Vad du faktiskt köper när du köper en darttavla
En darttavla är ett block av sisalfiber ställd på ända, pressad hårt samman och
hållen på plats av en metallring. Pilen tränger in mellan fibrerna i stället för
att göra ett hål i dem, och när du drar ut den pressas fibrerna tillbaka. Därför
ser en välskött tavla oanvänd ut efter tusentals kast.
Det låter enkelt, och det är det. Nästan hela prisskillnaden mellan en tavla
för trehundra kronor och en för sextonhundra sitter i metallen, inte i fibern.
Tråden som delar tavlan i tjugo sektorer är det pilen studsar på när den inte
fastnar, och hur den tråden är formad och fäst är den enskilt viktigaste
skillnaden mellan tavlorna på den här sidan.
Varan är dessutom en av få där måtten är publicerade. World Darts Federation
anger tavlans ytterdiameter till 451 millimeter, spelytan tvärs över till 340,
bulls eye till 12,7 och dubbel- och trippelfälten till 8 millimeter, allt med
toleranser på tiondels millimeter. Det betyder att du kan kontrollera att en
tavla är byggd på rätt geometri, i stället för att lita på ordet "professionell"
i produktnamnet.
Det första du bör kontrollera: tråden
Det finns tre trådkonstruktioner på hyllan, och de ligger i prisordning.
Rundad ståltråd är den klassiska. Tråden ligger ovanpå sisalytan och vänder
en bred, välvd rygg mot pilspetsen. Det är mest metall att träffa av alla
lösningar, och det är där de flesta studsar kommer ifrån. Court Classic och
Winmau Pro SFB använder den.
Triangulär tråd vänder en kant uppåt i stället för en rygg, alltså en
smalare träffyta på samma plats. Winmau kallar sin Diamond Plus den första i
sitt slag och trådarna Dynamic Sector.
Ultratunn infälld tråd är den dyra lösningen. Tråden sitter nedsänkt i
sisalen i stället för ovanpå, den är betydligt smalare, och den är vinklad
sextio grader så att en pil som ändå träffar den styrs in mot poängfältet i
stället för tillbaka ut i rummet. Hela Winmaus Blade-serie och Goats Everscore
använder den.
Skillnaden syns på produktbilden om du vet vad du letar efter, och den märks
varje kväll du spelar.
Häftklamrarna, och varför de sitter på fel ställe
En billig tavla håller tråden och bulls eye på plats med häftklamrar. De är
små, de syns knappt, och de sitter precis där de gör mest skada.
Klamrarna hamnar i mitten och vid dubbelringen, alltså i de två områden där
flest pilar landar tätt intill varandra. En pil som träffar en klammer studsar
nästan alltid ut. Tillverkarna vet det: Court beskriver sin bullseye som nitfri,
Gymstick kallar samma konstruktion häftfri, och Winmaus Blade-serie har en
sömlös spelyta där ringen är en del av trådsystemet i stället för en påsatt
detalj.
Det är också det enda stället där regelverket säger något om konstruktionen.
WDF kräver att allt segmentmaterial antingen ligger plant mot tavlans yta eller
är infällt i den. En klammer gör varken eller.
Vill du bara kontrollera en enda sak innan du köper, kontrollera den här.
Sifferringen avgör hur många år tavlan lever
Det här är den egenskap som betyder mest för vad tavlan kostar dig över tid, och
den är billigare än man tror.
Sektor tjugo är målet i nästan varje spel som räknas ner från 501. Den tar
alltså nästan alla kast, medan resten av tavlan står oanvänd. På en tavla med
fast sifferring betyder det att tjugan är utsliten långt innan fibern i övrigt
är det, och då är tavlan förbrukad.
Går ringen att lossa vrider du i stället tavlan ett steg, sätter tillbaka
ringen, och har en fräsch sektor överst. Samma tavla, flera gånger så lång
livslängd. My Hood skriver rådet i klartext i sin egen bruksanvisning: rotera
tavlan och sifferringen regelbundet för jämnare slitage.
De bästa lösningarna låser dessutom ringen. Winmaus Rota-Lock har tre justerbara
hjul som håller ringen still under spel och samtidigt riktar upp tavlan mot en
vägg som inte är rak. Winmau Blade 360 går längst med tio balanserade
vridlägen i stället för fyra.
Måtten, och varför de spelar roll även hemma
En tavla i turneringsstorlek är 451 millimeter i ytterdiameter, vilket handeln
kallar arton tum. Spelytan tvärs över, alltså från dubbelringens ytterkant till
den motsatta, är 340 millimeter.
Det är lätt att avfärda som något bara tävlingsspelare behöver. Det är fel, och
skälet är kastavståndet. De 237 centimeter du står ifrån tavlan är räknade mot
en tavla på 451 millimeter. En mindre tavla på rätt avstånd ger alltså en
annan svårighetsgrad än den alla andra tränar på, och en pil som skulle ha
suttit i dubbel sexton hamnar någon annanstans.
Praktiskt betyder det att du kan spela på en liten tavla men inte bli bättre på
den, eftersom det du lär dig inte överförs. Har du någon ambition att spela med
andra är måttet inte förhandlingsbart.
Alla tolv tavlor i jämförelsen håller måttet eller anger det inte. De tavlor som
är mindre, alltså kardborretavlor, magnettavlor och resespel, ligger i den
övervägda listan.
Så här hänger du tavlan rätt
Måtten är fastställda av Svenska Dartförbundet och gäller allt seriespel i
Sverige.
Höjden mäts lodrätt från golvet till bulls eye, inte till tavlans överkant.
Kastavståndet mäts vågrätt från tavlans framsida till kastmarkeringens bortre
kant. Sektor tjugo ska sitta rakt uppåt och vara den mörkare av de två färgerna.
Kastmarkeringen ska vara en list minst 3,8 centimeter hög och mellan 61 och 90
centimeter lång. Behöver du två banor bredvid varandra är minsta avstånd mellan
tavlorna 150 centimeter, och takhöjden ska vara minst 2,2 meter.
Toleransen på höjden är sex millimeter åt vardera hållet, vilket i praktiken
betyder att fel höjd ska hamna inom bulls eye. Det är därför ett
utjämningssystem som Rota-Lock är värt något: en vägg som lutar några
millimeter flyttar mitten ur toleransen.
Väggen bakom, och vad ett skydd kostar
Räkna med att missa. En pil som går utanför tavlan träffar väggen med hela
spetsen, och gips tar skada omedelbart.
Lösningen heter surround på svenska handelsspråk: en ring av skum eller
polyuretan som kläms fast runt tavlan och fångar de kast som går utanför. De
kostar mellan 299 och 999 kronor beroende på material, och de skyddar också
pilarnas spetsar från att böjas mot en hård yta.
Nästan ingen tavla levereras med ett. Det betyder att en tavla för 799 kronor
plus ett skydd för 499 är en annan summa än den på prislappen, och det är värt
att räkna in från början.
Alternativet är en tavla i skåp. Skåpet står öppet när du spelar och stängt
resten av tiden, dörrarnas insidor fungerar som poängtavlor, och väggen skyddas
av dörrarna. De kostar från omkring 800 kronor och uppåt.
Pilarna ingår nästan aldrig
Elva av tolv tavlor i jämförelsen säljs utan pilar. Det står i produkttexten men
sällan i rubriken, och det är den vanligaste överraskningen i det här köpet.
Ett set på tre pilar med stålspets kostar från omkring 150 kronor. Vikten är det
som skiljer dem åt, och regelverket sätter bara ett tak: en pil får väga högst
55 gram och vara högst 30,5 centimeter lång inklusive flights. I praktiken
ligger nästan allt som säljs mellan 18 och 26 gram.
Nybörjare har ofta lättare för tyngre pilar, eftersom de flyger rakare och
kräver mindre kraft. Det är dock en smaksak snarare än en regel, och pilar är
billiga nog att prova sig fram.
Vill du spela med två personer samtidigt behöver du två set, alltså sex pilar.
Elektroniska tavlor är ett annat köp
En elektronisk tavla har inte sisal utan plast, med hål som pilen fastnar i och
sensorer under som räknar poängen åt dig. Pilarna har mjuka spetsar.
Det gör dem till en annan vara än tavlorna på den här sidan, och de rankas därför
inte här. De har inget trådsystem, ingen bullseye-infästning och ingen
sifferring att vrida, alltså saknas tre av de fem egenskaper den här
jämförelsen väger.
Vad de har i stället är poängräkningen, och den är värd mer än den låter för
den som spelar med folk som inte kan räkna ner från 501 i huvudet. De brukar
också bära trettio eller fler spelvarianter och släppa in upp till åtta spelare.
Utbudet i Sverige går från omkring 300 kronor till 2 749, och de finns hos samma
butiker som säljer sisaltavlorna. Vi jämför tolv av dem på
/elektronisk-darttavla, där måttet på träffytan och
vad som ligger i lådan avgör i stället.
Sisalens ursprung, och varför det inte bär betyg
Fibern kommer från agaveblad, och tillverkarna anger ofta var: Winmau använder
östafrikansk sisal, Goat brasiliansk i Proscore PWR och sisal från Madagaskar i
Everscore, Court afrikansk i Proshot.
Skillnaderna är verkliga. Fiberns längd och täthet avgör hur väl hålet sluter
sig igen, och Winmau anger att Blade X har ett tretton procent djupare
sisallager med över fem och en halv miljon fibrer.
Men bara sju av tolv tillverkare skriver ut ursprunget alls, och därför bär det
inget betyg i jämförelsen. Ett kriterium på den uppgiften hade skilt två
likadana tavlor åt efter hur mycket säljaren orkat skriva, inte efter vad
tavlorna är. Uppgiften står i tabellen för de tavlor som har den.
Vad tavlan behöver för att hålla
Sisal behöver nästan ingen skötsel, men tre saker förkortar livet på en tavla i
onödan.
Fukt. Blöt sisal svartnar och tappar förmågan att sluta sig igen. Häng inte
tavlan i ett garage utan värme, ett uterum eller ett badrum.
Direkt solljus. Färgerna bleknar och fibern torkar och blir spröd.
Att vicka ut pilarna. Dra dem rakt ut. Vickar du dem i sidled bryter du
fibrer som annars hade slutit sig igen, och du böjer spetsen.
Utöver det: vrid tavlan. Det är det enda underhållet som betyder något, och det
är gratis.
Belysningen som förbundet faktiskt reglerar
Det här är den del av uppsättningen folk oftast hoppar över, och den enda
tillbehörsfrågan som står i regelverket.
WDF kräver att varje tavla i tävlingsspel belyses av minst en armatur på 1 600
lumen, alltså motsvarande en gammal hundrawattslampa, och att armaturen är
skärmad så att ljuset inte går i ögonen på den som står vid kastlinjen. På scen
krävs minst två.
Hemma handlar det mindre om regler och mer om att se dubbelfälten. Ett rum med
taklampa bakom dig ger din egen skugga rakt på tavlan, vilket är precis fel.
Färdiga LED-ringar som monteras runt tavlan kostar från omkring 700 kronor.
En detalj värd att veta: en blank sifferring kastar tillbaka ljuset. Winmau och
Goat gör därför sina ringar matta eller laserskurna för att undvika bländning,
och det är en riktig konstruktionsskillnad snarare än kosmetika.
Vad du bör betala
Under 300 kronor får du en fibertavla utan angivna konstruktionsuppgifter.
Det är rätt nivå för den som spelar några gånger om året, och My Hood Classic
för 283 kronor är ovanlig i klassen genom att ha en flyttbar sifferring.
Runt 550 kronor får du en tavla med roterbar ring och sömlös bullseye, men
fortfarande rundad tråd. Court Classic är exemplet.
Runt 800 kronor är den lägsta punkten där du får både ultratunn infälld tråd
och en roterande låsbar ring. Winmau Blade 6 Board ligger där, och det är den
tavla som ger mest per krona i hela fältet.
Över 1 200 kronor betalar du för sisaldjup och livslängd snarare än för
spelkänsla. Blade X är den enda tavlan som anger ytterdiametern till 451
millimeter, vilket är värt något om du tävlar och ingenting om du inte gör det.
Lägg till 150 kronor för pilar och 300 till 500 för ett väggskydd, oavsett var i
spannet du landar.