Börja med hur du dricker kaffet
Det är den fråga som avgör mest, och den avgör före både märke och budget.
Dricker du svart kaffe, espresso eller americano, är mjölksystemet ointressant
och du kan lägga hela budgeten på kvarnen. Då är De'Longhi Magnifica S för
3 159 kronor en bättre maskin än flera som kostar det dubbla, eftersom den har
tretton malningssteg.
Dricker du cappuccino eller latte varje morgon är det tvärtom. Då är
mjölklösningen det du kommer att märka varje dag i flera år, och den går inte
att bygga om i efterhand. Under 4 000 kronor får du en manuell ångstav, alltså
ungefär en minut per kopp med kannan i handen. Från 4 999 kronor kommer drycken
med ett tryck.
Är ni fler i hushållet med olika smak blir sparade profiler och två bönkammare
plötsligt det som avgör, och då hamnar du i den övre halvan oavsett hur du
dricker kaffet själv.
Fyra mjölklösningar, och de skiljer sig mer än priset antyder
Bland de 170 helautomater som säljs av den största svenska kaffespecialisten
finns fyra verkliga lösningar, och namnen i butiken döljer skillnaden.
Manuell ångstav. Ett rör som blåser ånga. Du håller kannan själv, lutar den
rätt och lyssnar efter när ljudet ändras. Det ger utmärkt skum när du lärt dig,
tar ungefär en minut per kopp, och det enda som ska rengöras är röret.
Slang ner i mjölkpaketet. Maskinen suger mjölken direkt ur förpackningen du
redan har i kylen. Det är den enda lösningen som inte lämnar något att diska,
eftersom paketet är behållaren. Slangen ska sköljas, och på flera maskiner sker
det automatiskt efter varje dryck.
Mjölkbehållare på maskinen. En kanna som klickas fast. Bekvämast vid bänken
och den lösning som gör flest drycker med ett tryck, men kannan ska av, tömmas
och diskas, och den tar plats i kylen.
Automatisk skummare. Skummar utan att du håller kannan, men ger ofta ingen
färdig dryck: du flyttar koppen mellan pipen och skummaren. Nivona
CafeRomatica NICR 550 har automatisk skummare och noll drycker med ett tryck.
Det är därför den här jämförelsen redovisar både systemet och antalet
mjölkdrycker du får utan att flytta koppen. Det första utan det andra säger inte
vad du faktiskt slipper göra.
Malningsgraden är den inställning som gör mest
En helautomat mal bönan i samma ögonblick som den brygger, och hur fint den
maler avgör hur länge vattnet är i kontakt med kaffet.
För grovt rinner vattnet igenom för fort. Espresson blir ljus, tunn och sur.
För fint går det för långsamt och kaffet blir mörkt och beskt. Rätt läge ligger
någonstans däremellan, och var någonstans beror på bönan: en ljusrostad böna
behöver finare malning än en mörkrostad.
Det betyder att antalet steg spelar roll först när du byter böna. Köper du samma
paket år efter år ställer du in maskinen en gång och rör den aldrig mer, och då
räcker fyra steg. Handlar du olika rosterier, eller får bönor i present, vill du
ha tio eller fler för att inte hamna mellan två lägen som båda är fel.
Spannet bland maskinerna här går från fyra steg till tretton. Det följer inte
priset alls: maskinen med tretton steg kostar 3 159 kronor, och den med sex
kostar 14 888.
Keramik eller stål spelar mindre roll än antalet steg
Butikerna gör en poäng av kvarnmaterialet, och skillnaden är verklig men mindre
än den låter.
Keramiska skivor leder värme sämre, vilket betyder att bönan värms mindre under
malningen. De slits också långsammare. Stålskivor är vassare från början och
maler snabbare, men blir varmare och byts oftare i professionellt bruk.
I ett hem som gör två till fyra koppar om dagen kommer ingen av dem att slitas
ut inom maskinens livslängd, och värmeskillnaden vid den malmängden är liten. Av
maskinerna här har sju keramisk kvarn och fem stål, och de fördelar sig över
hela prisskalan. Låt hellre antalet steg avgöra.
Bönbehållaren avgör hur ofta du fyller på
Ett tal som nästan ingen tänker på i butiken och alla märker hemma.
En espresso drar ungefär 7 till 9 gram bönor. Två koppar om dagen är alltså
runt 16 gram, eller 110 gram i veckan. Med den räkningen räcker Melitta
Passione OT:s behållare på 125 gram i en dryg vecka, medan Siemens EQ900:s
375 gram räcker i tre.
Detsamma gäller vattentanken. 1,2 liter är minst bland maskinerna här och 2,3
mest, och skillnaden är påfyllning varannan dag mot en gång i veckan.
Det låter som en bagatell, och det är det när maskinen är ny. Efter ett halvår
är det den enskilt vanligaste anledningen till att en maskin känns jobbig.
Två bönkammare löser koffeinfritt
Den funktion som är svårast att värdera i butiken och lättast att älska hemma.
En vanlig helautomat har en behållare. Vill du ha koffeinfritt på kvällen måste
du hälla ur de vanliga bönorna, fylla på koffeinfria, brygga, och sedan byta
tillbaka på morgonen. I praktiken slutar folk med det efter ett par veckor och
köper snabbkaffe i stället.
Med två kammare fyller du båda en gång och väljer med en spak. Melitta Barista T
Smart är den enda maskinen i den här jämförelsen som har det, och bland alla 54
i handeln under 15 500 kronor är det bara fyra som gör det.
Alternativet, som samtliga maskiner här klarar, är facket för malet kaffe. Du
häller i en dos och maskinen hoppar över kvarnen. Det fungerar, men det betyder
att du också köper malet koffeinfritt, som tappar aromen inom ett par veckor.
Sparade profiler är för hushåll, inte för nördar
Fyra profiler låter som en funktion för den som gillar att pilla. Det är det
inte.
En profil sparar styrka, mängd och temperatur för en person. Bor ni två som
dricker olika starkt kaffe ur samma maskin betyder noll profiler att någon av er
ställer om maskinen varje morgon, eller att ni båda dricker fel kaffe.
Bland maskinerna här går det från noll till fyra. Philips 3300 LatteGo, som är
en utmärkt maskin i övrigt, har noll. Melitta Barista T Smart, Philips 5500
LatteGo och Gaggia Cadorna Prestige har fyra.
Bryggenheten ska gå att lyfta ur
Den mest översedda specifikationen i hela kategorin, och den som avgör hur länge
maskinen känns fräsch.
Bryggenheten är den kolv som packar kaffet och pressar vattnet genom det. Den
samlar kaffefett, som härsknar. På elva av de tolv maskinerna här öppnar du en
lucka på sidan, trycker in två flikar och sköljer enheten under kranen. Det tar
en minut och kostar ingenting.
Krups Evidence ECO har den fast monterad. Där kan fettet bara angripas med
rengöringstabletter genom maskinens eget program, alltså en löpande kostnad och
ett moment du inte kan göra själv den dag kaffet börjar smaka gammalt.
Kolla efter formuleringen "avtagbar bryggenhet" innan du betalar. Har butiken
inte uppgiften finns den nästan alltid i tillverkarens serviceanvisning.
Skötsel handlar om maskinen, inte om koppen
Här finns kategorins mest förvånande mätning, och den bör lätta på ditt samvete.
Råd & Rön tog två maskiner vardera från fyra tillverkare och lät dem brygga
2 500 koppar var, vilket motsvarar över ett års användning även för den mest
inbitne kaffedrickaren. Den ena maskinen sköttes enligt tillverkarens
instruktion. Den andra fick bara sumplådan tömd och vattnet påfyllt.
Efter 2 500 koppar presterade de ovårdade maskinerna lika bra som de skötta, och
testpanelen kunde inte höra skillnad i smaken.
Det betyder inte att du ska strunta i avkalkning, som skyddar värmeslingan mot
kalk och är det som faktiskt tar kål på maskiner i hårt vatten. Det betyder att
du kan sluta oroa dig för att kaffet blir sämre om du hoppar över en
rengöringscykel.
Temperaturen i koppen förutsäger inte smaken
Talet 67 grader dyker upp i varje diskussion om espresso, och det har mindre
värde än det verkar.
Råd & Rön mätte kaffet ur samtliga 57 maskiner i sitt test. De kallaste
levererade 53 grader i koppen, de varmaste 71. Det är arton graders spridning
mellan maskiner som alla säljs som espressomaskiner.
Deras slutsats är den intressanta delen: det gick inte att se ett samband mellan
låg temperatur och mindre gott kaffe. Maskiner som levererade svalt kaffe fick
höga betyg av blindpanelen och tvärtom.
Tycker du ändå att kaffet är för svalt, vilket många gör, är den enkla åtgärden
att skölja koppen i varmt vatten innan du brygger. En kall porslinskopp tar flera
grader ur en espresso på 30 milliliter.
Helautomat eller portafilter
Ordet espressomaskin används om båda i svensk handel, och de är olika produkter.
En helautomat, som alla maskiner på den här sidan, gör allt när du trycker
på en knapp: maler, doserar, packar, brygger och släpper sumpen i en låda. En
kopp tar under en minut och kräver ingenting av dig.
En portafiltermaskin, det som ibland kallas halvautomat eller siebträger,
har ett handtag med en silkorg. Du maler, doserar av rätt mängd, packar den med
en stamp och låser fast handtaget. Mjölken skummar du under ett ångrör. En kopp
tar tre till fyra minuter och resultatet beror på dig.
Portafiltret ger mer kontroll och ett högre tak, och det är vad de flesta menar
när de säger att de vill lära sig göra espresso. Men räkna med en kvarn också:
De'Longhi Dedica kostar 1 405 kronor utan kvarn, och en kvarn som duger till
espresso börjar runt 1 500.
Vill du ha bra kaffe varje morgon utan att tänka, ta en helautomat. Vill du ha
en hobby, ta ett portafilter.
Vad du faktiskt betalar för
Det korta svaret på hela den här guiden.
Mellan 2 700 och 15 000 kronor växer tre saker med säkerhet: hur automatiskt
mjölken sköts, hur många drycker som ligger i menyn och hur stora behållarna är.
Det är riktiga förbättringar av vardagen och de är värda pengar för den som
dricker mjölkdrycker dagligen.
Det som inte växer lika säkert är kaffet. Kvarnens upplösning går delvis åt
andra hållet, temperaturen förutsäger inte smaken, och när Ljud & Bild provade
de fyra dyraste maskinerna på marknaden var det den mest utrustade som fick
underkänt på just espressokvaliteten.
Den praktiska slutsatsen: bestäm först om maskinen ska sköta mjölken åt dig.
Säger du nej sparar du minst 2 000 kronor och får en finare kvarn på köpet.
Säger du ja, lägg pengarna där och räkna inte med att ytterligare tiotusen
kronor gör kaffet godare.