Bläckstråleskrivare bäst i test 2026: nio maskiner till hemmakontoret

Brother DCP-T580DW kostar 3 190 kronor hos Elon och skriver en svartvit sida för 3,4 öre. Det är delad lägsta kostnad i jämförelsen, och den enda maskinen som kombinerar den med ett pappersfack på 150 ark.

Det som avgör är vad som ligger i kartongen. Bläcket som följer med räcker 7 500 sidor svart och 5 000 i färg, alltså mer än någon annan maskin här och mer än de flesta hushåll skriver ut på fem år. En ägare som skriver ut tvåhundra sidor i månaden når inte första påfyllningen förrän på fjärde året. Flaskorna kostar sedan 255 kronor styck och räcker lika länge igen.

Fyra separata behållare i stället för en trefärgspatron. Tar gult slut häller du i gult. Fem av de nio maskinerna här har i stället en enda färgpatron där cyan och magenta åker i soporna tillsammans med det gula, och på HP-maskinerna rymmer den patronen två milliliter.

Den tappar mot Canons Maxify på papper och stationär anslutning: 150 ark mot 250 och 350, ingen dokumentmatare, inget nätverksuttag. Är skrivaren hela husets och står vid routern är GX2050 den bättre maskinen. Wifi på 5 GHz kompenserar en del, och det har bara två av nio.

Köp den. Den gör det billigaste trycket i jämförelsen, den gör det utan att du behöver köpa bläck på flera år, och den kostar tusen kronor mindre än den Canon som slår den på pappershantering.

Canon MAXIFY GX6050 kostar 4 999 kronor hos InkClub och är den enda maskinen i jämförelsen som är byggd för att flera personer ska använda den.

Skillnaden ligger i pappersvägen. 350 ark fördelade på två fack betyder att A4 och foto kan ligga framme samtidigt, och att facket inte tar slut mitt i en bunt. Dokumentmataren på 50 ark är den enda här: ett tiosidigt avtal skannas genom att läggas i, inte genom att lyftas och vändas tio gånger. Nätverksuttaget gör att den kan stå där routern står i stället för där någon råkar ha en ledig yta.

Den skriver lika billigt som vinnaren. GI-56-flaskan räcker 6 000 sidor svart och kostar 202 kronor, alltså 3,4 öre sidan, exakt samma som Brother. Det är inte prislappen som köper billigt tryck i den här kategorin.

Problemet är vad de 4 999 kronorna köper i övrigt. Wifi ligger bara på 2,4 GHz, alltså sämre än en Brother för 1 800 kronor mindre, och per kapacitetspoäng är den fältets dyraste med 1 020 kronor mot vinnarens 704.

Köp den om skrivaren är hela hushållets och står still. Är den din egen finns samma tryckkostnad tusen kronor billigare.

Canon MAXIFY GX2050 kostar 3 199 kronor hos InkClub och är den enda maskinen i jämförelsen som har både wifi på 5 GHz och ett nätverksuttag.

Det låter som en detalj och är det inte i ett hus med många enheter. Tvågigahertzbandet delas med varje högtalare, lampa och termostat, och en skrivare som ska ta emot ett dokument medan någon strömmar film hamnar sist i kön. Nätverksuttaget är den andra vägen ut ur samma problem: dra en sladd till routern och bandet spelar ingen roll alls. Sju av nio maskiner här erbjuder varken det ena eller det andra.

Facket tar 250 ark, alltså ett halvt ris, mot vinnarens 150. Bläcket i lådan räcker 3 000 sidor svart, eller 4 500 om du låter maskinen köra i bläcksparläge, vilket är Canons eget tal för samma kartong.

Det den förlorar på är öreskostnaden. GI-55-flaskan rymmer 70 milliliter och räcker 3 000 sidor, medan storasyskonets GI-56 räcker 6 000 för nästan samma pengar. Det ger fyra öre sidan mot 3,4, vilket är litet i procent och blir 300 kronor över tiotusen sidor.

Köp den om skrivaren ska stå still och delas av flera. Den gör nästan allt GX6050 gör för 1 800 kronor mindre, och det den saknar är dokumentmataren.

HP Smart Tank 5107 kostar 2 490 kronor hos Elon och kommer med 6 000 sidor svart bläck i kartongen. Det är den maskin i jämförelsen som är billigast att äga över de första fem tusen sidorna, och den kostar då exakt vad den kostade i kassan.

Räkningen är värd att göra långsamt. En HP DeskJet 2821e kostar 699 kronor och kommer med 100 sidor. Femtusen sidor senare har ägaren av den billiga maskinen betalat 6 559 kronor och ägaren av den dyra 2 490. Brytpunkten ligger på 1 597 sidor, alltså drygt tre ris papper, och därefter växer skillnaden med 1,16 kronor för varje sida som skrivs ut.

Den tar tjockare papper än någon annan här, upp till 300 gram per kvadratmeter. Kartong till inbjudningar och omslag går igenom utan att facket måste tömmas först.

Begränsningarna sitter i vardagen runt den. Facket tar 100 ark, wifi ligger på 2,4 GHz och det finns inget nätverksuttag, så den är en persons skrivare snarare än hela husets. De tolv sidorna i minuten är dessutom HP:s eget tal i utkastläge och inte jämförbara med Canons ISO-mätta femton.

Köp den om budgeten stannar under tre tusen och du vet att du kommer att skriva ut. Den är den billigaste vägen in i ett flasksystem.

Epson WorkForce WF-2950DWF kostar 1 212 kronor hos InkClub och är den patronmaskin i jämförelsen som kostar minst att mata.

86 öre per svartvit sida låter illa och är bäst i sin halva av fältet. Skälet är att 604XL-patronen räcker 500 sidor, vilket är dubbelt så många som Canons största patron till TS7650i och drygt dubbelt så många som HP:s 305XL. Fyra separata patroner betyder dessutom att en tom gul kostar en gul och inte en hel färguppsättning.

Sätt ändå talet bredvid flaskmaskinerna innan du bestämmer dig. Brother DCP-T580DW skriver samma sida för 3,4 öre. Skillnaden är tjugofem gånger, och över tvåtusen sidor är den 1 650 kronor, alltså mer än vad den här maskinen kostar att köpa.

Dokumentmataren är oklar. Icecat anger att den saknas två rader från att den rymmer 30 ark, alltså en konflikt inom en och samma källa, och vi låter den stå som streck i stället för att gissa.

Köp den om du skriver ut några hundra sidor om året och vill lägga en tusenlapp. Skriver du mer än så förlorar den mot varje flaskmatad maskin här inom det första året.

Canon PIXMA TS3750i kostar 569 kronor hos InkClub och är billigast i jämförelsen att köpa. Den är också den enda maskinen här som inte kan skriva på båda sidor av arket.

Det betyder i praktiken att du skriver ensidigt. Att vända en bunt för hand och lägga tillbaka den rättvänd är något folk gör två gånger och sedan slutar med, så maskinen gör av med dubbelt så mycket papper som resten av fältet. Facket rymmer 60 ark, alltså ett åttondels ris.

Bland patronmaskinerna är den ändå den billigaste att mata. PG-575XL rymmer 15 milliliter och räcker 400 sidor, vilket är mer än Canons egna större modeller klarar: TS7650i:s PG-585XL räcker 300 och TS5151:s PG-540L likaså. Sjuttiotvå öre sidan är lågt i den här halvan och tjugoen gånger vad en flaskmatad maskin kostar.

Färgen är den svaga punkten. CL-576 är en enda patron med cyan, magenta och gul, så den dag gult tar slut åker de andra två med i soporna.

Köp den om du behöver en skrivare som står undanställd och används några gånger om året. Ska den användas varje vecka är 569 kronor det dyraste beslutet på den här sidan.

Canon PIXMA TS5151 kostar 849 kronor hos InkClub och är den billigaste maskinen i jämförelsen som vänder arket åt dig.

Det är skillnaden mot TS3750i, som kostar 280 kronor mindre och bara skriver på ena sidan. Över ett år med ett par hundra sidor betalar dubbelsidigt igen mellanskillnaden i papper allena, och facket tar dessutom 100 ark mot 60. Den svarta patronen är pigmenterad och separat från färgen, vilket ger tydligare text på vanligt kopieringspapper än en maskin som blandar svart ur färgpatronen.

Priset per sida är däremot fältets näst högsta. PG-540L räcker 300 sidor och kostar 306 kronor, alltså 1,02 kronor per svartvit sida. Ett ris papper på 500 ark kostar då drygt 500 kronor att skriva ut, vilket är mer än vad de två flaskmatade Canon-maskinerna kostar över tiotusen sidor.

Färgen sitter i en trefärgspatron, med samma sopkostnad som på syskonet.

Köp den om du vill ha dubbelsidigt och ett riktigt fack utan att passera tusenlappen, och om du vet att utskriftsvolymen är låg. Ligger den över ett par hundra sidor om året är en flaskmatad maskin billigare redan andra året.

Canon PIXMA TS7650i kostar 1 100 kronor hos InkClub och är den snabbaste patronmaskinen här med femton sidor i minuten mätt enligt ISO/IEC 24734.

Den har ett fack på 100 ark, vänder arket själv och styrs med pekskärm i stället för knappar. Som hemmakontorsmaskin är den den mest kompletta av patronmaskinerna i jämförelsen.

Den har också en tredje förbrukningsvara som ingen säljare skyltar med. MCG-05 är en restbläckspatron som samlar det bläck som går åt vid rengöring av skrivhuvudet, och den kostar 159 kronor när den är full. Ingen av de fem svenska jämförelsesidor vi läste nämner att den finns. På en maskin som ändå kostar 93 öre per sida är det inte det största talet, men det är ett tal som dyker upp utan förvarning.

Öreskostnaden är problemet. PG-585XL räcker 300 sidor och kostar 280 kronor, och färgen sitter i en enda trefärgspatron.

Köp den om du vill ha en snabb och välutrustad maskin för runt tusenlappen och skriver ut lite. Skriver du mycket kostar den mer i bläck under det andra året än den kostade att köpa.

HP DeskJet 2821e kostar 699 kronor hos Kjell och är den maskin i den här jämförelsen som kostar mest att använda. En svartvit sida går på 1,20 kronor, alltså trettiofem gånger vad den billigaste maskinen tar.

Talen bakom är små på ett sätt som är lätt att missa i butiken. Patronen som följer med räcker 100 sidor, vilket är ett femtedels ris. HP 305XL, som är den största som finns, rymmer fyra milliliter och räcker 240 sidor. Trefärgspatronen rymmer två milliliter för alla tre färgerna tillsammans.

Femtusen sidor senare har den här maskinen kostat 6 559 kronor. En HP Smart Tank 5107, som kostar 2 490 i kassan, har då kostat 2 490, eftersom bläcket i lådan räcker hela vägen. Brytpunkten mellan de två ligger på 1 597 sidor.

Den gör ändå sitt jobb. Den skriver, skannar och kopierar, vänder arket själv, tar emot från mobilen och väger fem kilo.

Köp den bara om du menar allvar med att du knappt kommer att använda den. Under ungefär trehundra sidor om året är den ett rimligt köp, och över den gränsen är den fältets dyraste maskin.