Börja med vad mätningen ska användas till
Frågan avgör allt annat, och den har bara två svar.
Ska mätningen svara dig själv? Du undrar om grannens musik är hög, om
luftrenaren i sovrummet stör, om barnens leksak låter farligt.
Då räcker en mätare för några hundralappar, och du bör lägga pengarna på vad den kan spara i stället
för på vad den är provad mot.
Ska någon annan förlita sig på talet? En hyresvärd, en miljöförvaltning, ett
skyddsombud, en granne du är oense med. Då är mätarens klass det första som
ifrågasätts, och då finns en enda mätare i den här jämförelsen som håller.
Skillnaden i pris mellan de två svaren är ungefär tio tusen kronor. Det är
värt att vara ärlig om vilket ärende du har.
Klass 1 och klass 2, och varför de flesta mätare inte har någon
Ljudnivåmätare typprovas mot standarden SS-EN 61672-1, som delar in dem i
två noggrannhetsklasser efter hur stora fel de får göra i frekvens, tid och
nivå. Klass 1 är den snävare, klass 2 den vanliga.
Folkhälsomyndighetens egen mätmetod för höga ljudnivåer ställer tre krav, och de
är värda att känna till även om du aldrig ska göra en formell mätning:
- Mätaren ska minst uppfylla klass 2 enligt SS-EN 61672
- Kalibratorn ska minst uppfylla klass 2 enligt SS-EN 60942
- Överensstämmelsen ska verifieras hos ett kalibreringslabb minst vartannat
år
Samma dokument anger mätosäkerheten till 0,5 dB för ett klass 1-instrument och
0,75 dB för klass 2, och noterar att klass 2-mätare inte går att använda under
noll grader.
Av tolv mätare i handeln anger en klass 2 mot den gällande standarden. Tre
anger IEC 651 typ 2, som är en tillbakadragen standard ersatt av just IEC 61672.
Sex anger ingenting alls, och en tillverkare skriver ut att mätaren inte
uppfyller kraven.
Vad du gör med det: leta efter uppgiften hos tillverkaren, aldrig hos
butiken. Ingen svensk återförsäljare publicerar den. Står det bara CE och
UKCA i specifikationen är det inte ett klassintyg, utan en försäkran om att
produkten får säljas inom EU.
En sak om Arbetsmiljöverket
Det finns en seglivad uppgift om att Arbetsmiljöverket kräver klass 1 eller
klass 2. Den stämde en gång.
Den gamla bullerföreskriften AFS 2005:16 rekommenderade i sina allmänna råd att
i första hand använda mätare i klass 1, och accepterade klass 2 för de flesta
ändamål. Den föreskriften är upphävd. AFS 2023:10 ersatte den den 1 januari
2025 och bär inget råd om instrumentklass alls.
Vad den nya föreskriften behåller är definitionerna, som pekar på
SS-EN 61672-1:2014, och gränsvärdena:
Lägg märke till den sista raden. Toppvärdet anges C-vägt, och en mätare som
bara har A-vägning kan inte kontrollera det.
A-vägning och C-vägning
Två filterkurvor som väger frekvenserna olika innan mätaren räknar ut sitt tal.
A-filtret följer örats egen frekvenskänslighet och dämpar de låga tonerna
kraftigt. Det är den vägning riktvärden för bostäder och arbetsplatser normalt
anges i, och det som gäller för grannljud, trafik och ventilation.
C-filtret är nästan rakt och släpper igenom basen. Det behövs för toppvärden
och för maskiner, där de låga frekvenserna är en del av problemet: en
tryckluftsnitt, en högtalaranläggning, en presskompressor.
Tre av tolv mätare i jämförelsen har bara A. Två av dem kostar under 600 kronor,
vilket är begripligt. Den tredje gör det också.
Vad du gör med det: ska du mäta i en bostad räcker A. Ska du mäta maskiner,
en verkstad eller något med bas i, behöver du båda, och de finns från 273
kronor.
Mätområdet är sällan ett spann
Handeln skriver 30–130 dB på nästan varje mätare. Det är ofta ytterkanterna på
en områdesväljare och inte ett spann instrumentet täcker i ett svep.
Geo-Fennel är den som märks i praktiken: den har inget läge alls under 35
decibel, och talen står tryckta på mätarens framsida. Extech börjar också vid
35. Båda säljs i Sverige beskrivna som 30–130.
Områdesväljaren är i sig en fördel, inte en brist. Ett instrument som arbetar
inom ett smalt fönster har mindre att gissa på, och den som mäter ventilationen
i ett kontor rör sig mellan 35 och 55 decibel hela dagen.
Vad du gör med det: läs den nedre gränsen, inte den övre. Taket på 130 dB
har alla, och du kommer aldrig i närheten av det i en bostad.
Riktvärdena i en bostad, och varför golvet spelar roll
Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus anger fyra riktvärden för
bostadsrum, och två av dem ligger under vad någon handhållen mätare i den här
prisklassen kan visa:
En mätare som börjar vid 35 dB kan alltså visa att gränsen för ekvivalent ljud
passerats, aldrig att den hålls. Och de två riktvärdena på 25 dB går inte att
kontrollera med någon mätare i jämförelsen.
Ett förbehåll: att en mätare börjar vid 30 betyder inte att den är lika säker
där som mitt i sitt område. Tillverkarnas ±1,4 och ±1,5 dB gäller vid
referensnivån 94 dB och 1 kHz.
Ekvivalent ljud betyder att mätaren måste kunna vänta
Riktvärdet på 30 dB gäller ekvivalent ljudnivå, alltså ett medelvärde över
tid. Ett ögonblicksvärde svarar inte på den frågan.
Det är också den praktiska poängen med minnet. Ett störande ljud finns
påfallande ofta när du inte står bredvid mätaren. Grannens musik på lördag
kväll, fläkten som startar klockan fyra, trafiken i rusningen. En mätare som kan
lämnas kvar och läsas av efteråt svarar på något en mätare i handen inte gör.
Spannet i fältet är fyra tiopotenser:
Vad du gör med det: vill du kunna visa någon vad du mätte behöver du en
logg, och den billigaste kostar 412 kronor. Vill du bara veta hur högt det låter
just nu räcker max och min.
Kalibrering, och varför den nästan aldrig går att göra
Folkhälsomyndighetens metod kräver att mätaren kontrolleras mot en akustisk
kalibrator före och efter varje mätning. Det förutsätter en kalibrator, och
det är ett eget instrument som ska uppfylla minst klass 2 enligt SS-EN 60942.
Ingen mätare i den här jämförelsen levereras med en.
Två undantag är värda att känna till. Limit 7000 har en kalibreringssignal
på 94 dB inbyggd i själva mätaren, så den går att stämma av mot sig själv med en
liten skruvmejsel. testo 816-1 går att efterkalibrera på plats mot en extern
kalibrator, och skruvmejseln ingår.
För allt annat gäller att kalibreringen antingen köps som tjänst eller inte
görs. Extechs egen bruksanvisning rekommenderar årlig kalibrering utan att
leverera något att göra den med.
Noggrannheten gäller vid 1 kHz, och bara där
Varje tillverkare anger sin noggrannhet vid referensnivån 94 dB och 1 kHz.
Spannet i fältet är ±1 till ±1,5 dB, alltså smalt, och talet rangordnar inte
mätarna.
En tillverkare publicerar dessutom vad som händer högre upp. Habotest anger
±1,5 dB vid 1 kHz och ±5 dB vid 8 kHz för samma mätare. Det är inte en
svaghet hos just den modellen. Arbetsmiljöverkets gamla allmänna råd varnade
för att instrument i den lägre klassen har stora toleranser redan över 4 000 Hz.
De övriga mäter rimligen likadant, de skriver bara inte ut det.
Vad du gör med det: lita på talet för brus, trafik och maskiner, som har sin
energi i mitten av bandet. Ett gällt ljud, till exempel ett larm eller ett
visslande lager, mäts sämre än displayen antyder.
Räcker en app i mobilen?
Till att få en uppfattning, ofta. Till att belägga något, nej.
En mobilmikrofon är byggd för tal och bär signalbehandling som komprimerar och
brusreducerar, vilket är det motsatta av vad en mätning behöver. Den går heller
inte att kalibrera mot en akustisk kalibrator.
Samma invändning gäller delvis de billigaste mätarna. Velleman, som tillverkar
den mätare Kjell säljer under eget namn, skriver själva att deras ljudmätare
bara duger till vägledande mätningar.
Den formuleringen är faktiskt den bästa beskrivningen av hela den billiga halvan
av fältet. De ger dig ett tal som är ungefär rätt, och det räcker långt när det
är du själv som ska veta.
Vad du ska betala
Två köp sticker ut åt fel håll. En mätare för 1 908 kronor utan minne och utan
ett läge som når ner till 30 dB, och en för 2 661 utan minne och utan
klassuppgift. Båda gör mindre än en mätare för 412 kronor gör.
Vad du gör med det: hoppa över mellanskiktet om du inte behöver flera
mätområden. Spannet 412 till 1 847 kronor innehåller nästan ingenting som är
värt mellanskillnaden för den som mäter hemma.