Hur liten bit behöver du egentligen?
Allt annat på en dokumentförstörare är bekvämlighet. Den enda frågan som avgör
om maskinen gör sitt jobb är hur stor pappersbit den lämnar efter sig, och det
talet står sällan i klartext på kartongen.
Det står i stället som en bokstav och en siffra: P-1 till P-7. Klassen kommer
från en standard som handeln kallar DIN 66399 och som sedan 2018 har en
internationell efterföljare, ISO/IEC 21964. Bokstaven är inte hittepå. Den
bygger på partikelns yta, men den är trubbig på ett sätt som kostar pengar.
Räkna själv i stället. Skärmåttet står på varje produktsida som två tal i
millimeter, och ytan är de två talen multiplicerade:
- 4 × 28 mm blir 112 kvadratmillimeter
- 4 × 40 mm blir 160 kvadratmillimeter
- 2 × 15 mm blir 30 kvadratmillimeter
Det tredje talet är en fjärdedel av det första. Alla tre säljs i den här
hyllan, och de två första bär samma klassbokstav.
Klassbokstaven döljer nästan dubbelt
Av maskinerna i jämförelsen är sju märkta P-4. Den grövsta av dem lämnar bitar
på 160 kvadratmillimeter, den finaste 90. Det är 78 procents skillnad mellan
två maskiner som står under samma rubrik i butiken och kostar ungefär lika
mycket.
Det får konsekvenser direkt i hyllan. Rexel Secure X6 P4 (693 kr) och
Rexel Momentum X406 P4 (1 009 kr) är båda P-4. Den första lämnar bitar på
160 kvadratmillimeter, den andra 112. Det är 43 procent mindre papper per bit,
för 316 kronor mer.
Om du bara läser bokstaven ser de två valen likadana ut. Läser du skärmåttet
vet du vad mellanskillnaden köper.
Vad ett klassteg faktiskt kostar, i bitar räknat
Rexel publicerar en översättning som gör klasserna begripliga: hur många bitar
ett A4-ark blir.
Stegen är påfallande ojämna. Från P-3 till P-4 fördubblas antalet bitar. Från
P-4 till P-5 femdubblas det.
Det är den enda uträkning du behöver för att veta var pengarna gör nytta. Att
gå från P-3 till P-4 kostar ofta under hundralappen och ger dubbelt. Att gå
från P-4 till P-5 kostar mer och ger fem gånger, och det är det steget som
avgör om ett dokument realistiskt går att lägga ihop igen.
Remsa eller bit är det största steget av alla
De billigaste maskinerna skär papperet i långa remsor i stället för i två led.
En sju millimeter bred remsa från ett A4-ark är nästan trettio centimeter lång
och bär hela textrader.
Räknat som yta är en sådan remsa omkring 2 080 kvadratmillimeter. Det är tjugo
gånger mer papper per bit än en normal P-4 lämnar, och skillnaden syns med
blotta ögat i papperskorgen: remsorna går att läsa.
Fellowes Powershred P-25S (515 kr) är billigast i jämförelsen och
gör precis det här. Den duger utmärkt till reklam och kuvert. Ska något med
ditt namn på gå igenom maskinen är remsor fel princip, och
Rexel Secure X6 P4 (693 kr) är det billigaste steget över till en
maskin som skär i två led.
Drifttiden är talet ingen läser
Efter ett antal minuters körning måste motorn svalna. Tiden står i säljtexten,
aldrig på kartongens framsida, och den spänner från två minuter till tjugo i
den här jämförelsen.
Två minuter räcker till ungefär tjugo ark. Tjugo minuter räcker till ett par
hundra.
Vilotiden gör skillnaden större än den ser ut. Leitz är den enda tillverkare
som skriver ut den: Leitz IQ Home Office P4 (1 520 kr) går sex minuter
och ska sedan vila i sextio. Tolv minuters arbete blir alltså drygt en timme i
verkligheten.
Ska du strimla några kuvert i veckan spelar det ingen roll alls. Ska du gå
igenom en flyttlåda med gamla papper är det den viktigaste siffran som finns,
och Leitz IQ OptiMax 225 P5 (2 599 kr) med sina tjugo minuter är den enda
maskinen här som är byggd för det.
Kategorins avvägning: ark per matning mot finhet
Samma motor ska driva skären genom bunten. Ju finare maskinen skär, desto
färre ark orkar den ta åt gången, och det gäller genomgående och inte bara i
den billiga änden.
Rexel Secure MC3 P5 (1 343 kr) skär 30 kvadratmillimeter och tar tre ark.
Rexel Momentum X308 P3 (929 kr) skär 210 kvadratmillimeter och tar åtta.
Den ena är nästan sju gånger säkrare, den andra nästan tre gånger snabbare.
Det betyder att en bunt på hundra ark blir tio matningar i ena änden av fältet
och trettiotre i den andra. Räkna med det innan du väljer maskin efter
säkerhetsklass ensam.
GDPR kräver ingen bestämd klass
Du kommer att se dokumentförstörare märkta som GDPR-anpassade, och en av
tillverkarna sätter etiketten GDPR-kompatibelt på klass P-5 i sin egen
köpguide.
Dataskyddsförordningens artikel 32 nämner varken partikelstorlek,
säkerhetsklass eller dokumentförstörare. Den kräver "lämpliga tekniska och
organisatoriska åtgärder för att säkerställa en säkerhetsnivå som är lämplig i
förhållande till risken", och överlåter till den som behandlar uppgifterna att
avgöra vad det innebär.
Det är ingen anledning att köpa sämre. En finare klass är ett bättre skydd, och
för lönebesked eller journalhandlingar är P-5 ett rimligt val. Men märkningen i
sig säger ingenting om vad reglerna kräver av dig, och den ska inte få avgöra
priset du betalar.
Korgen avgör hur ofta du avbryter
Volymen står i liter, men liter är inte hela sanningen: finskurna partiklar
packar sig tätare än breda remsor, så samma volym räcker längre på en P-5 än på
en P-3.
Leta efter antalet ark i stället, som de flesta tillverkare anger. Tio liter
rymmer omkring hundra ark. Tjugotre liter rymmer drygt tvåhundra.
Två konstruktioner är värda att känna till. Leitz IQ OptiMax 225 P5 (2 599 kr)
har en korg som roterar och fördelar strimlorna, vilket gör att femton liter
rymmer lika mycket som tjugotre gör i en vanlig maskin. Och
Leitz IQ Protect Premium 6MP5 (2 546 kr) har en utdragbar låda i stället för
en korg du lyfter maskinöverdelen av. Skillnaden märks varje gång du tömmer.
Häftklamrar, gem och kort
De flesta maskiner i den här klassen tar häftklamrar och gem, vilket betyder
att en gammal pärm kan matas in utan att plockas isär först. Det låter litet
och är det inte: att dra klammer ur tvåhundra ark tar längre tid än att strimla
dem.
Kreditkort och cd är en annan sak och klarar bara ett par av maskinerna.
Behöver du det, kontrollera raden i tabellen, och märk att en maskin med
separat kortplats, som HSM Shredstar X5, sorterar plasten i en egen behållare
så att den inte hamnar bland papperet du ska återvinna.
Lönar det sig?
Ofta inte. Det här är en produkt som säljs på oro, och för många hushåll är
svaret att en enkel maskin räcker eller att ingen behövs alls.
Om det som ska bort är reklam, kataloger och kuvert utan personuppgifter, gör
en maskin för 500 kronor exakt det jobbet, och en för 2 500 gör det inte
bättre. Om du strimlar ett kuvert i månaden är även den billigaste maskinen
mest en pryl som tar plats under skrivbordet.
Det finns tre lägen där en dyrare maskin är motiverad. Du har återkommande
papper med personnummer, kontonummer eller hälsouppgifter. Du driver något i
liten skala och hanterar andras uppgifter. Eller du har ett arkiv att beta av,
och då är det drifttiden och inte säkerhetsklassen som ska styra köpet.
Fem misstag som kostar pengar
Att köpa på klassbokstaven ensam. Två P-4 kan skilja 78 procent i
partikelyta. Läs skärmåttet i millimeter.
Att tro att antalet ark är samma sak som kapacitet. En maskin som tar tio
ark men stannar efter tre minuter gör mindre jobb än en som tar sex och går
sex.
Att välja P-5 för reklamen. Finare skärning kostar både pengar och ark per
matning. Är innehållet ointressant betalar du för långsamhet.
Att lita på ett skärmått från en butik. Samma maskin anges ibland med olika
tal hos olika återförsäljare, eftersom tillverkaren själv publicerar två.
Specifikationstabellen hos tillverkaren gäller.
Att glömma vilotiden. Sex minuters drift kan följas av sextio minuters
avsvalning, och det är den siffran som avgör hur en lördag med flyttlådan
faktiskt går.
Ordlista