Prislappen säger vad disken kostar, inte vad lagringen kostar
En extern hårddisk säljs på ett tal, och det talet är priset. 1 099 kronor,
2 158 kronor, 2 947 kronor, tryckt stort i hyllan och upprepat i varje
butiksrubrik.
Talet är sant och det svarar på fel fråga. Det du köper är lagring, och lagring
mäts i terabyte. Räknar du om priset till kronor per terabyte byter fältet
ordning på ett sätt som är obekvämt tydligt.
En Transcend StoreJet i den här jämförelsen kostar 2 609 kronor och ger två
terabyte, alltså 1 305 kronor per terabyte. Vår testvinnare kostar 2 158
kronor och ger fem, alltså 432. Den dyrare disken i kassan är alltså den
billigare lagringen, med tre gångers marginal.
Spannet över alla tolv går från 410 till 1 305 kronor per terabyte. Det är 3,2
gånger, för varor som ligger i samma hylla under samma ord.
Därför är den billigaste disken den dyraste lagringen
Sambandet är inte slumpmässigt, och det är värt att förstå eftersom det gör
regeln lätt att använda i butiken.
En mekanisk disk består av ett hölje, en styrkrets, ett USB-uttag och en eller
flera skivor. Allt utom skivorna kostar ungefär lika mycket oavsett hur mycket
disken rymmer. När du köper en disk på två terabyte betalar du alltså för samma
låda som den på fem, fördelat på 40 procent av lagringen.
Därför blir de stora diskarna nästan alltid billigare per terabyte, och därför
är de fyra bästa i vår rankning på kronor per terabyte samtliga fem eller sex
terabyte stora.
Undantaget är när det lilla formatet är själva poängen. En disk på 10,3
millimeter som väger 139,8 gram får plats i en innerficka, och det gör ingen
femterabytesdisk. Betalar du överpris per terabyte för att disken ska följa med
varje dag är det ett medvetet val. Betalar du det för att prislappen såg låg ut
är det inte.
Två terabyte är nästan alltid för lite
Den vanligaste dyra missen är att köpa för litet, och den kostar två gånger:
först per terabyte, sedan igen när nästa disk måste köpas.
Räkna på vad som faktiskt ska ligga på disken. En dator med 512 gigabyte som är
full behöver minst en terabyte för att säkerhetskopian ska rymmas mer än en
gång. Ett fotobibliotek från en systemkamera växer med omkring 50 gigabyte om
året. Videomaterial i 4K tar ungefär 30 gigabyte per inspelad timme.
Lägg sedan till hälften. En disk du fyller till sista gigabyten är en disk du
snart står med samma problem framför.
För de flesta betyder det fyra till sex terabyte, och det är också där kronan
per terabyte är som lägst. De två svaren pekar åt samma håll, vilket är ovanligt
bekvämt.
Skrivbordsdisken är billigare och stannar hemma
Sidan jämför bärbara diskar, alltså de som drivs av USB-kabeln. Det finns en
annan familj som är väsentligt billigare per terabyte, och den är värd att känna
till innan du bestämmer dig.
En 3,5-tumsdisk för skrivbordet, som WD My Book eller WD Elements Desktop, går
ned mot 250 till 350 kronor per terabyte och säljs i storlekar upp till 24
terabyte. Ingen bärbar disk kommer i närheten.
Priset är att den behöver ett vägguttag. Den har en egen strömadapter, väger
runt ett kilo och är ungefär lika stor som en tjock bok. Den flyttar sig inte,
och den är därmed en annan vara än den sökningen gäller.
Regeln är enkel. Ska disken stå bredvid datorn och aldrig röra sig är
skrivbordsformatet både billigare och större. Ska den någon gång ligga i en
väska är det de tolv på den här sidan som gäller.
En hårddisk och en SSD löser olika problem
Ordet hårddisk används i svensk handel om båda varuslagen, och det gör valet
grumligare än det behöver vara.
En mekanisk hårddisk har en skiva som snurrar och ett läshuvud som svävar över
den. SanDisk anger 135 megabyte i sekunden för sin femterabytesdisk, vilket är
det enda publicerade hastighetstalet i hela vår jämförelse. Den tål inte att
tappas medan den arbetar.
En extern SSD har inga rörliga delar och läser omkring 1 050 megabyte i
sekunden i sin billigaste form, alltså ungefär åtta gånger snabbare.
Priset per terabyte går åt motsatt håll, och skillnaden är stor nog att avgöra
själv. Diskarna här ligger på 410 till 1 305 kronor per terabyte. De tolv
externa SSD-diskar vi jämför på systersidan ligger på 1 933 till 4 319.
Ska disken bära ett arkiv, en säkerhetskopia eller ett spelbibliotek som sällan
öppnas är hårddisken rätt, och den är det med god marginal. Ska du klippa video
direkt från disken eller flytta den varje dag är SSD:n värd sina extra kronor.
Skyddet spelar roll först när disken lämnar bordet
Det är här mekaniken blir konkret. En disk med en snurrande skiva går sönder av
att tappas i drift, och det är den vanligaste dödsorsaken.
Fyra av de tolv diskarna har ett publicerat skydd. SanDisk anger IP54 mot regn
och damm plus ett tons krosstålighet och trelagers stötskydd. ADATA anger damm-,
stöt- och vattentålighet för HD710 Pro. Transcend har klarat MIL-STD-810G:s
militära transportfalltest. LaCie har en gummisleeve runt hela höljet.
De övriga åtta är släta plastlådor. Det är inte något tillverkarna glömt att
nämna. WD, Seagate och Toshiba bygger skyddade diskar under egna namn och
säljer dem på just skyddet. De här serierna är byggda för att stå still.
Skyddet kostar två saker. Pengar, eftersom de tåliga diskarna ligger på 575 till
589 kronor per terabyte mot 432 för vinnaren, och vikt. Den tåligaste disken i
jämförelsen väger 350 gram och den tyngsta 390, mot 139,8 för den lättaste.
Står disken i en byrålåda är varje krona du lägger på pansar bortkastad. Ligger
den i en ryggsäck som åker med varje dag är den billigaste disken den som håller.
Vikten avgör om disken följer med
Spannet är 2,8 gånger, från 139,8 till 390 gram, och det är inte bara en fråga
om skydd.
Kapaciteten driver vikten. En disk på fem eller sex terabyte har två skivor i
stället för en, vilket gör den både tjockare och tyngre. Fältets lättaste disk är
därför också dess minsta, på två terabyte och 10,3 millimeter.
Det ger en verklig avvägning som inte går att önska bort. Vill du ha mycket
lagring får du en tjockare låda. Vill du ha en disk som inte märks i en ficka får
du färre terabyte, och du betalar mer för vart och ett av dem.
Ett rimligt sätt att tänka: disken som ska ligga i samma fack som laptopen varje
dag får kosta mer per terabyte. Disken som ska ligga hemma ska inte göra det.
Kryptering skyddar innehållet, inte lådan
En säkerhetskopia är per definition en andra kopia av allt du har. E-post,
bilder, dokument, i en enda låda som lätt får plats i en ficka.
Bara två av tolv diskar har något skydd alls. WD My Passport har 256-bitars
AES i en krets i själva disken, alltså kräver den lösenordet i vilken dator du
än ansluter den till. Toshiba Canvio Advance låser i stället med ett program
du laddar ned, vilket skyddar innehållet men bara på en dator där programmet
finns installerat.
Skillnaden mellan de två är hela poängen. Hårdvarulåset följer med disken;
programlåset följer med datorn.
De övriga tio har ingen kryptering, och det är ett produktval snarare än en
lucka. Verbatim skriver ut det i sin egen specifikation, och WD:s produktsida för
Elements har ingen säkerhetsrad medan samma tillverkares My Passport-sida gör
krypteringen till ett säljargument.
Gränsen går vid om disken lämnar hemmet. Gör den inte det klarar du dig utan.
Garantin ersätter hårdvaran, inte filerna
Garantitiderna här är två eller tre år där tillverkaren anger dem, och en av
raderna är värd att stanna vid.
WD ger Elements-serien två år och My Passport tre. Samma tillverkare, samma
chassiformat, ett års skillnad, och My Passport är dessutom billigare per
terabyte och den enda disken i jämförelsen med kryptering i hårdvaran. Toshiba
gör samma sak åt andra hållet: Canvio Advance har två år och Canvio Flex tre.
En garanti byter ut lådan. Går disken sönder får du en ny, inte dina filer
tillbaka.
LaCie Rugged Mini är den enda disken på sidan där ett försök att rädda
innehållet ingår, genom Rescue Data Recovery i tre år. Bär disken den enda
kopian av något är det en annan sorts trygghet än en garanti.
Den praktiska slutsatsen är ändå densamma oavsett vilken du väljer: en extern
hårddisk ska vara den andra kopian och aldrig den enda.
Kabeln är sällan den du tror
Sju av de tolv diskarna sitter på Micro-B, alltså den breda lilla kontakten som
satt på mobiltelefoner för tio år sedan. Kabeln i lådan går från Micro-B till
USB-A.
Det betyder att en modern laptop utan USB-A-uttag behöver en adapter eller en
annan kabel för att disken över huvud taget ska gå att ansluta.
Tre diskar löser det. SanDisk G-DRIVE ArmorATD och Transcend StoreJet 25M3C har
USB-C på själva disken. Toshiba Canvio Flex sitter på Micro-B men lägger både en
USB-C- och en USB-A-kabel i lådan, alltså en till varje sorts dator.
Hastigheten är däremot ingenting att oroa sig för. En mekanisk disk läser
omkring 135 megabyte i sekunden, och även den äldsta USB 3.0-kabeln klarar fyra
gånger så mycket. Till skillnad från en extern SSD, där fel kabel kan halvera
farten, handlar kabeln här bara om vilket uttag den passar i.
Filsystemet avgör om disken fungerar på en Mac
De flesta externa hårddiskar levereras i NTFS, som är Windows filsystem. En Mac
kan läsa NTFS men inte skriva till det.
Disken ser alltså ut att fungera ända tills du försöker lägga något på den, och
det är ett obehagligt ögonblick för den som just köpt disken för att rädda sina
filer. Toshiba Canvio Advance är exemplet i vår jämförelse: den kommer i NTFS.
Toshiba Canvio Flex är undantaget, och det är hela skälet till att den finns som
en egen modell. Den levereras i exFAT, som både macOS och Windows kan läsa och
skriva, och fungerar därför direkt ur lådan på båda.
Att formatera om själv tar två minuter i Skivverktyg och raderar allt på disken.
Ska den bara användas på en Mac är APFS bäst. Ska den delas mellan en Mac och en
PC är exFAT valet, men var noga med att mata ut disken innan du drar ur den,
eftersom exFAT saknar journalföring och tappar filer om skrivningen avbryts.
Så väljer du på tre minuter
Börja med hur disken ska leva, inte med priset.
Ska den stå still hemma och bära säkerhetskopian eller arkivet: köp så stort
du får för pengarna och struntar i skydd och vikt. Fem eller sex terabyte ligger
på 410 till 432 kronor per terabyte, och där finns inget att vinna på att snåla.
Ska den flyttas mellan platser med något känsligt på: ta den med kryptering i
hårdvaran. Det är en enda disk på hela sidan, och den ligger ändå bland de fyra
billigaste per terabyte.
Ska den bäras varje dag: väg skydd mot vikt. De tåliga diskarna kostar 22
till 36 procent mer per terabyte och väger mellan 189 och 390 gram, och den
lättaste av dem är den enda som inte straffar dig i axeln.
Ska den ligga i en ficka: då är det formatet som bestämmer, och du betalar
överpris per terabyte med öppna ögon.
Och oavsett vilken du väljer: kontrollera kontakten mot datorn du faktiskt har,
och räkna priset per terabyte innan du betalar. Det tar tio sekunder och det är
det enda talet som säger vad du får.