Räkna facken, inte centimetrarna
Nio hus i den här jämförelsen säljs under samma ord. De är mellan 125 och 165
centimeter höga, och det är inte det talet som avgör vad du kan odla i dem.
Talet som avgör är avståndet mellan hyllplanen. Ett hus på 165 centimeter med
fyra plan har fem fack, och 165 delat på fem är 33 centimeter. Ett hus på 125
centimeter med tre plan har fyra fack, och det blir 31. Höjden i hyllan är alltså
köpt med fler plan, och varje enskild planta har lika lite plats i det höga huset
som i det låga.
Räkningen är enkel nog att göra i butiken: antalet hyllplan plus ett, och dela
totalhöjden på det. Hela den billiga halvan av kategorin landar mellan 31 och 40
centimeter. De hus som ger hela höjden i ett stycke är de som saknar hyllplan
helt, och de kostar 1 499 kronor och uppåt.
Vad som får plats i trettio centimeter
Mer än man tror i april, och mindre än man hoppas i juli.
Kryddor i tolvcentimeterskrukor, sticklingar, mikrogrönt, sallat och alla plantor
som ska sättas ut i maj går utmärkt. Det är den klassiska förodlingen, och ett
hyllväxthus är byggt exakt för den: många små krukor, i flera våningar, på en
tredjedels kvadratmeter balkonggolv.
Det som inte går är allt som ska bli stort. En tomatplanta i en tjugocentimeters
kruka passerar fyrtio centimeter innan den sätter första klasen. Gurka, chili,
paprika, ärtor och bönor ligger i samma härad. De växer helt enkelt in i hyllan
ovanför i juni, och då har du valet mellan att plocka bort ett plan eller att
lyfta ut plantan.
Går hyllplanen att ta bort, och det gör de i de flesta hyllväxthus, så löser det
problemet. Priset är att huset då har en tredjedels kvadratmeter golv och plats
för två plantor, vilket är mindre än det billigaste huset med styv ruta ger.
Duk eller styv ruta
Det här är den andra frågan, och den avgör hur många säsonger huset lever.
En duk, oavsett om säljaren kallar den PE, PVC eller folie, är
förbrukningsmaterial i svensk sol. Den blir styv, spricker i vikningarna och
släpper oftast först vid dragkedjan. En säsong ute är säkert, två är normalt, tre
kräver att huset viks ihop och tas in över vintern.
En styv ruta i kanalplast, polykarbonat eller glas är en annan sorts vara. Den
tål hagel, gulnar i värsta fall långsamt och står kvar tills någon river huset.
Härdat säkerhetsglas har dessutom den egenskapen att det faller i små trubbiga
smulor i stället för i långa skärvor, vilket på en balkong där barn springer är
en annan diskussion än i en trädgård.
Skillnaden i pris är stor och rak. Dukhusen i den här jämförelsen kostar 395 till
669 kronor. Husen med styva rutor kostar 1 499 till 3 795. Räknat över tio år
kostar tre eller fyra dukhus ungefär vad ett kanalplasthus kostar en gång, och då
har du haft en ny duk att montera vartannat år.
Tjockleken som faktiskt betyder något
Materialet är det viktiga, men tjockleken skiljer inom varje grupp.
I dukarna spänner den från en tiondels millimeter PVC till en polyetenväv på 140
gram per kvadratmeter. En tiondels millimeter är ungefär en tjock fryspåse, och
den skillnaden mot en väv märks första gången någon råkar ta i duken när den är
kall.
I de styva rutorna går det från fyra millimeter kanalplast till fyra millimeter
härdat glas. Kanalplast är två skivor med luft emellan, alltså isolerande, lätt
och nästan omöjlig att slå sönder, men den sprider ljuset i stället för att
släppa in det klart. Glaset är klart i tjugo år och tyngre.
I ett hus på under en kvadratmeter väger isoleringen tyngre än den sista
procenten ljus, eftersom en liten volym både värms och kyls fort. Det är därför
kanalplast är rätt svar på en balkong i de flesta fall, och glas rätt svar när
huset ska stå på en uteplats och synas.
Vädringen avgör juli
Ett slutet hus på en tredjedels kvadratmeter i söderläge passerar trettio grader
en förmiddag i maj. Över trettio slutar tomatblommor sätta frukt, och över fyrtio
börjar bladen ta skada.
Ju mindre huset är, desto snabbare går det, vilket gör vädringen viktigare här än
i ett växthus du kan gå in i. Ett stort hus har luftvolym som buffert. Ett
miniväxthus har ingen.
Det som skiljer husen åt är inte om de går att öppna utan hur. Ett tak som fälls
upp släpper ut den varma luften precis där den samlas. Ett fönster i taket gör
samma sak i mindre skala, och en dörr släpper in dig men inte ut värmen. En
dragkedja i en duk är den sämsta lösningen av tre skäl: den öppnar en vägg och
inte ett tak, den ger dig bara lägena stängt och öppet, och en helt öppen
framsida är ingen vägg alls när det blåser.
Kan framsidan rullas upp och fästas är det ett steg bättre, eftersom du kan öppna
en tredjedel och låta den sitta där.
Vind på en balkong
Ett hyllväxthus som väger fyra kilo och är en och en halv meter högt är en
segelyta på nästan en kvadratmeter. Det räcker med en frisk bris.
Tre saker hjälper, och de kostar ingenting. Ställ huset mot en vägg eller ett
räcke i stället för fritt på golvet. Ställ de tyngsta krukorna på det nedersta
planet, gärna med blöt jord, eftersom vikt längst ned är det som håller emot.
Spänn fast stommen i räcket med två band.
Husen med aluminium- eller trästomme väger tretton till arton kilo och står
stilla av sig själva. Det är en verklig fördel som inte syns i någon
produktrubrik, och den ena av de två anledningarna att betala tre gånger så mycket
för ett hus i samma storlek. Den andra är rutan.
Yta mot höjd, som är hela affären
Kategorin erbjuder inte bättre och sämre utan två olika saker, och det är värt
att bestämma sig innan priset kommer in i bilden.
Ett dukhus med fyra eller fem hyllplan ger 1,2 till 1,7 kvadratmeter att ställa
krukor på, för under sjuhundra kronor. Ett hus med styv ruta och utan hyllor ger
0,46 till 0,75 kvadratmeter, för 1 499 kronor och uppåt. Du får alltså två till
tre gånger mer yta för en fjärdedel av pengarna, och betalar för det med höjd per
planta och med livslängd.
Ska du driva upp åttio småplantor i april och sätta ut dem i maj är hyllorna hela
poängen, och en duk som håller ett par säsonger är en rimlig affär. Ska du odla
fem tomatplantor till skörd på en balkong är fyra hyllplan bara i vägen, och då är
frågan bara vilken styv ruta du vill ha.
Såkupan är en annan vara
Söker du på miniväxthus får du två varor i samma träfflista, och den andra är
brickan med lock till fönsterbrädan.
Den är mellan sexton och sextio centimeter lång, kostar 34 till 450 kronor och
har en helt annan uppgift: att gro frön i rumstemperatur under sex veckor. De
bättre har justerbar ventilation i locket, och de allra bättre har eluppvärmning i
botten.
Hem & Hyra provade åtta sådana kupor 2014 och gav testvinnaren femton av femton
poäng. Den kostade femhundra kronor och var eluppvärmd. Det är fortfarande en
rimlig bild av vad den varan gör bra.
Vad den inte gör är att ersätta ett hus. En kupa rymmer plantor tills de har fyra
blad. Efter det ska de ut, och då börjar det den här jämförelsen handlar om.
Placeringen på balkongen
Söderläge ger mest ljus och mest värme, och i ett litet hus är värmen ett problem
lika ofta som en fördel. Ett hus i söderläge behöver vädras varje dag från maj,
och den som inte är hemma på dagarna gör klokt i att ställa det i västerläge i
stället.
Norrläge fungerar för sticklingar och för sallat, men inte för något som ska
mogna. Österläge är det förbisedda svaret: morgonsol värmer upp huset tidigt,
eftermiddagsskuggan hindrar det från att koka, och plantorna får åtta till tio
timmars ljus.
Djupet på huset avgör om det över huvud taget får plats. Ett smalt balkonggolv
tar 32 centimeter men inte 55, och ett hus som sticker ut i gången blir omkullsparkat
i augusti.
Vad hyllplanen bär
Två av husen i jämförelsen anger ett tal, tio respektive femton kilo per plan.
Det är mer relevant än det låter, eftersom vatten är tungt.
En kruka på arton centimeter med genomvattnad jord väger runt två och ett halvt
kilo. Fyra sådana på ett plan är tio kilo, alltså precis gränsen för det svagare
av de två. Ett plan som svankar tippar krukorna framåt när du drar ut den ena, och
i ett hus med fyra våningar hamnar då jorden på plantorna under.
Regeln är enkel: tyngst längst ned. Det löser både bärigheten och vindstabiliteten
i samma drag.
Vad det kostar över tio år
Ett dukhus för 500 kronor som byts vart tredje år kostar ungefär 1 700 kronor
under tio år, plus besväret att montera om det tre gånger.
Ett kanalplasthus för 1 499 kronor står kvar hela perioden om det inte utsätts för
något osedvanligt, och kostar alltså mindre över tid trots att prislappen är tre
gånger så hög. Ett glashus för 3 795 kronor gör detsamma men kostar mer än dubbelt
så mycket för samma tioårsperiod.
Räkningen ändras helt om huset ska stå på en hyresbalkong du flyttar från om två
år, eller om odlingen är ett försök du inte vet om du fortsätter med. Då är
dukhuset rätt svar, och det billigaste av dem duger.
Innan du beställer
Fem tal, i den här ordningen, och de står alla i specifikationen.
Djupet, för att veta om huset får plats på golvet. Antalet hyllplan, för att räkna
ut facken. Totalhöjden, som delad på facken ger dig höjden per planta. Materialet
i väggen, som avgör om huset är kvar om fem år. Och sist vad som går att öppna,
för att juli kommer.
Priset är det sjätte talet och det minst intressanta, eftersom spannet från 395
till 3 795 kronor inte handlar om hur bra husen är utan om vilken av två varor du
köper.