En elektrisk vedklyv kostar mellan tretusen och tiotusenfemhundra kronor, och
det första talet varje köpare jämför på är tonnaget. Fyra ton, fem ton, sju ton.
Det talet är inte reglerat av någon standard. Ingen myndighet och inget
provningsorgan kräver att en tillverkare mäter det på ett bestämt sätt, och
ingen kontrollerar att det stämmer. Den här guiden börjar därför där, och går
sedan igenom de tal som faktiskt går att jämföra.
Tonnaget på lådan har ingen mätföreskrift
Vedklyvar som säljs i EU omfattas av SS-EN 609-1:2017, som heter
Säkerhetskrav för vedklyvar, del 1: Kilklyvar. Den är harmoniserad under
maskindirektivet och gäller varje kilklyv oavsett drivsätt.
Läser man innehållsförteckningen står det som standarden reglerar i klartext:
styrsystem, nödstopp, tvåhandsdon, hydraulisk utrustning, skydd av klyvzonen,
hur stocken hålls fast, returrörelsen, stabilitet. Kapitel 6 heter
Verification of safety requirements och kapitel 7.1 Marking of machine.
Det finns inget kapitel om klyvkraft. Ingen provmetod, inget krav på att talet
ska stämma, ingen definition av vad som ska mätas.
AL-KO:s egen försäkran om överensstämmelse säger samma sak från andra hållet.
Dokumentet räknar upp sex tillämpade standarder: EN 609-1:2017, EN 60204-1:2018
och fyra som rör elektromagnetiska störningar. Alla sex handlar om säkerhet,
elutrustning eller störningar.
Det betyder inte att maskinerna är osäkra eller att tillverkarna ljuger. Det
betyder att tonnaget är en uppgift tillverkaren sätter själv, ungefär som en
tvättmaskins programnamn, och att det inte går att ställa två märkens tal mot
varandra och veta vad man jämför.
När någon mätte stämde talet inte alltid
Det finns exakt en oberoende mätning av svenska vedklyvars faktiska tryckkraft,
och den gjordes 2007. Testfakta lät SMP Svenska Maskinprovning prova sex
elklyvar i fyra moment, med kapaciteten viktad tyngst.
Fyra av sex nådde inte sitt eget angivna tal. Biltemas maskin angav sju ton och
gav 4,9. Bauhaus angav fyra och gav 2,6, och drog in maskinen ur sortimentet
efter provningen med erbjudande om byte till dem som redan köpt. Clas Ohlson och
Jula låg över sina tal.
Provningen är nitton år gammal och ingen av de sex maskinerna säljs i dag, så
den säger ingenting om något du kan köpa nu. Vi använder den inte för att sätta
betyg. Den säger däremot något om vilken sorts tal ett tonnage är: ett som ingen
kontrollerar, och som därför ibland inte stämmer.
Provteknikern Bengt-Göran Pripps eget råd var att prova på svår ved före köp.
"Den som inte klarar svår ved tycker jag inte är så intressant", sa han. Det
går sällan att göra i en näthandel, och det är därför de tal som går att läsa
blir viktigare.
Läs arbetstrycket i stället
Hydrauliken arbetar med ett tryck, mätt i bar eller megapascal, och det är den
storhet cylindern faktiskt bär. Klyvkraften är trycket gånger kolvens area, så
tonnaget är ett härlett tal medan trycket är en konstruktionsuppgift.
I den här jämförelsen går trycket från 165 till 240 bar.
Core Vedklyv 7 ton (4 620 kr) ligger högst med 240,
AL-KO LSV 550/6 (7 200 kr) näst högst med 216. I den nedre änden ligger
Fartools Vedklyv 7 ton (8 995 kr) på 175 bar.
Den jämförelsen är intressant. Fartools anger sju ton ur en motor på drygt en
kilowatt och 175 bar. AL-KO LSH 520/5 (4 951 kr) anger fem ton ur 2,2
kilowatt och 206 bar. Alltså mer angiven kraft ur mindre än halva motorn och
lägre tryck.
Det behöver inte betyda något fel. En grövre cylinder ger mer kraft vid samma
tryck, och två konstruktioner kan lösa samma uppgift olika. Men det är precis
den sortens motsägelse som gör tonnaget svårt att jämföra, och trycket lätt.
Vad du behöver beror mer på vedslag än på grovlek. Gran och fur delar sig lätt.
Björk, alm och oxel är segare, i synnerhet där en gren suttit, och det är där en
klen maskin stannar med kilen halvvägs inne i stocken.
Cykeltiden avgör hur många klabbar du hinner
När SMP mätte kapaciteten klöv de sex maskinerna mellan 268 och 432 vedträn i
timmen. Samma furu, samma provning, sextioen procents skillnad.
Talet som förutsäger det är cylinderns hastighet fram och tillbaka, i centimeter
per sekund. Tillverkarna publicerar det i bruksanvisningen och ingen svensk
butik för det vidare.
Det intressanta är att konstruktionen går åt två håll, och det syns inom ett och
samma märke. AL-KO LSH 520/5 (4 951 kr) går 9,5 centimeter i sekunden
framåt och 5,5 tillbaka. AL-KO LSV 550/6 (7 200 kr) går 3,6 fram och
16,5 tillbaka. Den ena skyndar sig genom stocken och tar god tid på sig hem, den
andra tvärtom.
Scheppach HL810 400 V (8 312 kr) har fältets snabbaste retur, 19,4 centimeter
i sekunden, alltså tre och en halv gånger AL-KO:s liggande maskin.
Vad som passar dig beror på veden. Klyver du grova halvmeterstockar går kolven
hela vägen varje gång, och då jämnar en snabb retur ut en långsam framgång.
Klyver du klenved gör du många korta cykler, och då är framhastigheten det som
räknas.
Åtta av tolv maskiner publicerar inget hastighetstal alls. Det är inget fel på
dem, men det gör tempot omöjligt att jämföra innan du köpt.
Vedens mått avgör om din ved passar
Två mått: hur lång vedbit maskinen tar, och hur grov.
Längden är den som stoppar flest. Famnved säljs kapad till femtio centimeter,
och en maskin med trettiosju centimeters gräns kräver att varje klabb kapas en
gång till innan den passar. Över en vinterhög blir det många timmar med
motorsåg. Core Vedklyv 4 ton (3 050 kr) är fältets lättaste och
billigaste maskin och har just den begränsningen.
Diametern avgör om grov ved går ner i rännan alls. En björk som tagits ner i
trädgården ligger ofta runt trettio centimeter i rotändan, och fem av maskinerna
här tar inte mer än tjugofem. AL-KO LSH 520/5 (4 951 kr) tar mest, 370
millimeter enligt tillverkarens bruksanvisning.
Här är det värt att läsa bruksanvisningen och inte butikstexten. AL-KO anger 370
millimeter i anvisningen till LSH 520/5, femtio till tvåhundrafemtio i säljtexten
på sin egen tyska sajt, och noll i specifikationstabellen på samma sida. Tre tal
om samma maskin. Anvisningen är det dokument som följer med varan.
Liggande eller stående är en ryggfråga
En liggande klyv arbetar vågrätt. Vedbiten lyfts upp och läggs i en ränna, och
maskinen står på ett stativ eller ett bord i bänkhöjd.
En stående klyv arbetar lodrätt från marken. Klabben rullas fram och tippas på
plats, alltså lyfts den aldrig.
Skillnaden märks på grov ved. En halvmeters björkklabb väger runt tjugo kilo, och
att lyfta den till midjehöjd femtio gånger är ett annat arbete än att välta den
en halvmeter.
Priset är vikt och ström. De stående maskinerna här väger nittioåtta till hundranio
kilo mot de liggandes fyrtiofyra till åttioen, och de kraftigaste kräver 400 volt.
Scheppach HL810 400 V (8 312 kr) gör det. AL-KO LSV 550/6 (7 200 kr)
gör det inte, vilket är hela dess argument: stående kraft på vanlig väggkontakt.
Har du inte trefas framdraget i garaget kostar en elektriker mer än
prisskillnaden mellan maskinerna, så räkna på det innan du väljer.
Stativet ingår inte alltid
En liggande maskin utan stativ tvingar dig ner på knä. SMP:s provtekniker
beskrev det som knöligt över en eftermiddag och rådde till antingen ett köpt
stativ eller ett egenbyggt bord.
AL-KO LSH 520/5 (4 951 kr) levereras med hjul och stativ i lådan. Flera
andra maskiner säljer stativet som en egen artikel, och det är en post värd att
kontrollera innan du jämför två prislappar.
En stående klyv har sin arbetshöjd inbyggd och behöver inget.
Säkerheten är konstruerad, inte påklistrad
Varje maskin här har tvåhandsmanövrering: du måste hålla två reglage samtidigt
för att kilen ska gå. Det är ett krav i EN 609-1 och det är den funktionen som
håller båda dina händer borta från klyvzonen medan den arbetar.
Sätt aldrig den funktionen ur spel. Det är hela skälet att den finns.
De tre råd SMP:s provtekniker gav efter att ha provat sex maskiner gäller
fortfarande: skyddsglasögon, skyddshandskar och aldrig kortärmat. Skälet är
snärtande ved. När en klabb delas kan halvorna kastas iväg, och på tre av de sex
maskiner han provade bedömdes risken kunna nå operatörens händer.
Två andra saker han noterade är värda att kontrollera på den maskin du köper.
Att den står stadigt, på stativ eller ett stabilt underlag. Och att nätkabeln har
en krok att hänga på: två av de provade maskinerna saknade det, med risk att
kabeln hamnar under stödbenen och skavs av med tiden.
Vad du ska betala för
Om du klyver halvmeters famnved av blandat vedslag några helger om året är en
liggande maskin på fem till sju ton från en tillverkare som publicerar sitt tryck
rätt köp, och den kostar runt femtusen kronor.
Klyver du mycket, har trefas och en rygg som ska hålla, är en stående maskin
värd de tre tusen extra.
Ska maskinen flyttas mellan hus eller bäras in i en bil är vikten det du ska
titta på först. Då är fältets lättaste maskin ett annat slags verktyg än resten,
med den vedlängdsbegränsning som följer.
Och tonnaget: läs det, men jämför inte på det. Läs trycket i stället.