Friluftshandsken är den handske du har på dig mellan snösmältningen och den
första riktiga frosten, alltså ungefär åtta månader om året. Den ska inte hålla
handen varm när du står still. Den ska låta dig göra saker med händerna medan du
rör dig, och det är en helt annan konstruktionsuppgift än vinterhandskens.
Den här guiden går igenom vad som skiljer handskarna åt, i den ordning
skillnaderna kostar pengar.
Börja i handflatan, inte i tyget
Nästan all produkttext om friluftshandskar handlar om ovansidan: softshell,
membran, fyrvägsstretch, vindtäthet. Ovansidan är det första du ser i butiken och
det enda som syns på en bild.
Den halva som avgör om handsken duger är den andra. Utemagasinet formulerar det
rakt i sin köpguide: handskar som används med stavar ska gärna ha skinnförstärkt
grepp, som är tåligt och ger bra halkskydd. Den brittiska tidningen The Great
Outdoors kommer till samma slutsats i sitt prov av 3-säsongshandskar och listar
avsaknad av grepp i handflatan som ett minus.
Fyra lösningar finns på hyllan, och de fungerar i den här ordningen:
- Läder. Getskinn är vanligast, ibland fullnarv och ibland som en påsydd
handflata på en stretchkropp. Tar mot vått, håller flera säsonger, blir
mjukare med användning. Kräver att du vaxar det.
- Syntetmocka. Duratan och liknande material med mockaliknande yta. Nära
lädrets grepp, tål väta utan att töja sig, och går ofta i tvättmaskinen.
- Silikon- eller gummitryck. Ett mönster tryckt direkt på tyget. Ett tryck
som täcker hela innerhanden fungerar förvånansvärt bra; prickar i partier
fungerar sämre, och trycket nöts bort före tyget.
- Ingenting. En bar fleece- eller ullhandske. Duger till fickan och till
att inte frysa, inte till att hålla i något.
Prislappen säger ingenting om vilken du får. I vår jämförelse finns läder i
handflatan från 548 kronor och polyuretanpanel för 995.
Vikten är talet du ska leta efter
En friluftshandske väger mellan 26 och 120 gram per par. Det är nästan fem
gånger, och The Great Outdoors vägde varje par själva för att kunna säga det.
Talet avgör tre praktiska saker. Om handsken går ner i byxfickan eller kräver
plats i ryggsäcken. Om du kan ha den på under en större vante när vädret vänder.
Och hur mycket du känner genom den när du ska knäppa en rem eller byta objektiv.
Svenska butiker publicerar det sällan. Två av de sex butiker vi läste anger gram
per par i sina produktdata. Hittar du inte talet är materialsammansättningen en
hygglig ersättning: en stickad merinohandske väger runt 25 gram, en oisolerad
stretchfleece runt 30 till 55, en softshell med läderhandflata runt 100.
Tänk i lager, inte i handskar
Utemagasinet beskriver samma system för händerna som du redan använder för
kroppen, i tre steg:
Lager ett är det tunna fodret, i ull, silke eller syntet. Lager två är
ett fluffigt mellanlager som bildar ett värmande luftlager, i tum- eller
fingermodell. Lager tre är skalvanten som står pall mot vind och regn.
Poängen är att de tre kan användas var för sig, två och två eller alla tre. En
tunn merinohandske är en hel handske på en mild aprilmorgon och lager ett under
en vinterhandske i november. Rab säljer en separat övervante till sin
vandringshandske av precis det skälet.
För den som bygger sitt friluftsliv över flera säsonger är det billigare än att
köpa en handske per temperaturintervall, och det är i praktiken det de flesta gör
utan att tänka på det.
Varför ingen handske har ett gradtal
Sovsäcken har ISO 23537 och en komfortgräns i grader. Handsken har ingenting.
Utemagasinet förklarar varför, och förklaringen är inte att branschen är slarvig:
några temperaturangivelser finns inte på handskar, just eftersom det är så
individuellt hur våra händer klarar kyla och vind. Två personer i samma handske,
i samma väder, upplever olika saker beroende på blodcirkulation, aktivitetsnivå
och vad de har på sig i övrigt.
En tillverkare i vår jämförelse anger ett spann i grader, och det spannet är satt
i förhållande till deras eget övriga sortiment snarare än mot en yttre skala.
Några anger ett steg på en egen femgradig värmeskala. De flesta anger ingenting.
Det betyder att den enda uppgift du kan handla på är konstruktionen: fodrad eller
ofodrad, med eller utan vindskikt, tunn eller tjock. Det är också därför vi inte
sätter något värmebetyg på den här sidan.
Vindskyddet är byggt in och går inte att lägga till
Det finns fyra nivåer, och de motsvarar fyra olika konstruktioner:
Membran. Ett vattentätt och ventilerande skikt mellan yttertyg och foder.
Stoppar både vind och regn. Sällsynt i den här prisklassen.
Vindtät stretchväv. Ett tätt vävt yttertyg, ofta med en tunn film. Stoppar
vinden, inte regnet. Vanligast på de bättre handskarna.
Fullnarv läder. Skinn är i sig tätt, så en helläderhandske stoppar vind lika
bra som ett membran. Den suger däremot vatten tills du vaxat den.
Fleece eller stickning. Vinden går rakt igenom. Power Stretch och liknande
täta fleecekvaliteter är något bättre än vanlig luftig fleece, men skillnaden är
liten.
En handske som blåser igenom kan inte räddas med impregnering, och det syns
tydligast på fingertopparna: det är där du känner vinden först och där en
felköpt handske börjar irritera.
Vattentät är sällan rätt svar
Det här är guidens mest kontraintuitiva punkt.
The Great Outdoors provade fjorton 3-säsongshandskar och hade en enda vattentät
modell med. Den fungerade bra så länge den satt på handen. När testaren tog av
sig handskarna för att äta lunch och skulle sätta på dem igen kändes de
genomblöta och obehagliga, och de var långsamma att torka. Provets bäst i test
för andningsförmåga saknar membran helt.
Förklaringen är att ett skikt som hindrar vatten utifrån också hindrar fukt
inifrån, och att en tunn handske tas av och på tio gånger under en dagstur. På en
vinterhandske som sitter på hela dagen är membranet en bra affär. På den här
varan är torkningstiden ofta viktigare än tätheten.
Undantaget är cykelpendling och paddling, alltså aktiviteter där du inte tar av
dig handsken och där vattnet kommer utifrån snarare än inifrån. Då är membranet
rätt.
Telefonen kostar dig grepp, eller tvärtom
Skärmkompatibla fingertoppar fungerar genom att ledande trådar vävs in i tyget så
att handen och skärmen får kontakt. Skinn leder inte ström på det sättet, och
därför är det svårt att bygga en läderhandske som fungerar mot en telefon.
Det gör att fältet i praktiken delar sig. De flesta handskar med skärmfunktion
har ett tyg eller en syntetpanel i handflatan. De flesta med läder i handflatan
saknar funktionen.
Handskar som kombinerar båda finns, och de är värda att leta efter om du både går
med stavar och navigerar på telefonen. En tillverkare löser det på ett helt annat
sätt, med en öppning för pekfingret ursprungligen tänkt för avtryckaren: du får
ut ett bart finger utan att handsken åker av.
Antalet skärmfingrar varierar också. Två är standard, tumme och pekfinger. Tre
finns.
Muddens längd bestämmer om handsken funkar med din jacka
The Great Outdoors ägnar ett helt stycke åt just det här, och det är den detalj
som oftast förbises i butiken.
En kort mudd stör inte jackärmen och lämnar klockan åtkomlig, men kan lämna en
kall glipa vid handleden. En längre och slank mudd glider in under ärmen. En
längre och vidare mudd går utanpå ärmen. Alla tre fungerar, men de fungerar med
olika jackor.
Prova därför handsken med den jacka du faktiskt använder, eller åtminstone med
kännedom om hur den ärmen ser ut. Justering med kardborre eller dragtamp är en
fördel; en ren resårmudd är enklast och sämst i blåst.
Hur du tvättar den avgörs i butiken
Friluftshandskar blir smutsiga på ett annat sätt än vinterhandskar: fiskslem,
blod, kedjefett, kåda och lera. Vad du kan göra åt det bestäms av materialet, och
det är värt att kontrollera innan du betalar.
Syntetmocka går ofta i tvättmaskinen. Det är den stora praktiska fördelen med
materialet och skälet att en jägare eller sportfiskare kan välja det framför
skinn.
Läder borstas eller torkas av med en fuktig trasa, behandlas med lädervax
med jämna mellanrum och lufttorkas i rumstemperatur. Aldrig i torkskåp och aldrig
mot ett element, eftersom direkt värme gör skinnet stumt och sprött.
Merinoull tvättas för hand i trettio grader och ska inte torktumlas.
En karbinhake eller ett clips är mer värt än det låter. Det håller ihop paret i
väskan, och det låter dig hänga handskarna på tork i par i stället för att lägga
dem platt, vilket halverar torktiden.
Storleken avgör mer än märket
En handske som sitter för hårt gör att handen fryser snabbare. En som sitter för
löst gör att du tappar fingerfärdighet, tar av dig handsken för att göra något,
och då står du där med bara händer i vinden. Båda felen slutar på samma ställe.
Måtten skiljer sig mellan tillverkare. Ett par märken använder handskstorlek 6
till 12, mätt som handens omkrets i tum. Andra använder S till XL. RevolutionRace
publicerar millimetermått för omkretsen ovanför tummen, vilket är det tydligaste
vi sett: G7 är 178 millimeter, G11 är 279.
Mät din egen hand runt knogarna med ett måttband och jämför mot tabellen. Ska
handsken bäras som skal över ett annat lager ska den vara rymligare än den du
bär direkt mot huden.
Vad du bör lägga
Under 300 kronor får du en tunn handske utan vindskydd och utan riktigt grepp.
Den fungerar som lager ett och i fickan, och den är ett vettigt köp just som
sådan.
Runt 400 till 550 kronor är där kategorin blir intressant. Här finns handskar med
skärmfunktion, näsdukspanel, justerbar mudd, och i något fall läder i handflatan.
Vår testvinnare ligger i det spannet.
Runt 700 till 800 kronor får du membran, softshell eller en helläderhandske,
alltså ett riktigt vindskydd tillsammans med greppet.
Över 900 kronor betalar du för specialisering. Det kan vara värt det om
specialiseringen är din, till exempel förstärkt läder på både handflata och
pekfinger för den som cyklar i skogen. Är den inte din finns samma grundfunktion
längre ner i listan.
