer, alltså där det är svårast. Xiaomi Mijia 6 höjs från 2,0 till 2,5, eftersom dess 99,98 procent gäller vid 0,3 mikrometer, som är ett lättare prov.

Ingen placering ändras: Xiaomi Mijia 6:s höjning och sänkning tar ut varandra, och de två övriga höjningarna räcker inte för att passera någon. Tabellen har samtidigt fått två nya rader som gäller alla åtta, angiven avskiljning och vad ett utbytesfilter kostar, och fyra rader som var markerade men aldrig syntes är rättade.

Sidan gav kriteriet Säkerhet och kontoskydd, som väger 25 av 100, betyget 5,0 till Yale Smart Opener och 2,0 till fyra av de fem övriga. Motiveringen var att bara Yale publicerade hur kontot skyddas. Kriteriet betygsatte alltså att en uppgift fanns publicerad och inte vad produkten gör, och vi hade dessutom inte letat på rätt ställe.

Meross beskriver sitt kontoskydd i sitt eget hjälpcenter: engångskoden hämtas ur en autentiseringsapp i telefonen, och kontot tar även emot en fysisk säkerhetsnyckel. Det är starkare än Yales lösning, där koden skickas till e-post eller telefonnummer, eftersom ett e-postkonto kan kapas och ett telefonnummer kan flyttas till ett nytt sim-kort. Meross betyg för säkerhet höjs från 2,0 till 5,0 och Yales sänks från 5,0 till 4,5. SwitchBot beskriver tvåstegsverifiering med kod till e-posten och betrodda enheter i sitt hjälpcenter, och höjs från 2,0 till 4,0. iSmartGate anger ingen tvåstegsverifiering men lagrar användarlista, inställningar och historik i enheten hemma hos köparen i stället för i en molntjänst, och porten går att nå över hemmets wifi när internet ligger nere; betyget höjs från 2,5 till 4,0. För de två modulerna som bygger på Tuyas Smart Life har vi fortfarande inte kunnat fastställa kontoskyddet, och raden står som streck i tabellen i stället för att räknas som en brist. Brytarreläet höjs från 2,0 till 2,5, eftersom det till skillnad från Tuya WGM2 saknar larm vid obehörig öppning.

Sidan påstod också att HomeKit-stödet hörde till en egen Meross-artikel med eget artikelnummer, och avrådde uttryckligen den som kör Apple från att köpa modulen. Det var fel. Meross egen produktsida för MSG100 anger stöd för Apple HomeKit, Amazon Alexa, Google Assistant och SmartThings, och NetOnNets produktsida för den artikel de säljer anger HomeKit på fyra ställen. Betyget för ekosystem höjs från 3,5 till 4,5. Samma produktsida anger att modulen är provad mot över 200 märken och 1 600 portöppnarmodeller, med en kompatibilitetskontroll att slå upp sin egen öppnare i, och betyget för kompatibilitet höjs från 3,0 till 4,5. iSmartGate Lite har inbyggt HomeKit-stöd enligt tillverkaren, vilket sidan angav som okänt, och höjs från 3,5 till 4,0 för ekosystem.

Efter omräkningen vinner Meross MSG100 med 9,3 av 10. SwitchBot faller från första till andra plats på 8,7 och behåller sitt eget skäl som den enda med Matter. Yale faller från andra till tredje på 7,3. iSmartGate ligger kvar som fyra, Tuya WGM2 som femma och brytarreläet som sexa. Rekommendationen i ingressen har därmed bytt produkt.

Fyra celler som stod som Ej angiven är samtidigt ifyllda ur tillverkarnas egna uppgifter, och måtten för SwitchBot, Meross och Tuya WGM2 är hämtade hos tillverkaren respektive på hemmamarknadens produktsida med samma GTIN. Brytarreläets tillverkare är GOMEDIA och artikeln heter QS-WIFI-C03, vilket sidan tidigare inte angav. Jämförelsetabellens rader är delvis utbytta: raderna för positionssensor, statusbesked och hubbkrav sade samma sak om alla sex produkter och är ersatta av kontoskydd, HomeKit och vilka öppnare modulen passar.

Sidan påstod på sex av sju robotar att tillverkaren inte anger någon passerhöjd. Fyra av påståendena var fel, och alla fyra svaren stod på den sida vi redan länkade priset till.

Dreame anger 4,2 centimeters passerhöjd i ett steg och 8 centimeter över en tröskel med två steg för Aqua10 Ultra Roller. Roborock svarar i sin egen FAQ att Saros 20 Sonic klarar 4,5 centimeter i ett steg och 8,8 som mest. Xiaomi anger 20 millimeter för S40, med provningen beskriven. Betygen för trösklar höjs därför från 4,0 till 4,5 för Aqua10 Ultra Roller, från 4,5 till 5,0 för Saros 20 Sonic och från 2,0 till 2,5 för Xiaomi S40.

Det fjärde felet är det dyraste. Sidan sålde Dreame L50s Pro Ultra på 40 millimeters passerhöjd, kallade det den enda siffran att jämföra med i mellanskiktet och gav roboten 5,0 för trösklar. Dreames egen fotnot säger att 40 millimeter förutsätter en tröskel med två steg med mer än 3 centimeter mellan stegen. Över en vanlig list i ett steg klarar roboten 22 millimeter, alltså hälften av vad Saros 20 Sonic tar sig över. Betyget sänks från 5,0 till 3,5.

Roborock Qrevo Curv 2 Flow hade 4,5 för navigering, sidans högsta. Ljud & Bild har provat exakt den modellen och skriver att den har svårt med orienteringen och har en tung bakdel. Det är det enda svenska omdömet om maskinen och det motsäger betyget, som sänks till 3,5. Trösklar sänks samtidigt från 4,0 till 3,0, och Dreame L10s Ultra Gen 3 från 3,0 till 2,5: ingen av dem har ett lyftande chassi, och ingen passerhöjd finns publicerad efter kontroll av butikssida, manual och Icecat.

Ordningen är nu Aqua10 Ultra Roller, Saros 20 Sonic, L50s Pro Ultra, Qrevo Curv 2 Flow, L10s Ultra Gen 3, QR 798 och Xiaomi S40. Vinnaren är oförändrad. Saros 20 Sonic stiger från fjärde till andra plats och Qrevo Curv 2 Flow faller från andra till fjärde. L50s Pro Ultra ligger kvar på tredje plats trots det sänkta betyget.

Kriteriet för trösklar graderade tidigare angiven passerhöjd. Skalan graderar nu hur högt roboten tar sig, räknat på enkelsteget, och där ingen höjd publiceras bedöms konstruktionen och betyget landar i mitten. En okänd passerhöjd är en osäkerhet och aldrig ett underkännande.

Utmärkelsen för budgetköp flyttas från L50s Pro Ultra till L10s Ultra Gen 3, som är den robot sidans eget prisvärdekriterium sätter högst. Jämförelsetabellen har samtidigt gått från fyra gemensamma rader till åtta: mopptvättens temperatur, dammbehållarens volym och navigeringen är nya, och passerhöjden är ifylld för fyra robotar i stället för två.

Sidan byggde på att flera tillverkare inte publicerar om hubben når andra märken eller fungerar utan internet. Fyra av de påståendena var fel, och tre av dem stod på den butikssida vi redan länkade till.

Aqara Hub M3 har en 360-graders infraröd sändare. Vi skrev i en nackdel att den saknar infraröd, och Kjells produkttext för artikel 57869 listar den. Samma sida anger att M3 är en edge-hubb där automation och styrning sker lokalt i stället för i molnet, vilket vi hade angett som en tom cell. Betyget för räckvidd höjs från 3,5 till 4,0 och för oberoende från 3,0 till 4,0.

Aqara M100 står som både Matter Bridge och Matter Controller i Kjells produkttext för artikel 56569. Vi hade skrivit att uppgiften saknades, med motiveringen att M3:s besked inte får lånas till M100. Motiveringen var riktig och slutsatsen ändå fel, eftersom M100 har ett eget besked. Räckvidd höjs från 3,0 till 3,5.

Philips egen Matter-guide anger lokal styrning utan uppkoppling för uppsättning med brygga. Hue Bridge Pro hade den cellen tom, och oberoende höjs från 3,0 till 3,5. Kvar står en verklig konflikt: Kjell skriver att bryggan kan lägga till produkter från flera tillverkare, medan Philips två egna dokument bara beskriver riktningen utåt och varje Matter-controller de namnger är någon annans nav. Vi följer tillverkaren och skriver att bryggan lämnar Hue utåt.

Två fel gick åt andra hållet. Home Assistant Green angavs med wifi, Zigbee, Thread och Matter inbyggt och Z-Wave via sticka. Nabu Casas egen sida säger att enheten inte har någon radio alls: Zigbee och Thread kräver Connect ZBT-2, Z-Wave och Bluetooth en sticka därutöver, och nätverket är Ethernet. Räckvidd sänks från 4,0 till 3,5 och prisvärde från 4,5 till 4,0. Homey Pro mini angavs med wifi och Bluetooth inbyggt, och sidan skrev att skillnaden mot storebror var infraröd och 433 MHz. Athom och Kjell är överens om att Z-Wave, Bluetooth, infraröd och 433 MHz alla kräver Homey Bridge för 799 kronor. Räckvidd sänks från 4,0 till 3,0 och prisvärde från 3,5 till 2,5.

Ordningen är nu Homey Pro, Aqara Hub M3, Home Assistant Green, Aqara M100, Homey Pro mini, Hue Bridge Pro och Plejd Gateway. Vinnaren och budgetvalet är oförändrade.

• Aqara Hub M3 stiger från fjärde till andra plats.
• Aqara M100 från sjunde till fjärde.
• Home Assistant Green faller från andra till tredje.
• Homey Pro mini från tredje till femte.

Kriteriet för oberoende graderade tidigare hur tydligt tillverkaren skriver om lokal drift, med tystnad som avdrag. Skalan graderar nu var automationen körs. Jämförelsetabellen har samtidigt gått från fem rader till sju, där Thread Border Router och Anslutning är nya, och de fyra cellerna som stod som ej angivna är ifyllda.

IKEA Dirigera stod bland de övervägda med motiveringen att IKEA inte publicerar om den styr andra märken eller kör utan internet. IKEA skriver ut båda på sina egna svenska sidor: produktsidan säger att hubben är både Matter-brygga och Matter-styrenhet, och kundserviceartikeln om internetavbrott beskriver styrning i det egna nätverket. Motiveringen höll alltså inte, och Dirigera är nu rankad som åttonde produkt. Den hamnar på femte plats med 7,5 av 10, mellan Aqara M100 och Homey Pro mini, och den är den enda produkten på sidan som inte länkar till Kjell.

Raden Thread Border Router är den enda på sidan som inte vilar på tillverkaren. IKEA dokumenterar inte Thread, medan två oberoende tekniska genomgångar visar att firmware 2.805.6 aktiverar Thread-radion och att hubben kör OpenThread 1.4. Cellen namnger därför firmwareversionen.

Sidan har fått ett kriterium för flimmer, vikt 12 av 100. Måttet heter PstLM, är obligatoriskt att deklarera sedan ekodesignförordningen 2019/2020 och står i EU:s produktregister EPREL för samtliga fem lampor. Vi redovisar inte flimmerfrekvens i hertz, av två skäl: ingen tillverkare publicerar den, och PstLM väger redan in pulsens djup, kurvform och frekvens i ett och samma tal. De övriga sex kriterierna är nedskalade proportionellt från 100 till 88 poäng och väger nu 19, 16, 15, 13, 13 och 12.

Talen skiljer sig tiofaldigt. Nanoleaf Essentials och TP-Link Tapo deklarerar 0,1, alltså en tiondel av det tillåtna. Philips Hue, WiZ och IKEA KAJPLATS deklarerar exakt 1,0, vilket är gränsvärdet och satt vid den nivå där ungefär hälften av alla som tittar börjar se flimret. Att tre tillverkare landar precis på gränsen ser mer ut som en försiktig deklaration än som tre mätningar, och det står utskrivet både i kriteriet och i köpguiden. Kriteriet väger därför 12 och inte mer.

Köpguiden skrev tidigare att flimmer rapporteras tydligast hos WiZ i nedre registret. De deklarerade talen ger inget stöd för att peka ut WiZ framför Hue eller IKEA, som anger samma 1,0, och stycket är omskrivet med tabellen i stället.

IKEA KAJPLATS rad för rött index stod som Ej angiven, med motiveringen att IKEA registrerar i EPREL under artikelnummer och inte under modellnamnet. Det stämmer för en namnsökning, men IKEA:s produktsida länkar produktinformationsbladet direkt, och där står R9 40. Det är fyrtio steg över Hue och WiZ, som båda deklarerar 0.

Ordningen är nu Philips Hue, Nanoleaf Essentials, IKEA KAJPLATS, TP-Link Tapo och WiZ Color A60. Vinnaren är oförändrad.

• Nanoleaf stiger från tredje till andra plats.
• KAJPLATS faller från andra till tredje.
• Tapo stiger från femte till fjärde.
• WiZ faller från fjärde till femte.

Tapo och WiZ ligger båda på 6,3 och skiljs bara av ordningen i datafilen.

Sidan angav på flera ställen att fem av tio timers saknar publicerad drifttemperatur, och räknade dit både Cleverio GP120 och Luxorparts Digital timer 7 dygn. Båda anger den. Vi hade läst butikens specifikationsruta och inte produkttexten respektive bruksanvisningen.

Kjells produktsida för Cleverio GP120 skriver "Lägsta drifttemperatur: -20 °C" i produkttexten. Betyget för väderskydd och kyla höjs från 3,0 till 4,0 och totalbetyget från 7,3 till 7,8. Placeringen som fyra är oförändrad.

Luxorparts egen bruksanvisning för artikel 40711 anger "Temperatur −10 °C till 40 °C" i specifikationstabellen på svenska, norska och engelska. Det är samma smala spann som Nedis Zigbee, som redan hade 1,5 för samma IP-klass och samma siffra. Betyget för väderskydd sänks därför från 3,0 till 1,5 och totalbetyget från 6,8 till 6,0. Timern faller från sjätte till åttonde plats, förbi Anslut Skymningsrelä. Samma bruksanvisning ger märkströmmen 16 A, som nu står i tabellen.

Julas mekaniska utomhustimer angavs klara 16 A. Bruksanvisningen för artikel 406-065 anger 3 500 W och ingen märkström alls, och amperetalet var uträknat ur effekten hos oss. Det är borttaget. Julas två andra timers har fått sin märkström ur respektive bruksanvisning, 5 A för skymningsreläet och 8 A för den digitala. Skymningsreläets bruksanvisning förbjuder dessutom att värmare kopplas in, vilket utesluter motorvärmare oavsett effekt, och den digitala måste sitta lodrätt för att IP44 ska gälla.

Omdömet om Smartline utomhuskontakt var skrivet med Nedis som produktnamn. En nackdel hos Shelly Outdoor Plug S Gen3 påstod att ingen butik publicerar något kundbetyg samtidigt som samma omdöme återgav ett. Båda är omskrivna. Testvinnarens pris föll till 259 kronor den 3 augusti, men tre texter jämförde fortfarande med det gamla priset 399.

Sidan påstod i sju tabellceller och på sjutton ställen i texten att en uppgift inte fanns publicerad. Fyra av påståendena var fel.

SwitchBot anger 40 dB för Blind Tilt på sin egen produktsida, och vi skrev att ingen siffra fanns. Ljudbetyget var satt på recensenternas intryck och låg för högt: på samma skala som ger 25 dB betyget 5,0 och 30 dB 4,5 hamnar 40 dB på 3,5. Sänkt från 4,0.

Vi skrev att ingen oberoende part hade testat Aqara Roller Shade Driver E1. SmartHomeScene, HomeKit News, iMore, nextpit, MightyGadget och Ausdroid har alla publicerat test av just den modellen. Kriteriet Omdöme i oberoende tester var utelämnat och sätts till 4,0. Samma testare beskriver motorn som tyst, medan vårt ljudbetyg vilade på antagandet att en kedjedrift hörs; det höjs från 3,0 till 4,0.

SwitchBot Roller Shade saknade testbetyg med motiveringen att SmartHomeScenes test gällde en annan produkt. Det stämmer, men The Ambient har testat just Roller Shade. Betyget sätts till 3,5.

Kjell och flera engelskspråkiga jämförelser sa emot varandra om huruvida Aqaras skenversion passar I-skena, och sidan skrev att vi inte kunde avgöra vem som hade rätt. Svaret står på sidan 3 i Aqaras egen manual: produkten får sitta på både U-skena och I-skena, förutsatt att I-skenans underkant är slät och bredare än 10 millimeter. Kjell hade rätt. Betyget för passform höjs från 4,0 till 4,5, tabellen har fått ett I-skenefilter, och monteringsväljaren föreslår nu produkten för den som har I-skena i stället för att beskriva frågan som olöst.

Nedis SmartLife hade ljudbetyget 2,5 satt på mekanismen, alltså en gissning. Varken databladet, säkerhetsmanualen eller den utökade manualen anger en ljudnivå, och ingen har testat produkten. Betyget är borttaget och Nedis bedöms nu på 72 av 100 viktpoäng. Dess omdöme jämförde också priset mot 749 kronor för Aqaras kedjemotor, ett pris som föll till 599 vid priskontrollen den 3 augusti utan att texten följde med.

SwitchBot anger 42 dB för Curtain 3 i normalläge på sin amerikanska sida och 45 dB på den internationella. Sidan angav 42 på fem ställen och anger nu 45, alltså det försiktigare talet från den sida som betjänar vår marknad.

Efter samtliga ändringar flyttar Aqara Roller Shade Driver E1 från sjunde till sjätte plats och Aqara Curtain Driver E1 i stångversion från sjätte till sjunde. De fem översta placeringarna är oförändrade. Jämförelsetabellen har samtidigt gått från tre rader till sju, där batteritid, hubbkrav och Matter är nya, och de sju cellerna som skrev ut att en uppgift saknades är nu antingen ifyllda eller streck.

Sidan skrev på fyra ställen att IKEA inte längre säljer en färgad E27-lampa, och rankade TRÅDFRI E27 med vitt spektrum som budgetval. IKEA har bytt serie. KAJPLATS LED ljuskälla E27 1055 lumen finns med färgat och vitt spektrum för 99 kronor, med färgåtergivning 90, 0,2 W i viloläge och Matter över Thread. KAJPLATS ersätter TRÅDFRI i rankningen, och TRÅDFRI flyttar till listan över lampor vi övervägde. Påståendet att WiZ Color A60 var den enda färglampan under tvåhundra kronor faller med det, liksom utmärkelsen Billigast med färg, som flyttar till IKEA.

WiZ Color A60 angavs sakna Matter. Den har det: WiZ listar Matter under kompatibilitet med tredjepartssystem för samma GTIN som vi länkar till, och Kjell skriver ut det på produktsidan. Betyget för anslutning höjs från 3,5 till 4,0.

Färgåtergivning saknades helt i jämförelsetabellen trots att kriteriet väger tyngst på sidan. Talen är nu hämtade för samtliga fem lampor ur tillverkarnas egna registreringar i EU:s energimärkningsregister EPREL, och de vänder bilden: Nanoleaf anger 91, IKEA 90, och Philips Hue, WiZ och TP-Link 80. Betyget för färgåtergivning sänks för Hue från 5,0 till 3,0, för WiZ från 3,0 till 2,5 och för Tapo från 3,5 till 3,0.

Rött index är nytt på sidan och skiljer mer än CRI gör. R9 ingår inte i CRI-snittet och avgör om kött, tegel och hudton ser levande ut. Nanoleaf deklarerar 52, medan Signify deklarerar 0 för både Philips Hue och WiZ. IKEA publicerar inget R9, och TP-Link deklarerar två olika värden för samma modell i sina fyra EU-registreringar, 0 i två och 8 i två, så båda de cellerna är streck i stället för ett tal.

Nanoleaf Essentials hade fyra felaktiga specifikationer, samtliga hämtade ur Proshops produktdatabas i stället för ur tillverkarens registrering. Butiken angav 1 100 lumen, CRI 90, 0,5 W viloförbrukning och 8,5 W effekt. Nanoleafs egen registrering för modell NL67E200 anger 806 lumen, CRI 91, 0,3 W och 9 W. Lampan ger alltså samma ljus som WiZ ger för 129 kronor, inte mest på sidan som vi skrev. Ljusstyrkan sänks från 4,5 till 3,5 och prisvärdet från 4,0 till 3,5.

Sidan angav Hues ljusflöde som 1 100 lm. Philips egen registrering anger 1 055 lm användbart ljusflöde, och 1 100 är marknadsföringstalet vid 4 000 K. Ljusflödet mäts nu med samma mått för alla fem, och Hue går från 4,0 till 5,0 på ljusstyrka eftersom jämförelsen blir rättvis först då. Hues effekt rättas från 9 till 11 W och Tapos viloförbrukning från 0,4 till 0,37 W.

Kriteriet Omdöme i oberoende tester fördelade tidigare om sin vikt när ett omdöme saknades. Det gav de tre oprövade lamporna 15 viktpoäng gratis och lyfte två av dem över Råd & Röns testvinnare. Kriteriet ger nu noll poäng i stället, och alla fem bedöms mot samma 100 poäng.

Ordningen efter samtliga ändringar är Philips Hue, IKEA KAJPLATS, Nanoleaf Essentials, WiZ Color A60 och TP-Link Tapo L530E. Vinnaren är oförändrad. Tapo faller från tredje till femte plats och WiZ stiger från femte till fjärde.

Tre av åtta bolag hade betyg som byggde på uppgifter vi angett som opublicerade. Samtliga stod i avtalsdokument bolagen publicerat, och i två fall i dokument som den här sidan redan länkade till. Fyra placeringar ändras.

Garda Alarm angavs sakna pris helt, sakna bindningstid och uppsägningstid, och sakna uppgift om vad larmcentralen kostar. Deras villkor för hemlarm anger 1 199 kronor per år för säkerhetsavtalet, alltså uppkopplingen mot larmcentral (punkt 2.5), 36 månaders bindningstid på tjänsterna med förlängning ett år i sänder (punkt 14.1), tre månaders uppsägningstid, självriskeliminering upp till 3 000 kronor (punkt 9.3) och ett ansvarstak på 50 000 kronor (punkt 9.1). Bolagets egen produktsida anger serviceavtalet till 695 kronor om året efter ett kostnadsfritt första år, och namnger Lövestad Larmcentral. Öppna villkor går från 1,0 till 3,5, larmcentral från 2,5 till 3,0 och åtgärd vid larm från 2,5 till 3,0, medan kostnaden att lämna sänks från 3,5 till 2,5 eftersom 36 månader är den längsta bindningen i jämförelsen och avtalet förlängs ett helt år om uppsägningen kommer för sent. Garda flyttar från sjunde till femte plats.

Rättelsen den 6 augusti slog fast att Garda inte publicerar något pris, fastställt genom att gå igenom bolagets sitemap. Sitemapen räknades upp men sidorna i den lästes aldrig, och priset stod på två av dem.

Safeland angavs sakna pris, sakna bindningstid och uppsägningstid, sälja utrustningen och sakna bemannad larmcentral i grunderbjudandet. Fyra fel av fyra möjliga. Deras tjänstevillkor punkt 9 säger att avtalet varken har bindningstid eller uppsägningstid, vilket gör dem till det enda bolaget i jämförelsen utan någondera. Abonnemangsvillkoren 1.5 säger att systemet hyrs och kan sägas upp när som helst, mot att kunden monterar ned och bekostar returen.

Priset står i deras webbutik på shop.safeland.se, som bara är länkad från ordet Webbshop i sidfoten: 249 kronor i månaden och 3 990 kronor i start för Larmpaket med abonnemang, med formuleringen ”Ingen bindningstid, ingen uppsägningstid” utskriven på produktsidan. Larmcentral med väktare är en separat tjänst som kostar 1 490 kronor för tolv månader, alltså ingår den inte i månadsavgiften. Med den inräknad kostar Safeland cirka 26 400 kronor på fem år. Hårdvaran är en Ajax Hub 2 Plus i säkerhetsklass Grad 2, och hyran täcker mobil datatrafik, support och full garanti.

Öppna villkor går därmed från 1,5 till 5,0, kostnaden att lämna från 3,5 till 4,5, larmcentral från 1,5 till 3,0, åtgärd vid larm från 2,0 till 2,5 och prisvärde från 4,0 till 3,5. Safeland flyttar från åttonde till tredje plats. Att en utryckning kostar 2 400 kronor när inbrottet inte kan styrkas med polisanmälan, och att Safeland får neka utryckning där de saknar väktarbolag i närheten, är skälet till att de inte når högre trots det öppnaste avtalet på sidan.

Svenska Alarms uppsägningstid angavs som opublicerad. Den står i punkt 6.3 i de allmänna avtalsvillkoren och är tre månader. Villkoren för Bemannad Larmcentral ger samtidigt skäl att sänka åtgärd vid larm från 3,0 till 2,5: väktartjänsten utförs av ett bevakningsbolag som Svenska Alarm handlar upp med fullmakt och fritt får byta, punkt 6.6 friskriver bolaget från ansvar för tjänstens fullgörande, kvalitet, täckning och tillgång, och väljer kunden inte väktartjänst skriftligt aktiveras ingen.

• Svenska Alarm flyttar från fjärde till sjunde plats.
• och Sector Alarm från sjätte till åttonde utan att något av Sectors betyg ändrats.
• Gardio flyttar från tredje till fjärde plats, också utan ändrade betyg.

Avarn Security höjs på åtgärd vid larm från 3,0 till 3,5 sedan tjänstesidan lästs ordentligt: panelen har Crash and smash, alltså att en inkräktare som slår sönder den ändå registreras och larmcentralen får besked, och paketet innehåller visuell verifiering, bilder direkt vid larm och inaktivitetslarm. Att bolaget inte publicerar några avtalsvillkor är nu fastställt genom att räkna upp hela deras sitemap, i stället för att konstateras av att vi inte hittat några.

Vinnaren och andraplatsen är oförändrade: SecuritasHome LILLA och Verisure. Samtidigt rättas antalen på sidan: sju av åtta bolag publicerar en löpande avgift och fyra publicerar hela priset, mot tidigare fem och tre. Sidans titel, ingress, verktygstexter och nio svar bland de vanliga frågorna räknade fel. Talet har nu rättats uppåt tre gånger på tre dygn, från två till fyra, och varje gång låg svaret i en källa vi redan hade. En mening på sidan om att länken till Gardas villkor är död är borttagen; den motsades av datafilens egen rättelse från den 5 augusti.

Vi skrev att Shelly Plug S Gen3 inte anger sin viloförbrukning. Shelly anger "Power consumption: < 1 W" i specifikationen på sin egen produktsida, och uppgiften har funnits där hela tiden. Vi hade läst butiken och inte tillverkaren. Samma sak gällde Cleverio IP200, där manualen anger "Standby: <1 W", vilket rättades den 5 augusti utan att betyget uppdaterades.

Båda får därför kriteriebetyget 3,5 för viloförbrukning, mot Plejds 5,0 för uppmätta 0,3 W och Tapos 1,0 för 1,48 W. Cleverio bedöms nu på 70 av 100 viktpoäng i stället för 60 och Shelly på fulla 100 i stället för 90. Cleverios totalbetyg går från 4,1 till 4,0, Shellys ligger kvar på 3,9, och placeringarna är oförändrade.

Samtidigt rättas två följdfel. Köpguiden påstod att varken Shelly, Philips eller Cleverio publicerar en viloförbrukning, vilket nu stämmer för ingen av dem utom Philips. Och avsnittet om kalla utrymmen angav att Cleverio GP120 har drifttemperatur ner till −20 °C, trots att den uppgiften togs bort ur produktlistan den 1 augusti sedan den inte gick att belägga hos vare sig Kjell eller Cleverio. Rättelsen hade aldrig nått köpguiden.

Vi skrev också att varken butiken eller tillverkaren anger maxlast för WiZ smarta uttag, som ligger bland de bortvalda. Kjells egen specifikationsruta anger 10 A, 230 V och 2 300 W. Skälet att den inte rankas är formatet och lasttaket, inte en saknad uppgift.

Slutligen är drifttemperatur ny som rad i tabellen, hämtad hos alla fem tillverkarna. Fyra av uttagen är specade 0 till 35 °C och Shelly Plug S Gen3 till −20 °C, vilket är det enda av de fem som får sitta i ett ouppvärmt utrymme. Cleverios induktiva lasttak på 5 A (1 150 W) är också nytt på sidan; det står i manualens säkerhetstext medan produktnamnet bara bär den resistiva siffran 3 680 W.

Vi skrev om Nexa Infälld fjärrströmbrytare att varken Matter, Google, Alexa eller HomeKit angavs, med butikens produktsida som grund. Ett påstående om vad en produkt klarar går inte att fastställa hos återförsäljaren. Nexa anger själva Google Assistant genom Nexa Bridge, med lokal styrning över nätverket, på sin egen sida om röststyrning. Matter, Alexa och HomeKit nämns inte där, och nackdelen säger nu det. Betyget för ekosystem står kvar på 2,0, eftersom Google kräver att man köper bryggan och de tre andra saknas, så ingen placering ändras.

Samma modul jämfördes tidigare på maxlast med Tapo S110E, 2 000 W mot 150 W. Nexas 2 000 W gäller resistiv last och Tapos 150 W gäller LED-belysning, alltså två olika mått. Jämförelsen är borttagen och specen anger nu vilken last talet avser.

Nexa saknades dessutom i installationsguidens produktlista sedan den flyttade in i rankningen den 3 augusti, så verktyget kunde aldrig föreslå sidans billigaste modul. Rättat. Fyra påståenden om att en produkt inte hade testats av någon oberoende part är borttagna ur för- och nackdelar, omdömen och avsnittstexter: hur mycket vi läst är inte en egenskap hos varan.

Kriteriet Filterklass enligt EN 1822 gav 5,0 när filterklassen stod i specifikationstabellen och 3,5 när den bara stod i säljtexten. Den skillnaden mäter var i butikens text en uppgift råkar hamna, inte vad filtret fångar. Cleverio Air Purifier har ett HEPA 13, uttryckligen angivet i produktbeskrivningen hos Kjell tillsammans med filtrets tre lager, och fick ändå 1,5 poäng lägre än Levoit-modellernas H13. Skalan är omgjord så att den betygsätter filtret: 5,0 för ett angivet H13 eller H14, 2,5 när tillverkaren skriver HEPA utan klass, 2,0 när ingen klass alls anges och 1,0 när apparaten saknar HEPA-filter helt.

Ändringen skiljer också två fall som tidigare fick samma lägsta betyg av olika skäl. Xiaomi Mijia 6 anger ingen filterklass, vilket är en osäkerhet om vad den fångar, medan Rubicsons jonisator inte har något HEPA-filter över huvud taget, vilket är en egenskap hos apparaten. Det förra ger nu 2,0 och det senare 1,0.

Betygen ändras för fyra apparater: Cleverio Air Purifier från 3,5 till 5,0, Shark NeverChange5 och Xiaomi Smart Pet Care från 2,0 till 2,5, och Xiaomi Mijia 6 från 1,0 till 2,0. Cleverio flyttar därmed från fjärde till tredje plats och Levoit Core 400S från tredje till fjärde. Vinnaren och andraplatsen är oförändrade. Sju specceller som beskrev var uppgiften stod i stället för vilken klass filtret har är omskrivna, liksom avsnittet om filterklasser i köpguiden och på sidan.

Vi skrev att SecuritasHome inte publicerar bindningstid eller uppsägningstid, och att en uppgift om 24 månader hos en jämförelsesajt inte gick att belägga hos bolaget. Båda uppgifterna står i punkt 4.1 i SecuritasHomes allmänna villkor, som deras egen produktsida länkar till: avtalet gäller i tjugofyra månader från leveransdag och kan därefter sägas upp med en månads varsel. Det är samma fel som med Gardio i augusti: vi läste sidan men inte det dokument sidan pekar på.

Rättelsen flyttar SecuritasHome LILLA från andra till första plats, och Verisure Smart Voice från första till andra. Betyget för öppna villkor höjs från 4,0 till 5,0, eftersom bolaget därmed publicerar månadsavgift, startavgift och fullständiga villkor, vilket är definitionen av full poäng. Betyget för kostnaden att lämna höjs från 3,0 till 3,5: du äger hårdvaran från dag ett och uppsägningstiden är en månad, men bindningen på 24 månader är den längsta i jämförelsen, och när avtalet upphör stänger Securitas av SIM-kortet och du kopplar bort utrustningen på egen bekostnad.

Samtidigt rättas två följdfel. Sidan räknade Gardio till de bolag som inte publicerar någon månadsavgift, trots att rättelsen den 5 augusti slog fast att Gardio anger 249 kronor i månaden. Rätt antal är fem av åtta som publicerar ett månadstal och tre som publicerar hela priset, inte fyra och två. Frågan om uppsägningstider i verktyget kostnaden att lämna hemlarmet nämnde bara Verisure, Sector och Gardio och saknade SecuritasHomes månad.

Övriga placeringar är oförändrade. Vi har också kontrollerat de två kvarvarande påståendena om att pris saknas: Avarn Security publicerar 449 kronor i månaden och ingenting mer, och Garda Alarm publicerar inget pris alls, vilket den här gången är fastställt genom att gå igenom bolagets sitemap i stället för dess förstasida.

Kriteriet Öppen redovisning, som vägde 15 av 100, är borttaget. Beskrivningen sa själv att det "inte mäter apparaten utan vad du får veta om den", och det är precis invändningen: två apparater som tar upp lika mycket vatten hamnade på olika plats beroende på hur utförligt tillverkaren skrivit om dem. Wood's LD40, som ensam angav sin kapacitet vid två olika villkor, fick full poäng för just det och flyttar nu från tredje till fjärde plats. De 15 poängen är fördelade över de fyra kriterier som är kvar, som nu väger 28, 24, 24 och 24.

Själva fyndet står kvar och är oförändrat: literantalet på kartongen saknar gemensam grund, och de flesta tal är uppmätta vid 30 grader och 80 procents luftfuktighet, ett klimat som inte råder i ett svenskt hus. Det hör hemma i texten om varje apparat, där det säger något om vad du kan räkna med hemma, inte i en betygskolumn som rangordnar produktblad.

Tretton omdömen, taglines och ingressen är omskrivna av samma skäl. Bland det som stod tidigare: en tagline som löd "Publicerar kapaciteten vid två olika villkor", en annan som löd "Enda produkttexten som ger literantalet ett förbehåll", och ett omdöme som inledde med att apparaten inte var problemet utan det vi inte fick veta om den. Ingressen och metabeskrivningen namnger nu vinnaren, vad den är bäst på och vad den kostar.

Alla tolv betyg är omräknade. Vinnaren och andraplatsen är oförändrade.

• Meaco Arete One 20L flyttar från fjärde till tredje plats.
• Wood's LD40 från tredje till fjärde.
• Meaco Arete One 10L från sjätte till femte.
• eeese Adam 20L från sjunde till sjätte.
• Wood's SW42FW från femte till sjunde.

Kriteriet Öppen redovisning, som vägde 25 av 100, är borttaget. Det betygsatte hur utförlig butikens produktsida var, alltså säljarens text och inte skyddet, och varje uppgift det byggde på betygsattes redan under ett annat kriterium: tjocklek och täckning under Skydd och täckning, innehållet i asken under Montering och Prisvärde. Ett skydd kunde därmed rankas högre än ett likadant för att någon skrivit mer om det. De 25 poängen är fördelade proportionellt över de tre kriterier som är kvar, som nu väger 47, 29 och 24. Hårdhetstalet 9H står kvar i tabellen därför att köparen letar efter det, men det påverkar nu ingen placering alls.

Tre utmärkelser delades ut för dokumentation och är utbytta: Billigaste glaset med angiven tjocklek, Bäst för dig som vill veta allt i förväg och Bäst angivna mått för pengarna. Åtta omdömen, taglines och för- och nackdelar som recenserade produkttexten i stället för skyddet är omskrivna. Bland dem stod att ett skydd var bäst för att dess produkttext skrev ut sina begränsningar, och att ett annat gav färre uppgifter för 399 kronor än ett för 129.

Alla femton betyg är omräknade. De sex översta placeringarna är oförändrade och vinnaren är densamma.

• Trolsk Full Cover flyttar från åttonde till sjunde plats.
• Trolsk Privacy från elfte till åttonde.
• Celly Full Glass från sjunde till nionde.
• Copter Exoglass från tolfte till tionde.
• Trolsk Härdat Glas från nionde till elfte.
• UAG Glass Shield från trettonde till tolfte.
• Celly Easy Glass från tionde till trettonde.

Vi skrev att UAG Glass Shield saknade monteringsram, rengöringskit och uppgift om vad som ingår, och att ett misslyckat försök därför kostade 399 kronor till. Det var fel. I asken ligger en applikator, en mikrofiberduk, en våtservett och en dammdekal, alltså kategorins mest kompletta monteringssats. Uppgiften stod ordagrant på butikens egen produktsida, samma adress som vår köpknapp redan pekade på, och bekräftas av UAG:s produktsida för iPhone 17 Pro. Samma sida anger att glaset klarar en stålkula släppt från 1,8 meter, den enda fallhöjd som finns för något skydd på sidan.

Felet kostade sju placeringar. Betyget för montering var satt till 2,0 på en produkt som når kriteriets högsta steg, och eftersom montering väger 29 av 100 flyttar UAG Glass Shield från tolfte till femte plats. Betyget för prisvärde höjs samtidigt från 1,5 till 2,0, eftersom viktningen räknar en monteringsram och ett rengöringskit som verkliga tillägg. Ingen uppgift om produkten har ändrats sedan sidan publicerades; det var vår research som var ofullständig.

Copter Exoglass bar två fel av samma slag. Hårdheten stod som ej angiven, men Copter anger 9H på sin egen produktsida, och glaset beskrivs där som dubbelhärdat och joniserat. Copters appliceringsanvisning, som produktsidan länkar till, visar dessutom att en våtservett, en torkduk och en dammdekal ligger i asken. Betyget för montering höjs från 2,0 till 2,5, samma nivå som Celly Easy Glass redan hade för ett angivet rengöringskit.

Alla femton betyg är omräknade. De fyra översta placeringarna är oförändrade och vinnaren är densamma. UAG Glass Shield flyttar från tolfte till femte plats. PanzerGlass Standard Fit, Enkay 2-pack, Trolsk Full Cover, Trolsk Privacy, Celly Full Glass, Copter Exoglass och Trolsk Härdat Glas flyttar alla ned ett steg som följd.

Samtidigt är fem nackdelar och tre omdömen omskrivna, som alla handlade om vad en produktsida inte skrev ut i stället för om vad skyddet gör. Raderna Angiven hårdhetsstandard, Angiven provlast och GTIN är borttagna ur tabellen: de var tomma för samtliga femton och fanns till för det kriterium som togs bort tidigare samma dag. I stället står nu garantitiden för alla femton, från 6 månader till livstid.

Vi skrev att fyra uppgifter inte gick att få tag på, och samtliga fyra publiceras. Biltemas produktsida anger att stegen uppfyller EN 131-6:2015, och den bruksanvisning sidan själv länkar till anger maximal karmtjocklek 30 cm, maximal utrymningshöjd 4,7 meter och maxlast 200 kg testad till 450. Vi skrev att ingen standard angavs och att karmtjockleken inte gick att få fram, alltså att stegen inte gick att kontrollera mot det egna fönstret. Skeppshultstegen anger 450 kilo maxlast på sin egen produktsida, och Bauhaus anger vikten 6,8 kilo; vi skrev att varken last eller vikt fanns publicerad och gjorde två nackdelar av det. Felet var att vi läst butiken och dragit en slutsats om tillverkaren.

Housegards bruksanvisning, som Kjell länkar från produktsidan, ändrar två uppgifter till. Stegen är provad mot EN 131-1:2007+A1-2011 och EN 131-2:2010 och CE-märkt, inte mot EN 131-6 som vi angav, och tillåten karmtjocklek är 15 till 30 cm, inte 15 till 34 som vi publicerade. Samma manual anger att stegen är avsedd för en person i taget, vilket är den uppgift som gäller framför de 200 och 450 kilo som står på förpackningen, och den stod inte på sidan alls.

Kriteriet Dokumenterad provning, som vägde 20 av 100, är borttaget. Det mätte enligt sin egen beskrivning "vad du kan kontrollera innan du betalar, inte vad stegen fysiskt klarar", alltså säljarens dokumentation och inte stegen, och tre av de åtta betygen under det byggde på uppgifter som nu visat sig felaktiga. De 20 poängen är fördelade proportionellt över de fyra kriterier som är kvar, som nu väger 38, 31, 19 och 12. Specraden Standard som anges heter Provad enligt och redovisar vad stegen är provad mot, inte hur utförlig produktsidan är.

Alla åtta betyg är omräknade.

• Housegard EL45A flyttar från andra till tredje plats.
• Räddningsstege 4,5 m från tredje till andra.
• Hard Head från sjätte till femte.
• Nexa FLB-104 från femte till sjätte.

Vinnaren är oförändrad.

Vinnaren är utbytt, och skälet är ett räknefel hos oss. Vi angav att Ugreen Nexode Pro 65 W ger 65 watt på första porten och 30 på den andra samtidigt, och att Ugreen Nexode 100 W ger 100 plus 30. Ingen av dem kan det. Både Kjell och Ugreens eget produktblad anger total uteffekt 65 respektive 100 watt, alltså är 95 och 130 watt omöjliga tal. De 65, 30 och 22,5 watten är vad varje port klarar när den används ensam, och det är precis det missförstånd sidans egen köpguide varnar för. Ugreen publicerar ingen fördelningstabell för de två artiklarna, så raden anger nu i stället laddarens tak, 65 respektive 100 watt att dela på.

Betygen för effekt och effektdelning, som väger 35 av 100, byggde på de felaktiga talen. Ugreen Nexode Pro 65 W sänks från 4,5 till 3,0, samma nivå som Baseus GaN5 Pro, som är samma klass med publicerad fördelning. Ugreen Nexode 100 W sänks från 4,5 till 3,5, samma nivå som LogiLink PA0281, som också delar 100 watt mellan sina portar. Ugreen 200 W behåller 5,0: där summerar 100 plus 100 till precis de 200 watt laddaren är märkt för.

Linocell GaN 35 W sänks från 4,0 till 2,5 av ett besläktat skäl. Vi räknade totaltappet, 5 watt, som en förtjänst utan att veta hur de återstående 30 fördelas. Bruksanvisningen anger 20 watt på första porten och 10 på den andra, alltså tappar den port som redan användes nästan hälften. IKEA SJÖSS har både högre toppeffekt och en helt jämn delning och står på 3,0, så den här hör under.

Tre betyg höjs samtidigt, alla satta på uppgifter vi inte hittat i stället för på vad laddaren gör. Linocell GaN 65 W går från 3,5 till 4,5 för protokoll: bruksanvisningen anger PPS mellan 5 och 21 volt och Kjell anger PD 3.2, QC 3.0 och AVS. Linocell PD 20 W går från 2,5 till 3,5, eftersom PPS stod som okänt och manualen anger 3,3 till 11 volt. Unisynk 65 W går från 2,0 till 2,5 för storlek: vi drog av för att 80 millimeters bredd tar plats i ett grenuttag, men laddaren sitter inte i uttaget. Den är ett nätaggregat med 1 meter nätkabel och 2 meter fast USB-C-kabel, alltså 3 meters räckvidd, och den blockerar aldrig uttaget bredvid.

Alla tretton betyg är omräknade. Ugreen 200 W flyttar från tredje plats till första och Baseus GaN5 Pro från fjärde till andra. Ugreen Nexode Pro 65 W, tidigare vinnare, flyttar till femte plats och behåller en utmärkelse som redaktionens val. Linocell Premium 140 W går från sjätte till tredje, IKEA SJÖSS från sjunde till fjärde, Linocell GaN 65 W från nionde till sjätte, Linocell GaN 35 W från andra till sjunde och Ugreen Nexode 100 W från femte till nionde. LogiLink, Anker, Unisynk, Linocell PD 20 W och Samsung står kvar på åttonde, tionde, elfte, tolfte och trettonde plats.

Samtidigt är elva omdömen omskrivna till fyra stycken, och sju tomma tabellceller fyllda ur bruksanvisningar som butikernas produktsidor länkar till: tomgångsförbrukningen för tre Linocell-laddare, vikten för Linocell PD 20 W och Ugreen 200 W, och PPS-intervallen för två modeller som stod som okända.

Vi skrev att fyra uppgifter inte gick att få tag på. Alla fyra publiceras. Baseus GaN5 Pro fördelar 45 watt på den första USB-C-porten och 20 på den andra, och kombinationen andra USB-C plus USB-A ger 15 watt att dela på; laddaren väger 121 gram och mäter 98 × 36 × 32 millimeter. Vi angav att både fördelningen och måtten var okända. IKEA SJÖSS ger 45 watt på en port och 22 watt på vardera porten när båda används, stöder PPS mellan 5 och 16 volt och drar under 0,075 watt på tomgång, och höljet är märkt med vad varje port ger. Vi angav att märkningen inte sade vilken port som gav vad och att PPS var okänt. Uppgifterna står i IKEA:s egen bruksanvisning, som produktsidan länkar till, och i Baseus tekniska data hos två återförsäljare.

Samtidigt togs kriteriet öppen redovisning bort, som vägde 15 av 100. Det belönade hur lätt en uppgift var att hitta, alltså säljarens produktblad och inte laddaren, och de fyra felaktiga påståendena ovan var själva grunden för flera av betygen under det. De 15 poängen är fördelade proportionellt över de fyra kriterier som är kvar, som nu väger 35, 29, 24 och 12. Raden som redovisade om effekten angavs per port är borttagen ur tabellen av samma skäl. Betyget för protokoll höjs från 3,0 till 4,5 för Baseus och från 2,5 till 4,0 för IKEA, eftersom båda betygen var satta på vad vi inte hittat i stället för på vad laddaren talar.

Alla tretton betyg är omräknade.

• Baseus GaN5 Pro flyttar från sjunde till fjärde plats.
• IKEA SJÖSS från nionde till sjunde.
• Ugreen DigiNest från fjärde till tredje.
• Ugreen Nexode 100 W från tredje till femte.
• LogiLink från femte till åttonde.
• Linocell GaN 65 W från åttonde till nionde.
• Unisynk från tolfte till elfte.
• Linocell PD 20 W från trettonde till tolfte.
• Samsung 60 W från elfte till trettonde.

Vinnaren och andraplatsen är oförändrade.

Kriteriet effekt och e-marker drog av ett halvt steg för kablar där tillverkaren inte skrivit ut strömstyrka och PD-version, alltså för något vi inte lyckats läsa och inte för något kabeln gör. Ugreen L705, Anker Nano, Linocell Flätad, Anker Powerline III Flow och Apple 240 W stod på 4,5, medan Clas Ohlson och SiGN stod på 5,0. Alla sju är 240-wattskablar, och Clas Ohlson och SiGN hade dessutom ingen e-markeruppgift alls i tabellen, så halvsteget mätte vilken säljare som råkat publicera talet. Ugreen är det tydligaste fallet: 48 volt och 5 ampere står på Ugreens egen europeiska produktsida, alltså den bäst belagda effekten på sidan, och kabeln låg ändå under två kablar utan en enda publicerad strömuppgift.

Det finns inget sakskäl kvar när uppgiften väl är läst. En kabel märkt 240 watt bär ett e-markerchip, eftersom USB PD 3.1 med Extended Power Range inte tillåter 48 volt och 5 ampere utan ett. Alla 240-wattskablar står nu på 5,0, 100 watt på 3,0 och 60 watt på 2,0, och skalan i kriteriebeskrivningen säger det rakt ut.

Belkins kabel finns också i 1 meter och inte bara i 2, vilket står på Belkins egen produktsida. Vi hade bara läst butikens artikel.

Alla tretton betyg är omräknade.

• Ugreen L705 flyttar från fjärde till tredje plats.
• Linocell Premium Kevlar från tredje till fjärde.
• Anker Nano flyttar från sjunde till sjätte.
• SiGN från sjätte till sjunde.

Övriga placeringar står kvar, och vinnaren är densamma. Apple 240 W, Linocell Flätad och Powerline III Flow får högre betyg utan att byta plats.

Vi skrev att fem uppgifter inte gick att få tag på. Alla fem publiceras, fyra av dem av tillverkaren själv. Delocks kabel har en mantel av TPE och klarar 5 ampere vid 20 volt, inte vid 48 som vi angav. Unisynks USB4-kabel bär ett e-markerchip, vilket står i punktlistan på Unisynks egen svenska produktsida, medan vi skrev att det var okänt både i tabellen, i en nackdel och i ett helt stycke av omdömet. Ugreen L705 laddar med 240 watt vid 48 volt och 5 ampere. SiGN-kabeln har flätad nylon och zinklegering i kontakterna, inte en mantel som ingen anger. Anker Nano driver ingen skärm, vilket Anker skriver ut. Linocell Premium Kevlar klarar 5 ampere vid 20 volt, och uppgiften stod i löptexten på den produktsida vi redan läst. Vi angav också kevlar som mantel; det är en kärna under flera skyddande lager. Samtidigt togs kriteriet öppen redovisning bort, som vägde 15 av 100. Det belönade hur lätt en uppgift var att hitta, alltså säljarens produktblad och inte kabeln, och flera av betygen under det byggde på just de frånvaron som nu visat sig vara felaktiga. De 15 poängen är fördelade proportionellt över de fyra kriterier som är kvar, som nu väger 35, 30, 23 och 12. Alla tretton betyg är omräknade.

• Belkin Thunderbolt 4 flyttar från tionde till åttonde plats.
• Linocell Flätad från åttonde till nionde.
• Anker Powerline III Flow från nionde till tionde.
• Blue Star från trettonde till tolfte.
• Apple 240 W från tolfte till trettonde.

De sju översta placeringarna är oförändrade, och vinnaren är densamma.

Tre påståenden om produkterna var fel, och alla tre bar delar av sidan.

Vi skrev på nio ställen att Ecovacs Winbot W1 Pro var den enda roboten som fick sitta på glas utan båge. Ecovacs anger "with Frame & Frameless" för Winbot W2 Pro och "all flat glass" respektive "frameless or tilting windows" för W2 Omni och Winbot Mini, alltså fyra godkända modeller och inte en. Vi skrev också att W2 Pro var sladdlös; Ecovacs egen speclista anger 6,7 meter nätkabel, och de 3 000 mAh är reservbatteriet för strömavbrott. Och vi skrev att W2 Pro var ensam om att fukta glaset framför duken; Kärcher RCW 2 har enligt sin manual två ultraljudsmunstycken som lägger medlet som dimma, plus ett avslutande polersteg utan vätska.

Sju uppgifter som stod som okända publiceras. Winbot Mini sitter kvar 30 minuter vid strömavbrott och W2 Pro likaså, HOBOT-2S 20 minuter och den kräver 40 × 40 centimeter minsta ruta, Kärcher RCW 2 är enligt sin manual gjord för inramade glasytor och har ett rep på 4 meter, och W2 Omni är godkänd för alla plana rutor med ett rep på 6 meter som tål 100 kilo. Vikterna, som saknades helt, är 0,92 till 1,8 kilo.

Raden Linans hållfasthet är utbytt mot Vikt. Den var ifylld för två av sju produkter även efter gap-passet, eftersom bara HOBOT anger vad repet tål, och en rad som gäller två av sju jämför ingenting. Repets längd och angivna last står nu per produkt i stället, och vikten är känd för alla sju.

Kriteriet Säkerhet på höjd, som väger 30 av 100, betygsatte enligt sin egen beskrivning "att uppgiften publiceras minst lika mycket som att talet är imponerande". Det mätte alltså vår research och inte roboten. Skalan är omskriven till att väga hålltiden och repets längd, och en uppgift vi inte fått fram drar inte längre av. Kriteriet Fönstertyp och mått vägde på samma sätt in "hur tydligt tillverkaren skriver ut det" och väger nu bara vad roboten klarar.

Alla trettiofem betyg är omräknade. Winbot Mini flyttar från femte till andra plats, eftersom dess 30 minuters hålltid stod som okänd och dess 22 × 25 centimeter är minsta måttet i jämförelsen. W2 Pro flyttar från andra till fjärde, W1 Pro från fjärde till femte och W2 Omni står kvar på tredje. Vinnaren Kärcher RCW 2 är oförändrad.

Vi angav att minsta fönsterstorlek var okänd för tre av Ecovacs modeller och att HOBOT 2S säkerhetslina saknade uppgift om hållfasthet. Alla fyra uppgifterna publiceras av tillverkarna själva. Ecovacs anger 30 × 40 centimeter för Winbot W2 Pro, W2 Omni och W1 Pro och 22 × 25 centimeter för Winbot Mini, samt att robotarna klarar både bågade och båglösa rutor ned till 3 millimeters glastjocklek. HOBOT anger att 2S säkerhetslina är 4,5 meter och tål 200 kilo, och att reservkraften håller roboten kvar i 20 minuter. Raden för minsta fönster hos W1 Pro innehöll dessutom bågens bredd i stället för rutans mått. Placeringarna påverkas inte.

Vi angav att Airthings View Radon och Wave Mini inte publicerar någon noggrannhet. Båda gör det. Airthings anger för View Radon en precision på omkring 5 procent efter två månader vid 200 Bq/m³, plus ±0,5 grader för temperatur och ±3 procent för fukt, och för Wave Mini ±1 grad och ±3 procent. Uppgifterna står på tillverkarens egna produktsidor. Betyget för angiven noggrannhet höjs från 3,5 till 4,5 för View Radon och från 2,5 till 3,0 för Wave Mini. Ordningen mellan produkterna påverkas inte. Samtidigt ströks påståendet att Netatmos tolerans inte står någonstans: den sidan hos Netatmo som skulle kunna innehålla den ligger bakom en botkontroll och har inte gått att läsa, vilket är något annat än att uppgiften saknas.

Vi skrev att Gardio inte publicerar något pris någonstans på sin sajt. Det stämde inte. Gardio anger 249 kronor i månaden, ingen startavgift och 24 månaders bindningstid på produktsidan för sitt hemlarm, och samtliga elva produkter i deras butik har pris. Felet uppstod genom att vi läste bolagets förstasida och drog en slutsats om hela sajten. Uppgifterna är nu rättade, och Gardio går från 2,0 till 5,0 på öppna villkor och från 2,5 till 4,5 på prisvärde, vilket flyttar bolaget från nedre halvan till toppen av jämförelsen.