En orienteringskompass har ingen mjukvara, inget batteri och ingen skärm som
slocknar när det blir kallt. Den fungerar den dag telefonen inte gör det, och
den fungerar likadant nästa år. Det är därför den fortfarande köps av folk som
har en fullt fungerande GPS i fickan.
Den här guiden går igenom vad som faktiskt skiljer kompasserna åt, i den ordning
skillnaderna kostar pengar, och den börjar med det som inte går att jämföra.
Nålen är det alla säljer på, och ingen sätter en siffra på
Fråga vilken orienterare som helst vad som gör en kompass bra och svaret handlar
om nålen: hur fort den svänger in på rätt riktning, och hur stilla den ligger
sedan. Tillverkarna håller med. Silva utvecklade sin Jet 2.0-nål tillsammans
med 2 000 svenska orienterare, Svenska Orienteringsförbundet och världsmästaren
Tove Alexandersson, och kallar den oöverträffad i nålhastighet och
insvängningstid. Suunto kallar sin exceptionellt snabb och stabil.
Ingen av dem publicerar ett tal. Inte en insvängningstid i sekunder, inte
ett stabilitetsmått i någon enhet, inte ens en jämförelse mot en tidigare
modell. Det finns ingen standard att mäta mot och ingen oberoende svensk
provning som har mätt det.
Det finns också ett skäl till att ett tal hade varit missvisande även om det
fanns. Snabbhet och stabilitet drar åt olika håll. En lätt nål svänger in
fort och pendlar mer i löpsteget; en tung nål står stilla men tar längre tid på
sig att bestämma sig. Elitorienterare väljer olika beroende på hur de springer,
och de gör det medvetet. De som diskuterar saken beskriver samma märkes
modellserier som en skala från snabbast till stabilast, där du väljer position
efter din egen löpstil.
Praktiskt betyder det två saker för dig. Lita inte på en jämförelse som
rangordnar nålar, för den är påhittad. Och testa greppet i en butik om du kan,
eftersom det du faktiskt märker skillnad på är hur kompassen ligger i handen.
Fästformen bestämmer hur du navigerar
Det här är det val som betyder mest, och det handlar inte om hur bra kompassen
är utan om vad du ska göra med den.
Tumkompassen spänns fast på tummen med ett elastiskt band. Kartan hålls i
samma hand, så riktning och karta läses tillsammans utan att du lägger ifrån dig
något. Det är tävlingsorienterarens redskap, och skälet är att varje moment du
tar bort ur ett vägval är tid du inte förlorar. Silva Arc Jet, Suunto AIM-6,
Str8 och Moscompass hör hit.
Linjalkompassen, eller basplattekompassen, är en genomskinlig platta med ett
vridbart kompasshus. Du lägger den på kartan, drar en linje mellan din position
och ditt mål, ställer in huset mot kartans meridianer och går sedan på
riktningspilen. Den är långsammare och betydligt noggrannare, och den är rätt
val för vandring, fjäll, jakt och för den som lär sig.
Handledskompassen sitter på armen och lämnar båda händerna fria. Den finns
för att multisportare, paddlare och cyklister har händerna upptagna av något
annat, och den gör en enda sak: håller riktningen. Kartarbete får ske någon
annanstans.
Silva säljer alla tre formerna med samma nål i, så valet handlar om hur du vill
hålla kompassen och inte om vilken som är bäst.
Kartskalan avgör om linjalen är användbar
En linjal graderad för fel skala är en linjal du inte använder. Då räknar du om
varje avstånd i huvudet, mitt i ett löpsteg, med hög puls, vilket är precis när
räknefel uppstår.
Skalorna du behöver beror på vad du gör:
Tävlingskompasserna bär orienteringsskalorna och basplattekompasserna
terrängkartans, och de överlappar sällan. En enda modell i vår jämförelse täcker
båda världarna: Silva Spike Jet Classic har tre utbytbara linjeskalor med sex
skalor tillsammans, från 1:3 000 upp till 1:40 000.
Suunto anger metrisk och imperial gradering utan att skriva ut kvoter. I
praktiken betyder det en millimeterlinjal, och en sådan fungerar på varje karta
vars skala står tryckt i kanten. Du får bara göra omräkningen själv.
Missvisning: några grader som blir hundratals meter
Kartans meridianer pekar mot den geografiska nordpolen. Kompassnålen pekar mot
den magnetiska. De två ligger inte på samma ställe, och skillnaden heter
missvisning eller deklination.
I Sverige rör den sig kring några grader och varierar med var i landet du
befinner dig. Låter det försumbart? En bäring som bärs tre kilometer med fem
graders fel landar ungefär 260 meter vid sidan av målet. På en markerad led
märker du det inte. På öppet fjäll i dimma är det skillnaden mellan att hitta
stugan och att inte göra det.
En kompass med justerbar missvisning låter dig ställa in skillnaden en gång,
varefter varje bäring är korrigerad. En utan får du korrigera i huvudet varje
gång. I vår jämförelse har Silva Expedition och Suunto M-3 NH justeringen
inbyggd; Ranger, Field och Suunto A-10 NH har den inte.
På en orienteringskarta spelar det ingen roll alls. Kartans meridianer är
ritade mot magnetisk nord just för att ta bort problemet, vilket är skälet till
att inga tävlingskompasser har funktionen.
Kylan är det som faktiskt tar kål på en kompass
Kompasshuset är fyllt med vätska, och vätskan finns där för att dämpa nålen så
att den slutar pendla. Drar huset in luft lägger sig en bubbla över kortet, och
en tillräckligt stor bubbla gör kompassen oläsbar.
Svensk tävlingssäsong börjar innan snön har gått och slutar efter att den kommit
tillbaka, så frågan är inte akademisk. Bland svenska och norska orienterare är
bubblor den vanligaste orsaken till att en kompass måste bytas, och den drabbar
även dyra modeller.
Tillverkarna hanterar frågan olika, och det är värt att veta vad de faktiskt
lovar:
- Silvas manualer till tumkompasserna och Spike Jet-serien sätter gränsen
vid −20 °C och +60 °C, och skriver ut varför: plasten kan deformeras så att
kapseln börjar läcka.
- Silvas manual till basplattekompasserna saknar avsnittet helt.
- Suunto anger −30 till +60 °C som drifttemperatur på sin tävlingskompass
AIM-6, och inget spann alls på de övriga.
Tre vanor gör skillnad oavsett vilken kompass du köper. Förvara den inomhus
mellan turerna i stället för i garaget. Låt den aldrig ligga kvar i en bil på
sommaren. Värmen är farligare än kylan, eftersom trycket i huset stiger. Och
titta på kapseln innan säsongen börjar, inte på startlinjen.
Global nål är nästan alltid fel köp
Jordens magnetfält lutar nedåt på norra halvklotet, rakt ut vid ekvatorn och
uppåt på södra. Därför balanseras kompassnålar för en av tre zoner: MN för
norra halvklotet, ME kring ekvatorn och MS för södra. En nål balanserad
för fel zon hänger snett, kan ta i kapselns botten och visar då fel.
Hela Norden, större delen av Europa och Nordamerika ligger i MN, och det är den
variant som säljs på svenska hyllor. En global nål fungerar i alla tre
zonerna och kostar 150 till 200 kronor mer.
Det finns en hake till. Silva anger ±2 graders noggrannhet för sin globala
Expedition mot 1 grad för den vanliga, alltså betalar du extra för en sämre
angiven noggrannhet och för en förmåga du inte använder. Köp global bara om du
faktiskt ska navigera söder om ekvatorn.
Vad som ligger i lådan, och vad som kostar extra
Tillbehören i den här kategorin är dyra i förhållande till varan, och det är
lätt att missa när man jämför prislappar.
Silvas förstoringslupp Arc Zoom kostar 549 kronor, mer än flera hela kompasser
i vår jämförelse, och lika mycket som deras kompakta tävlingsmodell. Ett extra
tumband, en avtagbar tumplatta eller en uppsättning självhäftande kartskalor är
skillnaden mellan en kompass som passar din hand och en som nästan gör det.
Räkna därför på vad du får med. Silva Arc Jet S levereras med två tumband, en
tumplatta och kartskalor; Arc Jet C S levereras med kompassen och bandet.
Prisskillnaden är 350 kronor, och en del av den är tillbehör du annars köper
separat.
Hur mycket ska du lägga?
Fältet spänner från 230 till 899 kronor, alltså knappt fyra gånger, och det är
ett smalt spann jämfört med de flesta friluftsvaror.
Under 300 kronor får du en fungerande basplatta med terrängkartans skalor,
eller en mikrokompass som visar norr och inget mer. Silva Field för 279 kronor
och Suunto A-10 NH för 253 räcker längre än priset antyder, och den senare bär
tillverkarens livstidsgaranti.
Mellan 400 och 700 kronor ligger vandringens kompasser: lupp, vridbart hus,
ibland justerbar missvisning och lutningskort. Det är här de flesta som inte
tävlar ska handla.
Över 800 kronor hamnar du i tävlingsklassen, och där betalar du för
fästformen och för greppet snarare än för noggrannheten. Alla kompasser i vår
jämförelse som anger en noggrannhet anger samma: en grad.
Kom också ihåg att en kompass håller i årtionden. Bland orienterare finns folk
som sprungit tjugo år med samma kompass. Ställd mot en pannlampa
eller en träningsklocka, som båda har batterier och
elektronik, delas priset på betydligt fler säsonger än prislappen antyder.
Var du inte ska leta
Två avgränsningar är värda att känna till.
Båtkompassen är en annan vara. En fast monterad styrkompass
sitter kvar i båten, är kardanupphängd för att klara krängning och kräver
kompensering mot skrovets eget magnetfält. Den går inte att bära med sig, och en
orienteringskompass går inte att styra en båt efter.
Telefonen räcker inte som enda kompass. Den kan visa åt vilket håll du står,
men den behöver batteri, dess magnetsensor störs av telefonens egna högtalare
och av allt magnetiskt i närheten, och den ger dig ingen linjal att lägga mot en
karta. Både Silva och Suunto bygger sina kompasser helt utan elektronik av
precis det skälet: en kompass ska fungera den dag inget annat gör det.
Så väljer du på trettio sekunder
- Springer du banor: tumkompass med orienteringsskalor. Testa vänster- och
högermodell om du kan, och köp den som passar handen.
- Vandrar du: basplatta med 1:25 000 och 1:50 000, lupp och gärna justerbar
missvisning.
- Lär du dig, eller köper till ett barn: en enkel basplatta med vridbart
hus. Att räkna missvisningen för hand är en fördel när man lär sig vad den är.
- Har du redan en kompass: en mikrokompass på ryggsäcksremmen väger fem gram
och är den enda kompass som är med när du inte planerade att behöva en.