Talet på kartongen är två radioapparater ihopräknade
Det står AC1200 på en, AX3000 på nästa och BE6500 på den dyraste. Talet ser ut
att vara hastigheten, och det är det inte.
Siffran är summan av bruttohastigheten på samtliga band. TP-Link RE450 heter
AC1750 därför att den gör 1 300 Mbit/s på 5 GHz och 450 på 2,4 GHz, och 1 300
plus 450 blir 1 750. Mercusys ME80X heter AX3000 därför att 2 402 plus 574 blir
strax under 3 000.
Din telefon sitter på ett band i taget. Den kan använda 5 GHz eller 2,4 GHz,
aldrig båda samtidigt, så det sammanräknade talet är ett tal ingen apparat i
huset någonsin kommer i närheten av. Kolla hastigheten per band, som står i
tabellen längre upp, och jämför bandet du faktiskt kommer att använda.
Att bruttotal och verklig hastighet skiljer sig är väntat och gäller all
radiokommunikation. Hur mycket de skiljer sig är däremot värt att veta: tyska
F.A.Z. Kaufkompass har mätt RE450 till 340 Mbit/s netto över den trådlösa
vägen. Kartongen säger 1 750, rummet ger 340, och varken 1 300 eller 450 går
heller att nå.
Därför halveras farten, och därför gör den det inte alltid
En vanlig repeater har två radioapparater, en för varje band. Den tar emot från
routern och skickar vidare till dig, och när båda hoppen ligger på samma band
delar de på tiden. Halva sändningstiden går åt till att lyssna på routern.
Det syns rakt av i mätningarna. F.A.Z. mäter varje repeater två gånger på samma
plats: en gång med en dator ansluten via nätverkskabel, alltså med bara ett
trådlöst hopp, och en gång trådlöst med två hopp.
Ungefär hälften, genomgående. Undantaget är repeatrar med tre band, som avsätter
ett eget radioband till vägen tillbaka mot routern. AVM Fritz!Repeater 3000 AX
mätte 940 Mbit/s både med sladd och trådlöst i samma uppställning, alltså ingen
halvering alls. Sådana modeller kostar från ungefär 1 500 kronor och säljs
sparsamt i svensk handel.
Nätverksuttaget är det viktigaste ingen anger
Det följer direkt av tabellen ovan. Har du en tv, en spelkonsol eller en
stationär dator som kan ta emot en nätverkskabel, och sätter du den i repeaterns
uttag, får den ungefär dubbla hastigheten mot en trådlös apparat i samma rum.
Men bara om uttaget är gigabit. Sex av de trettiotvå repeatrar F.A.Z. mätte har
ett uttag som klarar 100 megabit, och där vänder det:
95 Mbit/s är taket för den äldre nätverksstandarden Fast Ethernet, och det är
alltså inte ett omdöme om just de tre. Varje repeater med ett hundramegabitsuttag
landar där. Den som drar en kabel till tv:n för att bilden ska sluta hacka
halverar då hastigheten.
Fyra klasser finns i handeln: inget uttag alls, 100 megabit, gigabit och 2,5
gigabit. Skillnaden mellan den billigaste och den dyraste av dem kostar några
hundralappar och avgör om kabeln hjälper eller stjälper. Ingen svensk butik utom
Proshop anger vilken klass uttaget har, så det är tillverkarens
specifikationstabell som gäller. Klassen står i tabellen längre upp för alla
tretton.
Ett nätverksnamn eller två
Den vanligaste besvikelsen med kategorin har ingenting med hastighet att göra.
En repeater utan mesh-teknik sänder ett eget trådlöst nätverk, oftast med EXT
efter namnet. Telefonen väljer inte över dit av sig själv, utan håller fast vid
routerns nätverk så länge den ser minsta pinne kvar, och du sitter i sovrummet
med en till synes fungerande uppkoppling som ändå inte laddar något.
Mesh löser det genom att repeatern och routern uppträder som ett enda nätverk
med ett namn, och routern bestämmer när telefonen ska lämnas över. Tre varianter
finns i handeln, och skillnaden mellan dem är vem de fungerar med:
- EasyMesh är Wi-Fi Alliances öppna standard och fungerar mot andra
tillverkares EasyMesh-routrar.
- OneMesh från TP-Link, AiMesh från Asus och D-Link Wi-Fi Mesh
fungerar bara mot en router av samma märke.
De flesta svenskar har routern operatören skickade. Mot en sådan är EasyMesh
den enda av de fyra som har någon chans, och även den är beroende av att
operatörens router stöder standarden. Fungerar det inte kan du sätta samma
nätverksnamn och lösenord på repeatern för hand, vilket gör att telefonen
åtminstone kan byta, men bytet blir trögt och sker ofta först när du tappar
uppkopplingen helt.
Lagen sätter samma tak för routern och för repeatern
Ordet förstärkare antyder att apparaten skruvar upp signalen. Det gör den inte,
och den får inte heller.
Post- och telestyrelsens föreskrift PTSFS 2022:19 undantar wifi från
tillståndsplikt på villkor att sändaren håller sig under bestämda gränser:
Taket gäller alla sändare lika, alltså routern i hallen och repeatern i
sovrummet. Det repeatern ändrar är avståndet: den står halvvägs och behöver
därför inte nå lika långt, och den har oftast bättre antenner än telefonen den
talar med.
Alla tretton här ligger under gränserna, men de ligger inte lika nära dem.
TP-Link anger sändareffekten själva för sina äldre modeller, och där syns en
skillnad butikerna aldrig nämner: RE305 sänder på högst 17 dBm, vilket är
50 milliwatt, medan RE315 och RE505X går till 20 dBm, alltså 100. Dubbelt så
mycket, till samma lagliga tak.
Var repeatern ska sitta
Halvvägs, och inte där problemet är.
Det är det vanligaste installationsfelet. Repeatern sätts i uttaget närmast det
rum som saknar täckning, får dålig signal från routern, och skickar vidare
precis den dåliga signalen. En repeater kan inte laga något den tar emot i
trasigt skick.
Sätt den där du fortfarande har god täckning, men så långt bort från routern som
den täckningen räcker. Flera av modellerna här hjälper till: TP-Link har en lampa
som lyser med olika färg beroende på signalstyrkan, och D-Link visar tre lägen
på fronten. Pröva två eller tre uttag och läs av, det tar fem minuter och gör
mer skillnad än vilken modell du valde.
Tänk också på vad som står emellan. Betong, tegel, kakel och våta väggar dämpar
kraftigt, medan gipsväggar knappt märks. Ett badrum eller ett trapphus mitt
emellan kostar mer räckvidd än tio meter fri sikt.
2,4 GHz är bandet som når, 5 GHz är bandet som bär
De två banden gör olika saker och det är därför båda står i tabellen.
5 GHz har fler och bredare kanaler och tar därför mycket mer data, men vågorna
är kortare och tar stryk av väggar och bjälklag. 2,4 GHz går längre och genom
mer, men bandet är trångt: det delas med grannens router, med bluetooth, med
trådlösa telefoner och med mikrovågsugnen.
Nästan allt smått i ett hem talar dessutom bara 2,4 GHz. Termostater,
vattenlarm, smarta lampor, rörelsevakter och de flesta övervakningskameror har
ingen 5 GHz-radio alls. Har du femton sådana enheter är det bandets kapacitet
som avgör om de fungerar, och där skiljer sig fältet från 300 Mbit/s med den
gamla Wi-Fi 4-tekniken till 800 med den bästa.
En repeater som ska nå ner i källaren eller ut i garaget lever på 2,4 GHz. En
som ska bära film till en tv en vägg bort lever på 5 GHz. Vet du vilket problem
du löser vet du vilket tal du ska titta på.
Wi-Fi 5, 6 och 7, och när skillnaden betyder något
Generationen avgör hur snabbt bandet kan gå och hur väl radion hanterar många
apparater samtidigt.
Wi-Fi 5 kom 2014 och finns i de billigaste modellerna. Wi-Fi 6 lade till teknik
för att dela upp en kanal mellan flera enheter, vilket märks i ett hem med tjugo
uppkopplade prylar. Wi-Fi 7 fördubblade kanalbredden till 320 megahertz och
lyfter takhastigheten kraftigt.
Två saker är värda att veta innan du betalar för den nyaste. Repeatern kopplar
upp sig mot routern på den lägsta gemensamma standarden, så en Wi-Fi 7-repeater
mot en Wi-Fi 5-router arbetar som Wi-Fi 5 på den sträckan. Och den bredaste
kanalen kräver att både routern och din dator klarar den.
Det betyder inte att en ny generation är bortkastad. Repeatern lever längre än
routern, och de klienter du köper de närmaste åren talar den nya standarden.
Men om budgeten är knapp ger pengarna mer i ett bättre nätverksuttag och i
mesh-stöd än i en generation huset ännu inte kan använda.
Antenner: fler är inte snabbare för dig
Modellerna här har mellan två och fyra antenner, och det är frestande att räkna
dem.
Antalet antenner motsvarar antalet dataströmmar radion kan köra parallellt. Fyra
strömmar ger dubbelt så mycket som två, men bara mot en motpart som också kör
fyra. Telefoner kör nästan undantagslöst två. Bärbara datorer kör två, ibland
tre. Fyra strömmar utnyttjas i praktiken bara på sträckan mellan repeatern och
en router som också har fyra antenner.
Utvändiga antenner har en annan och mer konkret fördel: de går att rikta. Ska
signalen ner ett trapphus eller ut genom en altandörr vinklar du dem åt det
hållet och märker skillnad. Inbyggda antenner strålar runt och tar mindre plats,
vilket avgör om repeatern får plats bakom en soffa.
Vad den drar, och varför talen inte går att jämföra
En repeater sitter i vägguttaget 8 760 timmar om året, så förbrukningen är värd
en tanke. Problemet är att tillverkarna räknar olika.
TP-Link anger maximal förbrukning och landar på 7 till 15 watt. D-Link anger
förbrukning och dessutom nätverksviloläge, 4,3 respektive 3,7 watt för DAP-1620.
Mercusys anger 13 watt för ME80X. Talen mäter inte samma sak och går därför inte
att ställa mot varandra.
F.A.Z. Kaufkompass har mätt vad apparaterna faktiskt drar i drift, och där
hamnar hela fältet mycket lägre: 2,3 till 9 watt över trettiotvå modeller, med
RE450 på 3,2 och RE505X på 3,7. Räknat på 2,50 kronor per kilowattimme kostar
3 watt runt 66 kronor om året och 9 watt runt 197. Skillnaden mellan den
snålaste och den törstigaste är alltså drygt en hundralapp per år, vilket är
värt att veta men sällan värt att välja efter.
Repeater, mesh eller powerline
Tre sätt att lösa samma problem, och de kostar och kräver olika mycket.
Repeater, 300 till 1 600 kronor. Behåller din router och lägger till en
enhet i ett vägguttag. Enklast och billigast, och det som räcker när ett rum
eller en våning saknar täckning.
Mesh-system, från ungefär 2 000 kronor. Två eller tre enheter som ersätter
routern och talar med varandra över ett eget band. Ger jämn täckning i hela
huset och ett enda nätverksnamn utan krångel, men du byter ut fungerande
utrustning och operatörens router får ofta stå kvar i bryggläge.
Powerline, 800 till 2 000 kronor. Skickar nätverket genom husets elledningar
till ett uttag i andra änden, där en andra dosa sänder ut wifi. Löser problem
som radio aldrig kommer runt, som ett fristående garage eller en källare bakom
en armerad bjälklagsplatta. Hastigheten beror helt på elinstallationens ålder
och på om de två uttagen sitter på samma fassektor.
Är problemet ett rum tar du en repeater. Är problemet hela huset är mesh byggt
för det. Är problemet en betongvägg eller en uthusbyggnad är powerline det enda
som brukar fungera.
Innan du beställer
Fem saker att kontrollera, i den ordning de kostar dig pengar om du missar dem.
Mät uttaget. Flera modeller här är 15 till 16 centimeter höga eller breda
och lägger sig över det andra uttaget i en dubbeldosa. Ska repeatern sitta bakom
en soffa eller i en trång hall är djupet lika viktigt: de med utfällbara antenner
behöver tio centimeter fri luft framför sig.
Ta reda på vad routern är. Är den en TP-Link, Asus eller D-Link får du full
nytta av märkets mesh-system. Är den från operatören är EasyMesh det enda som
ger dig en chans till ett enda nätverksnamn.
Räkna efter vad du faktiskt har i abonnemang. Har du 250 Mbit/s räcker en
repeater på 867 Mbit/s brutto gott, och pengarna gör mer nytta i ett
gigabituttag. Har du 1 000 vill du ha en radio som orkar bära dem.
Bestäm om något ska sitta i sladd. Gör det, och uttaget är gigabit, får den
apparaten ungefär dubbelt mot alla andra i rummet. Det är den enskilt billigaste
förbättringen i hela kategorin.
Vänta med att slänga kvittot. En repeater är beroende av husets väggar på ett
sätt ingen specifikation fångar. Fungerar den inte där du tänkt, pröva två andra
uttag innan du ger upp, och behåll returrätten tills du vet.
