En fotoskrivare kostar mellan 1 000 och 9 000 kronor, och det talet säger
mindre om vad du får än något annat i den här kategorin. Två maskiner som
skiljer 154 kronor i kassan gör bilder som skiljer fem gånger i storlek och tre
gånger i pris per styck.
Det som avgör är två tal som nästan aldrig står bredvid varandra i en butik:
hur stor bilden blir, och vad varje bild kostar. Den här guiden går igenom dem
i den ordning de kostar pengar.
Bilden kan bli 28 kvadratcentimeter eller ett A3-ark
Ordet fotoskrivare täcker maskiner vars bilder skiljer mer än fyrtio gånger i
yta. Det är den första frågan att svara på, för den sorterar bort tre
fjärdedelar av utbudet på en gång.
Fyra format finns i handeln. Ett litet kort på ungefär 2 × 3 tum, eller
50 × 76 millimeter, som är vad de flesta fickskrivare gör. Ett kort i
instax-storlek på 86 × 54 millimeter. Ett vykort på 10 × 15 centimeter. Och
allt upp till A3+ från en bläckstråleskrivare.
Fujifilm instax mini Link 3 (1 395 kr) ger en bild på 28,5
kvadratcentimeter. Canon Canon SELPHY CP1500 (1 546 kr) ger 148 för mindre
pengar i kassan. Prislappen förutsäger ingenting: fyra av maskinerna i
jämförelsen ligger inom 154 kronor från varandra och gör bilder på 28,5, 61,4,
148 och 155 kvadratcentimeter.
Fråga dig var bilden ska hamna. På en anslagstavla, i en plånbok eller på en
kylskåpsdörr räcker ett litet kort. I en ram, ett album eller en present vill
du ha 10 × 15. På en vägg vill du ha större än så, och då är det bläckstråle
som gäller.
Hundra bilder kostar mellan 228 och 1 945 kronor
Maskinen betalar du en gång. Bilderna betalar du för varje gång, och det är där
kategorin skiljer sig från nästan allt annat man kan köpa till hemmet.
Räkna så här innan du bestämmer dig: hur många kort blir det på ett år, gånger
priset per bild, gånger hur många år du tänker äga maskinen. Fyrtio bilder om
året är vad ett hushåll som fotograferar en del landar på.
Med det talet kostar bilderna 91 kronor om året från
Epson Epson ET-8550 (8 990 kr) och 778 från
Canon Canon SELPHY QX20 (1 489 kr). Över fem år är det 455 mot 3 890 kronor,
mer än vad någon av maskinerna kostade att köpa.
Priset per bild är också det tal som är svårast att hitta. Ingen av de svenska
jämförelser vi läste publicerar ett enda, trots att alla fem skriver att det
avgör. Talet räknas fram genom att dela priset på papperssatsen med hur många
bilder den räcker till, och båda uppgifterna står i butikens sortiment.
Två tredjedelar av ett instax-kort är vit ram
Det här är det mest missvisande måttet i hela utbudet, och det kommer från
tillverkaren själv.
Fujifilm anger att deras instax mini-film mäter 86 × 54 millimeter och att
bilden på den är 62 × 46. Skillnaden är den vita ramen längst ned, den
som gör kortet igenkännbart. Motivet blir 28,5 kvadratcentimeter av kortets
46,4.
Polaroid Polaroid Hi-Print Gen 2 (1 019 kr) trycker på ett ark av nästan exakt
samma yttermått och fyller hela ytan. Två kort som ser lika stora ut i handen,
och det ena visar 63 procent mer bild. Kortet med ram kostar dessutom 12,45
kronor och kortet utan 7,98.
Det betyder inte att ramen är fel. Det är den ramen många är ute efter när de
köper instax, och den går inte att få någon annanstans. Men den ska köpas
medvetet, eftersom den kostar både yta och pengar.
Ju mindre kortet är, desto dyrare är varje kvadratcentimeter
Det låter bakvänt och håller genom hela fältet. Räknat per ytenhet kostar
bilden från Fujifilm instax mini Link 3 (1 395 kr) 4,37 kronor per tio
kvadratcentimeter. Samma räkning på Canon Canon SELPHY CP1500 (1 546 kr) ger
27 öre, och på Epson Epson ET-8550 (8 990 kr) 15 öre.
Sexton gånger skiljer det mellan det minsta kortet och vykortet, och tjugoåtta
gånger mellan ytterligheterna.
Skälet är att priset följer förpackningen. En film på tjugo bilder kostar
ungefär lika mycket att tillverka och distribuera oavsett hur stor bilden på
den är, och de små formaten säljs i små paket. Canon säljer sitt Zink-papper i
hundraark och landar på 5,10 kronor per bild, medan HP säljer samma sorts
papper i femtioark och landar på 9,58 för ett kort av samma storlek.
Titta efter storpacket innan du väljer märke. Det är den billigaste knappen i
hela utbudet.
Zink, färgsublimering och instax löser olika problem
Tre tekniker delar upp utbudet, och de gör olika saker med bilden.
Zink är papper med färgkristaller inbäddade som aktiveras av värme. Ingen
patron, inget band, ingenting som torkar in om maskinen ligger i en låda ett
halvår. Bilden byggs av rastrerade punkter, och papperet är ofta
självhäftande. Canon Canon Zoemini 2 (1 125 kr) och
HP HP Sprocket Luna (1 199 kr) arbetar så.
Färgsublimering värmer ett färgband tills färgen övergår i gas och tränger
in i papperet, och lägger ett skyddslager sist. Färgen läggs i kontinuerlig
ton, så en himmel eller en hudton blir jämn. Det är tekniken i
Canon Canon SELPHY CP1500 (1 546 kr), Liene Liene Amber M100 (1 599 kr)
och Polaroids Hi-Print-serie.
instax exponerar bilden med ljus på riktig direktfilm, och kemin i kortet
framkallar den under ungefär 90 sekunder medan du håller det. Det ger den vita
ramen och den färgkaraktär hela formatet lever på.
För dokumentlika bilder och ansikten är färgsublimering den säkraste av de tre.
För klistermärken och volym är Zink billigast. För känslan finns bara instax.
Dpi-talet går inte att jämföra mellan teknikerna
I tabellen står upplösningar från 287 dpi till 5 760 × 1 440. Talen ser ut att
kunna ställas mot varandra och kan det inte, och det är skälet att inget betyg
på den här sidan väger dem.
En färgsublimeringspunkt på 300 dpi innehåller full färginformation: bandet
lägger så mycket eller lite färg som behövs på just den punkten. En Zink-punkt
på 313 × 500 dpi är antingen tänd eller släckt, så nyanser måste byggas genom
att blanda punkter. Ett tryck på 300 dpi från en färgsublimeringsskrivare ser
därför bättre ut än ett på 313 × 500 från en Zink-skrivare, trots att talet är
lägre.
Bläckstrålens 5 760 × 1 440 är ett tredje slags tal och mäter hur tätt
munstyckena kan lägga droppar.
Läs tekniken först, talet sedan, och jämför bara inom samma teknik.
Vad som ligger i lådan skiljer noll till 2 300 bilder
Den första utskriften kan kosta noll kronor eller 589, och det står sällan
tydligt i butiken.
Liene Liene Amber M100 (1 599 kr) kommer med 20 ark och en färgpatron, så
den skriver ut samma kväll den packas upp. Polaroid Polaroid Hi-Print 3x3 (1 199 kr)
kommer med tio ark. Epson Epson ET-8550 (8 990 kr) kommer med bläck
för 2 300 bilder i 10 × 15, vilket för de flesta hushåll är flera decennier.
Åt andra hållet skriver Fujifilm i sin egen specifikation att filmen säljs
separat, och säljaren av Polaroid Polaroid Hi-Print 4x6 (1 549 kr) skriver med
versaler att varken papper eller patron ingår.
Uppgiften publiceras bara för fem av maskinerna i jämförelsen, så den bär inget
betyg här. Fråga butiken där den saknas. Ett paket papper kostar
mellan 249 och 589 kronor, en femtedel till en tredjedel av vad maskinen
kostar.
Klistermärke eller kort är ett val du gör en gång
Zink-papper och en del färgsublimeringspapper har en avdragbar baksida, och det
följer med maskinen snarare än med enskilda paket. Väljer du en självhäftande
maskin får du klistermärken vare sig du vill eller inte.
Det är rätt val om bilderna ska sitta på en dörr, i en pärm eller på ett
kylskåp. Det är fel val om de ska ligga i ett album, eftersom du betalar för ett
lager lim som ligger emellan.
Liene Liene Pearl K100 (1 199 kr) gör de billigaste självhäftande korten i
jämförelsen. Canon Canon SELPHY QX20 (1 489 kr) gör de största, och de
dyraste.
Nio av tolv maskiner kräver en telefon
De flesta fickskrivare har Bluetooth och en app, och utan appen händer
ingenting. Det fungerar för den som fotograferar med mobilen, och det gör de
flesta.
Det fungerar sämre i två fall. Ska maskinen delas i ett hushåll måste var och
en installera appen och koppla om, eftersom Bluetooth pratar med en enhet i
taget. Och ska den ges bort till någon som fotograferar med kamera blir den
oanvändbar utan ett mellanled.
Canon Canon SELPHY CP1500 (1 546 kr) och
Epson Epson ET-8550 (8 990 kr) löser det med kortläsare för SD-kort
och en egen skärm på maskinen. Bilderna kan komma rakt från kameran, och den
som ska skriva ut behöver ingenting mer än ett kort och ett finger.
Liene Liene Amber M100 (1 599 kr) och Canon Canon SELPHY QX20 (1 489 kr)
går över wifi, vilket löser delningen men inte kameran.
Batteri eller vägguttag avgör var maskinen hamnar
Fickskrivarna har inbyggda batterier och laddas över USB-C. Räckvidden ligger
runt 30 bilder på en laddning för de minsta och ungefär 100 för instax.
Bordsmaskinerna går på nätström. Liene Liene Amber M100 (1 599 kr) väger
1,2 kilo, och Epson Epson ET-8550 (8 990 kr) är en möbel.
Skillnaden är mindre praktisk än den låter. En maskin som står framme används,
och en som ligger i en låda gör det inte. Ska den följa med på en fest eller en
resa behöver den batteri. Ska den stå på en hylla och användas när bilderna
samlats ihop är sladden ingen nackdel, och du får ett större format för
pengarna.
Vanliga misstag vid köp
Att jämföra maskinernas pris. Prislappen är den minsta posten om du skriver
ut mer än ett par hundra bilder. Räkna på förbrukningsvaran först.
Att läsa kortets mått som bildens. Ett instax mini-kort är 86 × 54
millimeter och bilden på det 62 × 46. Leta efter ordet bildstorlek.
Att köpa småpack. Samma papper i storpack sänker priset per bild med upp
till en tredjedel hos flera tillverkare.
Att jämföra dpi mellan tekniker. Talet betyder olika saker beroende på hur
punkten är gjord.
Att glömma att förbrukningsvaran är låst. Varje maskin här tar sin egen
sorts papper, och den kan bara köpas från de butiker som lagerför just det
märket.