En viltkamera är en av få produkter där det största talet på förpackningen
nästan alltid är påhittat, och där det tal som avgör om köpet blir bra sällan
står med. Kategorin säljs på megapixlar och köps av folk som vill se vad som
rör sig på marken, och de två sakerna har mindre med varandra att göra än
någon säljtext antyder.
Guiden går igenom vad som skiljer kamerorna åt, i den ordning frågorna faktiskt
dyker upp när du står och ska välja.
24 megapixel betyder ofta 3
Nästan varje viltkamera marknadsförs med ett megapixeltal som sensorn inte kan
leverera. Bilden räknas upp i efterhand, vilket kallas interpolering: kameran
tar en bild på till exempel 3 megapixel och skalar upp den till 24 innan den
sparas. Uppräkningen lägger till bildpunkter, inte detaljer. Ett suddigt
rådjur blir ett större suddigt rådjur.
Hur långt ifrån varandra de två talen ligger går att se hos ZEISS, som anger
båda. ZEISS Secacam 3 (1 575 kr) sitter på en sensor om 3 megapixel
och säljs som 24. ZEISS Secacam 5 (2 175 kr) sitter på 5 och säljs som
12. Läs den ordningen en gång till: den billigare kameran bär det högre talet
på lådan och har den mindre sensorn. Ju mer uppräkning, desto sämre
utgångsläge.
Slutsatsen för dig som handlar är enkel. Ett högt megapixeltal är ingen
kvalitetssignal i den här kategorin, och två kameror med samma tal kan skilja
sig med en faktor fyra i verklig upplösning. Leta efter sensorns egen siffra.
Står den inte där är nästa tal i tur det som betyder något.
Bilden i appen är inte bilden kameran tog
Det här är kategorins mest förbisedda skillnad, och den är stor nog att avgöra
vilken kamera du ska köpa.
En sändande kamera tar en bild, sparar den och skickar sedan en kopia över
mobilnätet. Hur stor den kopian är bestämmer tillverkaren, och skillnaderna är
enorma. ZEISS Secacam 5 och 7 skickar 1920 × 1440 pixlar, alltså bilden i full
bredd. Hunters OBI-kameror skickar 640 × 360 och lägger originalet på
minneskortet i skogen. Det är tolv gånger färre bildpunkter.
Vad betyder det i praktiken? På en miniatyr ser du att något stort passerat och
ungefär när. På full upplösning kan du bedöma om kronhjorten är värd att sätta
sig på pass för, om vildsvinsflocken har kultingar, om älgkon är ensam. Det är
skillnaden mellan att veta att något hände och att veta vad som hände.
Modellen med miniatyrer har en logik: mindre bilder kostar mindre data, drar
mindre batteri och passar ett abonnemang med bildpott. Den logiken är rimlig
för den som sätter ut åtta kameror och vill ha en översikt. Sitter du med en
enda kamera och vill se ordentligt är det fel affär.
Hunter OBi-Light PLUS (2 195 kr) ligger däremellan med 768 × 432, och
Hunter Hunter BaseLine (1 399 kr) skickar ingenting alls utan sparar allt på
kortet, vilket är den ärligaste varianten av samma avvägning.
Räkna på tre år, inte på prislappen
En sändande viltkamera är en prenumeration förklädd till en produkt, och
kostnaden över några säsonger överstiger ofta priset i kassan. Tillverkarna tar
betalt på två sätt, och skillnaden mellan dem är den viktigaste enskilda
uppgiften i den här guiden.
Per kamera. ZEISS tar 2,99 euro i månaden för 100 bilder, 9,99 för 750 och
14,99 för obegränsat, och avgiften gäller varje kamera för sig. Rabatt ges
först från den fjärde kameran. Alternativet är förbetalda krediter, där en
kredit motsvarar ett foto och en video kostar fyra.
Per konto. Hunters OBI-kameror delar en enda pott. Ett abonnemang täcker
alla kameror du har på kontot, och 100 bilder i månaden ingår utan att du
betalar något. Burrel kör en tredje variant: SIM-kortet är förbetalt per kamera
och kostar 59,99 euro för tolv månader, medan appens Premium räknas per
användare.
Räkneexemplet är brutalt. En kamera under tre år på ZEISS mellannivå landar
kring 3 900 kronor i abonnemang ovanpå kameran. Tre kameror landar kring 11 800
kronor. Samma tre kameror hos Hunter delar ett enda abonnemang.
Det betyder inte att den ena modellen är bättre. Det betyder att du ska
bestämma hur många kameror du ska ha innan du väljer märke, för valet låser
dig till en kostnadskurva. En kamera: räkna på bildkvalitet. Tre eller fler:
räkna på abonnemanget.
Och vill du inte betala någonting alls finns kameror som bara sparar på kort.
De kostar ingenting i drift och kräver att du åker dit.
Detekteringsavståndet växer i kvadrat
Ett detekteringsavstånd på 25 meter mot 20 låter som en fjärdedel mer. Det är
det inte.
En viltkamera känner av rörelse inom en kon, och konens yta växer med kvadraten
på avståndet. Trailcampro, som mäter det här under ett publicerat protokoll,
räknar upp det tydligt: en kamera som detekterar på 30 meter täcker inte
dubbelt så stor yta som en på 15, utan fyra gånger så stor. Skillnaden mellan
20 och 25 meter blir därmed drygt halva ytan till, inte en fjärdedel.
Detsamma gäller åt andra hållet med bildvinkeln.
ZEISS Secacam 3 Wide (1 799 kr) ser 100 grader mot de flesta andras
60, vilket nästan fördubblar den bevakade ytan på samma avstånd. Priset för det
är att samma sensor ska räcka över dubbelt så bred bild, så djuret blir mindre
i rutan.
Regeln blir därför: bredd på öppna ytor, smalhet på passager. En vändplan,
ett hygge eller en foderplats mitt på en åker vill ha vidvinkel. En stig, en
öppning i ett stängsel eller en granskogspassage vill ha 60 grader och all
upplösning riktad dit djuret faktiskt går.
Utlösningstiden avgör om djuret är kvar i bild
Tiden från att sensorn känner av rörelse till att slutaren går kallas
utlösningstid eller reaktionstid. Spannet bland kamerorna här går från 0,3 till
0,6 sekunder, och en halv sekund låter försumbart tills man räknar på det: ett
rådjur i trav rör sig omkring fem meter i sekunden. En kamera som är 0,3
sekunder långsammare fångar djuret en och en halv meter längre fram, och står
kameran vinkelrätt mot stigen är det ofta utanför bilden.
Det spelar mindre roll vid en åtel, där djuret stannar. Det spelar allt vid en
passage, en viltväxling eller en stigkorsning. Vet du att kameran ska sitta
tvärs över en rörelseriktning är utlösningstiden det första du ska titta på,
före både megapixlar och abonnemang.
Ett andra tal hör ihop med det första och anges sällan: återhämtningstiden,
alltså hur snabbt kameran är redo för nästa bild. Den avgör om du får en bild
på hela flocken eller bara på det första djuret.
940 nanometer syns inte, 850 lyser rött
Nästan alla viltkameror fotograferar i mörker med infrarött ljus, och det finns
två våglängder att välja på.
940 nanometer kallas svart eller no-glow och är i praktiken osynlig för
både vilt och människa. Kameran avslöjar inte sin position när den utlöser,
vilket spelar roll på två sätt: skyggt vilt reagerar inte på blixten, och den
som går förbi på natten ser ingen anledning att undersöka vad som sitter i
trädet.
850 nanometer lyser svagt rött när den utlöser. Den ger mer ljus för samma
strömförbrukning och därmed ljusare nattbilder, men den syns.
Alla ZEISS-modellerna här kör 940 nanometer med 60 dioder.
Hunter Hunter BaseLine (1 399 kr) har 78 dioder, flest i jämförelsen, och
anges som osynlig blixt.
Antalet dioder är däremot ingen tillförlitlig mätsticka. Några få dioder av hög
intensitet lyser längre än fyrtio svaga, så den siffra du ska jämföra på är den
angivna blixträckvidden i meter. Ligger den kring 20 meter räcker den till en
foderplats. Ska kameran täcka en öppen yta på trettio meter behöver du kolla
att räckvidden faktiskt når dit, annars får du silhuetter.
Batterierna, inte kameran, är det som tar slut i februari
En viltkamera som anges klara 20 minusgrader gör oftast det. Problemet sitter i
batterifacket.
Alkaliska AA-batterier tappar kapacitet långt innan temperaturen når minus tjugo,
och en kamera som ställdes ut i oktober med åtta färska alkaliska kan vara död i
januari trots att laddningsindikatorn såg bra ut i november. Det är därför flera
av kamerorna här levereras med två batterikassetter, en för AA och en för
uppladdningsbara 18650-celler i litium. Litiumceller klarar kylan betydligt
bättre och laddas om på en kväll.
Tre sätt att lösa strömmen, i stigande ordning efter hur lite du behöver bry
dig:
- Litium-AA, inte alkaliska. Dyrare per batteri, men de fungerar i
kyla och håller längre. Enklaste bytet.
- Uppladdningsbara 18650. Kräver att kameran har en kassett för dem, vilket
Hunter OBI-1 (2 499 kr) och Hunter OBI-2 (2 999 kr) har
direkt ur lådan.
- Extern ström. Solcellspanel eller ett 12-voltsbatteri gör kameran i
praktiken underhållsfri. Flera modeller har uttag för det, och några säljs
med panelen i förpackningen.
Ett fjärde råd som inte kostar något: välj en kamera med urtagbart
batterifack om den ska sitta högt. Ett fack som lyfts ur betyder att du byter
batterier stående på marken. Ett fast fack betyder att hela kameran ska lossas
från stammen varje gång, vilket i praktiken innebär att du också får rikta om
den.
Kortplats eller internminne
En detalj som sällan står i jämförelser: några kameror har inget minneskort
alls, utan ett fast internminne. Bilderna hämtas då via appen eller genom att du
kopplar en kabel till kameran.
Det är smidigare på ett sätt och sämre på ett annat. Du kan inte glömma kortet
hemma, och det finns inget kort att sno. Men du kan heller inte dra ut ett kort,
stoppa i ett nytt och läsa det första i lugn och ro hemma, och du kan inte
lämna kameran igång medan du tar med dig bilderna.
Har du en kamera långt hemifrån är kortplatsen värd mer än den låter.
ZEISS Secacam 5 (2 175 kr) är den enda i sin serie som har en.
Vad lagen säger, och varför 4G-kameran är den som kan sätta dit dig
Du behöver inget tillstånd för att sätta upp en viltkamera som privatperson.
Kravet försvann när dataskyddsförordningen ändrade kamerabevakningslagen, och
Naturvårdsverket skriver det på sin egen sida.
Tre saker gäller ändå:
- Kameran får bara sättas på egen mark, eller med markägarens tillstånd om
du arrenderar jakten.
- Det ska finnas en skylt vid kameran med vem som bevakar och hur du nås.
Eftersom allemansrätten gör skogen till en plats dit allmänheten har tillträde
gäller det i praktiken nästan alltid. Svenska Jägareförbundet har en färdig
mall att skriva ut.
- Du ska kunna ange ändamål, rättslig grund och lagringstid, och radera
bilder på människor och fordon.
Sedan kommer den regel som förvånar flest, och den träffar precis den kamera som
är populärast. 31 § jaktlagen förbjuder att motordrivna fortskaffningsmedel
används för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt. Både
Naturvårdsverket och Svenska Jägareförbundet skriver ut vad det betyder i den
här situationen: du får inte sitta hemma, få en bild på ett vildsvin och sedan
ta bilen dit för att skjuta. Det räknas som att genskjuta viltet.
Det gäller bil, fyrhjuling, skoter och elcykel. Naturvårdsverkets rekommendation
är att använda fordonet för att ta dig till jaktområdet, parkera, och bedriva
hela jakten till fots därifrån.
Poängen är obekväm men värd att ta in: det är den sändande kameran som skapar
risken, eftersom det är den som ringer i fickan. En kamera som sparar på kort
kan inte försätta dig i den situationen. Använder du en 4G-kamera under
jaktsäsong är det värt att bestämma i förväg hur du tänker agera på en avisering.
Så väljer du på tre minuter
- En kamera, och du vill kunna bedöma djuret i mobilen. Välj efter sensorns
storlek och den skickade bildens upplösning. Räkna med en månadsavgift.
- Tre eller fler kameror. Välj efter abonnemangsmodellen först. Ett konto
som delas av alla kameror sparar tusenlappar över tre säsonger.
- Kameran sitter på mark du ändå passerar. Ta en som sparar på kort och
slipp avgiften helt.
- Öppen yta. Vidvinkel. Smal passage. 60 grader och snabb utlösning.
- Kameran ska stå ute hela vintern. Se till att den kan drivas med litium,
18650 eller solcell, och välj urtagbart batterifack om den sitter högt.
